Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 8

  Justins läppar rörde sig mot mina och hur mycket jag än hatade det så måste jag erkänna att han var bra på att kyssas. Hans läppar kändes bra mot mina.

  Jag slog bort tanken och verkade äntligen hitta kontrollen över min kropp. Jag satte mina händer på hans bröst och puttade bort honom så hårt jag kunde. Men med tanke på att Justin var så mycket större och starkare än mig så kom han inte särskilt långt. Men jag lyckades få honom tillräckligt långt bort för att få bort hans läppar från mina.

  Jag höjde min hand och örfilade honom hårt över hans högra kind och Justin kollade chockat på mig. Jag var en aning chockad jag också men jag måste säga att det kändes bra. Inte bara för nu men enda sen han kommit hit så har jag velat slå in lite vätt i hans dumma skalle. 

  ”Vad fan Justin? Varför kysste du mig för? Jag tycker att jag har vart väldigt tydlig med att jag inte vill vara med dig på det sättet alls” frågade jag och kollade med stora ögon på Justin. Han kollade bara på mig och andades smått andfått.

  ”Jag vet inte. Jag planerade det inte. Jag blev sur och irriterade för att du är så himla”

  ”Så himla vad Justin? Berätta för mig. Vad är jag?”

  ”Du är, du är. Gush jag kan inte ens få fram något. Jag kan inte stå dig. Du är så himla irriterande. Vet du det?”

  ”Det är hela meningen med det här att jag ska gå på dina nerver och det verkar som att jag gör ett jävligt bra jobb. Så kan du snälla förklara kyssen för jag förstår ingenting. Du säger att du inte tål mig men ändå så kysser du mig. Hur går det ihop i ditt huvud?” sa jag och slängde ut med armarna. Eller i alla fall försökte slänga ut med armarna då min ena inte kom särskilt högt med tanke på handbojan. Jävla skit sak. Varför var jag tvungen att ge bort nyckeln för.

  ”Jag vet inte varför jag kysste dig. Det bara hände okej. När jag blir sur eller irriterad så blir jag kåt. Det var genom tjejer som jag tog ut min ilska igenom innan jag kom hit och du råkade bara vara här. Det är inget speciellt. Ta inte åt dig av något”

  ”Tro mig det gör jag inte. Om något så blir jag bara äcklad ut av det du just sagt. Det är ju vidrigt”

  ”Åh låtsas inte som att du inte gillar mig. Eller mitt utseende i alla fall. Jag har sett hur du kollar på mig”

  ”Ja jag kan erkänna att du ser bra. Men din fula personlighet förstör ditt vackra ansikte” sa jag och vände mig om. Den här gången tänkte jag även på bojorna så jag drog hårt i dem hårt för att få Justin att följa med. Han staplade fram några steg innan han verkade hitta balansen och för en gångs skull sen han kom hit så bråkade han inte med mig. Han följde bara efter utan att säga ett ord. 

  Jag gick bort till ladan för att försöka komma på något sätt att komma ur dem här handbojorna. Precis när jag skulle öppna upp dörren och släpa med mig Justin in, kom det en bil uppkörande på uppfarten. Om man nu kan kalla det en uppfart då det mest var en stor tom yta där vi brukade parkera bilarna. 

  I alla fall. Bilen parkerade och ut kom ingen mindre än Alex. Precis den personen som jag behövde vid det här laget. Han kunde lösa nästan allt så kanske kunde han hjälpa mig med det här också. Kanske. Jag får inte ha för höga förhoppningar.

  ”Alex” ropade jag fort och började styra mina steg bort till honom. Han vände sig fort mot oss och jag kunde se hans förvånade ansiktuttryck när hans blick fastnade på handbojorna som höll oss samman. Jag gav honom en kort kram och ett litet leende när vi väll kom upp till honom efter många om och men från Justin.