Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 18

  ”Är du säker på det här?” frågade Justin och kollade tvekande på repet som jag höll i handen. Den andra änden på det här repet var fast knutet i ett utav träden här så man skulle kunna slunga sig ner i vattnet från klippan som vi just nu stod på.

  Jag hade dragit hit Justin för att kunna vara ensam med honom ett tag. Detta på grund utav att vi inte har vart ensamma sen vi var i skogen den där gången som vi erkände våra känslor för varandra vilket nu är tre dagar sen nu. Det har hela tiden vart någon runtomkring oss. Vare sig det är killarna som vill fråga om råd när det kommer till tjejer eller tjejerna som klängde på honom och försökte få hans uppmärksamhet. Vilket irriterar mig jätte mycket.

  Jag menar kom igen, dem vill bara ha honom för att han är känd. Dem är så ytliga och patetiska. Det värsta nu också är att Justin inte är singel längre och det vet dem. Han är min och jag skyddar vad som är mitt. Tjejerna har tur att Justin inte låter mig göra något mot dem. Det skulle inte sluta bra för dem annars..

  Men nu var jag äntligen ensam med honom och jag skulle njuta utav varenda sekund för jag saknar våra stunder tillsammans.

  ”Ja det är säkert Justin. Jag har gjort det här flera gånger tidigare. Om du inte litar på mig kan jag hoppa först så att du kan se att det håller”

  ”Nej jag hoppar först. Men bara en fråga till. Borde vi inte ta av oss kläderna så att dem inte blir blöta?”

  ”Så länge du inte vill klättra upp här igen så får du hoppa med kläderna på” sa jag och gav honom en menande blick då jag visste att han inte skulle vilja klättra upp igen. Det var en rätt jobbig klättring för att komma upp hit.

  ”Okej så det tänker jag inte göra”

  ”Det var det jag tänkte. Så hoppa” sa jag och gjorde en gest med handen att han skulle hoppa också.

  Vilket han gjorde efter en del tvekande. Men han gjorde det tillslut och ett glädjerop kom från honom också. Justins landning fick mig dock att skratta högt då han landade på något konstigt sätt. Jag vet inte hur jag ska förklara hur han landade för jag vet helt ärligt inte ens själv. Han landade snett på sidan på något sätt.

  ”Sluta skratta, det gör ont” skrek Justin när han kom upp över vatten ytan igen,

  ”Jag är ledsen Justin men du skulle ha sett dig själv. Hade du sett någon annan göra den där landningen hade du också skrattat"

  ”Förmodligen men det här gör ont så kom ner nu”

  ”Vad ska jag göra? Det är ju inte riktigt så att jag kan få bort din smärta.

  ”Tro mig baby du ska bara veta vad du kan göra med mig. Bara att ha dig runtomkring mig kan få mig att må bättre och glömma bort allt” Justins ord fick en rodnad att stiga på mina kinder och jag kunde inte låta att bli att le. Jag var inte van att höra någon säga sådana gulliga grejer till mig. Det är bara saker jag läst om i böcker eller sett i filmer. 

  Men helt ärligt så är Justin världens bästa pojkvän. Vi har visserligen bara vart tillsammans i tre dagar nu men jag är lyckligare med Justin nu än jag någonsin vart någonsin under en lång period. Han får mig att le, skratta och känna mig trygg vilket är viktigt för mig. Jag kanske verkar som att jag är orädd på utsidan på grund utav vissa grejer men helt ärligt så skakar jag inombords. Jag är alltid rädd om någon kommer för nära mig. Killar specifikt. 

Justins perspektiv

  Adria såg ut att fundera över något men jag kunde inte vara helt säker. Hon var en bit upp och det var svårt att se härifrån. Men efter ett tag verkade hon bestämma sig och bakade bak ett steg. Jag kollade frågandes på henne och hon gav mig ett litet leende innan hon gjorde ett språng framåt. Utan repet, hon bara slängde sig ut från klippan. Men innan hon hoppade vred hon på sig för att sen göra en backflip ner i vattnet. Helt klart mer graciöst än det jag gjorde. Jag skyller på att det här är första gången jag gör det här och hon sa att gjort det hör flera gånger.