Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 36

"Du älskar mig? Hur kan du älska ett sånt monster som mig? Du är perfekt och jag har egentligen inget att erbjuda dig. Om jag inte hade blivit känd hade jag inte vart något, jag hade inte haft något att erbjuda"

"Ja jag älskar dig Justin och jag förstår inte hur du kan säga att du inte hade vart något. Du är en underbar människa. Visst du har gjort dina misstag men vem har inte. Dina misstag tar inte bort att du har ett hjärta av guld. Du fick mig att lita på någon när jag knappt litade på mig själv"

Jag såg hur Justin skulle börja protestera så för att få tyst på honom tryckte jag snabbt mina läppar mot hans. Detta hade jag velat göra enda sedan Justin räddade mig från Tomas men jag hade inte vågat förs än nu, förs än jag var säker på att han inte ljög för mig. Jag hade fortfarande lite tvivel men jag trodde faktiskt att Justin brydde sig om mig, om han älskade mig visste jag inte men det får jag vill se med tiderna.

Att känna Justins läppar mot mina igen var som inget annat, den liknande ingen av tidigare kyssar. Den här var lugn men ändå hård, jag vet inte hur jag ska beskriva det men det var nästan som att vi hungrade efter varandra men ingen vågade att riktigt ta tag i det.

Justins perspektiv

Jag kan inte för livet förstå varför Adria kysste mig, hur hon faktiskt kunde ha känslor för mig efter att jag hade lämnat henne sådär. Självklart hade jag ju förhoppningar, hoppades att jag skulle kunna få tillbaka henne. Men jag trodde aldrig riktigt på det, jag trodde inte riktigt på att hon skulle ta tillbaka mig efter allt hon har gått igenom och det som jag gjorde mot henne. Men jag skulle inte ta det här föregivet, jag skulle göra allt för att få henne lycklig. Allt hon bad om skulle jag ge hennes för hon förtjänade allt och så mycket mer. Hon är det absolut bästa som har hänt mig och jag kommer aldrig skada eller såra henne igen.

Sen utan att bryta min läppar mot hennes lyckades jag snurra runt oss så att Adria nu låg på rygg i sängen med mig valandes lätt över henne. Försiktig med att inte lägga för mycket vikt på henne då jag inte visste hur mycket hennes kropp kunde ta just nu.

"Adria jag älskar dig" sa jag efter att ha dragit mig undan från henne när bristen på luft blev för stor "Jag tror inte att du förstår hur mycket jag faktiskt älskar dig. Det är som att jag inte riktigt kan fungera och tänka ordentligt när du inte är runt mig. Du är nästan som min nys tyngdlag, det är pågrund av dig som jag faktiskt finns kvar här och det är för dig som jag lever. Jag skulle ge upp allt bara för att få vara med dig Adria, jag älskar dig mer än jag trodde var möjligt och jag jag älskar dig mer för varje dag som går"

"Visa mig"

"Vad menar du?"

"Visa mig hur mycket du älskar mig Justin"

"Och hur har du tänkt dig att jag ska göra det?" min fråga fick ett litet leende att spridas på henne läppar innan hon istället pressade sina läppar mot mina. Hennes ena hand greppade tag i ena min och förde ner den från hennes kind till hennes vänstra bröst. Detta samtidigt som hon fortsatte att kyssa mig och drog den andra handen genom mitt redan rufsiga hår. Jag vet inte om jag var trög fattade eller vad det var men jag förstod inte vad Adria riktigt menade för än hon tryckte upp hennes höfter så mitt skrev mötte hennes.

"Adria vad gör du? Vi behöver inte göra det här, jag kan försöka visa dig på andra sätt att jag älskar dig än det här. Du behöver inte känna dig tvingad till att ge mig något"

"Justin jag känner mig inte tvingad, jag vill ha dig och jag vill ha dig nu. Jag vill att du får mig att glömma allt som har hänt" Adria avbröt sig kort och såg ut att tveka något innan hon fortsatt att prata igen "Justin jag vill känna mig vacker igen"