Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 19

Adrias perspektiv

  Min värsta rädsla har blivit besvarad. Reaktionen som jag väntat mig kom och det skrämde mig mer än jag trott. Justins ansikte var frånvarande, förvånat. Äcklat? 

  ”Vad sa du nyss?” spottade Justin fram och jag kände hur mitt hjärta sjönk när jag kände hur hans armar tappade sitt grepp om mig. Han höll inte längre om mig och jag kände mig tom, rädd och ensam. Jag hade inte känt så här på länge. Jag brukar försöka undvika att tänka på det här. Visst jag tänker på det ibland men det har aldrig vart så här starkt som jag har reagerat. Jag antar att berätta för någon annan verkligen fick mig att inse att det hade hänt. Jag har blivit våldtagen utan Tomas. Min pappas bästa kompis och min gudfar. Jag litade på honom, han brukade sitta barnvakt till mig när jag var mindre. Han var som min andra förälder. Min mamma försvann när jag var liten så Tomas fanns där för mig. Jag kunde lita på honom, eller det var i alla fall vad jag trodde.

  ”Han våldtog mig” viskade jag i låg röst, osäker på fall Justin ens kunde höra vad jag sa men jag kunde få för mig att prata högre. Det var som att min hals slagit knut på sig själv. Jag kunde inte få ut orden ordentligt.

  ”När? Var? Hur?”

  ”Justin snälla jag vill inte prata om det”

  ”När Adria? När gjorde han det här mot dig? Snälla svara mig” sa Justin och jag kunde höra avskyn och ilskan i hans röst. Han var arg och helt ärligt så skrämde han mig en aning just nu. Hans ögon var svarta, händerna knutna hårt och käkarna lika så. Men vill ni veta vad det värsta är? Han kollar inte ens på mig. Enda sen jag sa dem få orden har han inte kunnat kollat på mig. Precis vad jag förutsåg skulle hände om jag berättade för någon. Dem skulle se hur smutsig jag var, hur äcklig jag var. Jag skulle förlora Justin, han skulle inte längre kunna kolla på mig efter det här. När han visste allt. Hur skulle han ens kunna göra det? Jag är äcklig och helt ärligt så förtjänar jag honom inte. Inte på något sätt. Visst Justin kanske har haft sin player period där han var med olika tjejer men det var alltid med deras vilja. Han har aldrig skadat någon och jag kan slå vad att han aldrig kommer att göra det heller. Hans hjärta är gott och han har hjälpt så många personer.

  Jag har ingen ting att ge honom, erbjuda honom. Justin har allt och jag, jag har inget. Det finns inget jag kan ge honom som han inte redan har.

  Så jag kunde väll lika gärna berätta sanningen för honom. Sanningen bakom varför jag är som jag är. Han förtjänar i alla fall det. Det och mycket mer. Men just nu är det allt jag kan ge honom.

Tillbaka blick (varning för jobbiga scener)

  ”Adria kan du komma hit ett litet tag?” ropade Tomas och jag kollade snabbt upp från min bok som jag sen la ifrån mig. Ett leende spreds på mina läppar och jag ropade ett snabb ”Jag kommer” innan jag halvsprang upp för trappan och in i gästrummet där Tomas sov. Han hade ett stort leende på läpparna när jag kom in och jag besvarade det med ett minst lika stort leende.

  ”Okej så du vet att jag har planerat en överraskning till dig ett tag nu va?” frågade han och jag nickade glatt på huvudet. Jag älskade Tomas överraskningar. Han visste alltid vad jag ville ha och presenterna brukade oftast vara från olika storstäder som han har vart i. Han reste runt mycket så därför köpte han alltid olika souvenirer till mig som jag kunde samla på. Jag har själv inte vart någon annanstans än här och i den lilla staden som ligger en bit bort. Men det räknas inte. Anledningen till att jag vart där är bara för att köpa mat eller sälja det som vi fått ihop på gården. Det är aldrig för nöjes skull.

  ”Den här överraskningen är lite annorlunda så jag måste be dig att sätta dig på sängen och blunda. Du måste även lova mig att inte tjuvkika för det kommer sabba allt. Okej?”