Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 12

Adrias perspektiv

  Justins läppar började röra sig i synk med mina efter att han suttit chockat framför mig ett tag. Vilket jag kan förstå, jag själv var rätt chockad av det jag nu gjorde. Men om jag ska vara ärlig så kändes det bra. Det kändes bra att ha honom så här nära mig, känna hans läppar mot mina. Inte för att jag skulle erkänna det för honom, det kom inte ens på tanken. 

  Men jag menar kan ni skylla mig? Han är snygg - sexig kanske är bättre förklaring på honom- han har börjat att bete sig som en människa igen och helt ärligt så är han rätt händig.

  Justin greppade tag om mina höfter och drog mig närmre honom. Mina händer tog dock en annan väg och jag flätade in mina fingrar i hans hår för att kunna dra honom om möjligt närmre mig. Jag kände hur hans tunga drogs mot min underläpp, bad om tillträde in till min mun -vilket jag till min förvåning gav honom- och öppnade munnen. I nästa sekund trängde Justins tunga in i min mun och möte inom kort min.

  Vi båda rycktes isär när vi hörde en smäll från bottenvåningen. Jag kollade upp på Justin som precis som jag andades smått andfått. Vi båda satt tysta och lyssnade vad det vad som hänt men inget hände så jag antog att det bara var en av höpåsarna som har ramlat. Det har en förmåga att hända rätt ofta så det är inget nytt. 

  Men under tiden som vi satt där tysta slog det mig vad som egentligen hade hänt. Jag hade kysst Justin, jag hade kysst honom och det konstigaste var att jag gillade det. Jag hade njutit utav det. Inga hemska tankar om vad som hade hänt förut, inga skumma känslor. Bara njutning. Jag har aldrig vart så nära en kille förut, jag har aldrig kysst en kille. Inte frivilligt i alla fall.

  Men jag borde inte känna så här, jag kunde inte känna så här. Jag kunde inte falla för honom. Han var Justin Bieber för tusan. Så fort han är klar här kommer han att åka och aldrig kolla tillbaka. Aldrig ens tänka på det här stället igen. Jag menar det var ju inte ens hans val att komma hit. Han ville ju inte ens komma hit från början, han blev hit skickad utav sin familj och crew.

  Justin öppnade munnen för att säga något men han stängde den lika fort. Visst förmodligen inte vad han skulle vilket jag förstod. Men jag var tvungen att säga något. Jag klarade inte av den här stela tystnad längre. Men allt jag kunde få fram var ett kort ”Eh” innan jag ställde mig upp och sprang ifrån Justin. Dock hann jag inte komma särskilt lång innan Justin greppade tag om min arm och snurrade runt mig så att jag nu kollade upp på honom.

  ”Adria spring inte bara iväg från mig. Du kan inte bara kyss mig och sen springa iväg. Vi behöver prata om det här” sa Justin men jag skakade bara smått på huvudet.

  ”Det finns inget att prata om för det där hände aldrig”

  ”Vad menar du med att det inte hände? Adria det hände för bara någon sekund sen. Jag var där så kom inte och säg att det inte hände något”

  ”Visst det hände men det borde inte ha hänt. Jag borde aldrig ha kysst dig”

  ”Så varför gjorde du det då? Varför kysst du mig? Kan du snälla förklara det för jag förstår inte”

  ”Det är inget att förstå Justin. Jag var sårad, förvirrad och helt ärligt så vet jag inte vad jag tänkte. Jag bröt ihop och du var där. Kan du inte snälla bara glömma bort det och låtsas som att det aldrig har hänt. Det är inget speciellt Justin. Det kommer inte hända igen jag lovar” var det sista jag sa innan jag drog mig ur hans grepp och sprang iväg ifrån honom igen. Den här gången lät han mig dock gå och jag sprang ut ur ladan. Men därifrån visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville prata med någon men det fanns ingen jag kunde prata med. Pappa är tillsammans med Tomas och han skulle bara flippa om jag sa att jag kysst Justin. Om jag pratade med Kenny eller John skulle dem bara babbla på om att jag skulle ha tagit det ett steg längre.