Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 14

Justins perspektiv

  För en gångs skull på länge så vaknade jag faktiskt utav att jag sovit klart och inte av något störande moment. Jag har flera gånger vaknat utav att hästarna, korna, hönsen låter eller liknande. Jag förstår inte hur Adria inte vaknar utav det men jag antar att man kanske vänjer sig med det under åren.

  Jag hade i alla fall sovit bättre än på länge och jag tror ärligt att det kan bero på Adria. Kanske inte bara men det kändes bra att ha henne i mina armar.  Jag har alltid sovit bättre när jag har någon bredvid mig, jag vet inte varför men jag antar att det har något med att jag inte gillar att känna mig ensam. Visste det kan vara skönt att vara ensam ibland men på senaste tiden så har jag inte gillat att vara ensam. Inte alls. Det får mig bara att tänka på allt och inget. För för ett tag sen var allt jag kunde tänka på vad det var för fel på mig. Vad det var som Selena saknade hos mig som hon såg hos eller honom. Jag gav henne allt hon ville ha, allt hon pekade på. Jag spenderade så mycket tid jag kunde med henne och jag älskad henne. Jag trodde att vi skulle hålla för alltid men uppenbarligen så hade jag ju fel.

  Det var ju tydligen bara jag som kände så men just nu är jag ganska glad att det hände. Visst jag inser nu att allt drickande, festande och liggande runt med olika tjejer bara var dumt men jag kan lära mig utav det. Växa från det. Jag kan prata om det och kanske få folk att undvika det, inse vad det egentligen gör med en. Det gör inget annat än sabbar för en. Man mår bra undertiden man är påverkad men efter mår man bara sämre än tidigare.

  Adria fick mig att inse det. Hon har fått mig att inse en hel del. Hon har vart sten hård mot mig, eller hon var det i början. Hon har börjat slappna av lite nu när hon märker min skillnad. Men jag tror faktiskt att jag behövde att någon var tuff mot mig, någon som inte gav sig. För mina nära och kära försökte bara prata med mig, baby sitta mig. Dem kröp runt problemet istället för gå rakt på sak som Adria har gjort. Hon har inte tagit mitt skit, hon har käftat tillbaka vilket inget gjort tidigare.

  Jag antar att det är en av anledningarna till att jag fallit för henne. Ja jag har fallit för henne och jag har fallit hårt för henne. Allt var perfekt med henne. Till och med dem små ‘felen’ var perfekta på henne. Hon var vacker på både insidan och utsidan. Hon var osjälvisk och hon satte alla före sig själv. Vilket kan vara både en för och nackdel.

  På tal om Adria. Hon låg med huvudet på mitt bröst, hennes ena ben in i mellan mina,  ena armen runt min midja medan hon låg böjd med den andra så hennes hand låg på min mage ihop flätade med min ena hand. Min fria arm var lindad runt hennes midja och jag kunde inte låta bli leendet som spreds på mina läppar när jag kollade ner på hennes ansikte.

  Dock försvann leende lika snabbt som det kom när min blick fastnade på hennes hals. Det var ett stort blåmärke som sträckte sig runt hela henne hals och det var ingen tvekan på vad det var som hade orsakat det. Tomas. Men kunde se formen av hans händer, se exakt hur han höll fast henne. Hur han kvävde henne.

  Jag rös utav tanken på att någon skadade Adria. Speciellt med tanke på att det är Tomas som har gjort det tidigare. Han har skadad henne tidigare och hon är ärrad för hela livet. Jag kunde se bilden framför mig. Adria hjälplös med Tomas händer runt hennes hals, det äckliga leende på hans läppar och hans ögon som dansade över hennes kropp. Jag kände inget annat än hat för tillfället och om Adria inte hade legat på mig nu och jag inte velat väcka henne så hade jag letat upp honom. Jag vet inte vad jag skulle göra men jag skulle försöka slå in lite vet i huvudet. Dock tror jag att han är ett hopplöst fall så det skulle nog inte hjälpa så mycket ändå. Men jag skulle njuta utav det, jag skulle njuta utav varje sekund. Visst jag vet att man inte ska använda våld men jag tror faktiskt inte att det finns en annan utväg.