Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 37

Justins perspektiv

  Polisen hade kommit kanske 30-40 minuter sen nu. Dem hade satt Tomas i handbojor men ännu inte fört bort honom. Dem väntade nämligen på att videon som hade fångat Tomas erkände till allt. Han hade gjort det i ilska efter att Henrik slagit honom gul och blå. Han hade stått och skrikit hur mycket han hade gillat det och att det inte spelade någon roll vad vi sa till polisen för det skulle vara hans ord mot Adrias.

  Det han då inte tänkte på eller visste är att jag har kameror runt med hela huset ut ifall något skulle hända. Det har inte hänt något tidigare så mamma funderade ett tag på att ta bort dom. Jag kan inte ens beskriva hur glad jag är att vi inte gjorde det, för just nu är det videon som kommer sätta Tomas bakom bom och lås. Han skulle äntligen bli satt där han hörde hemma.

  Mamma kom tillbaka med ena polisen bakom sig och utan att säga något viftade han enkelt med handen åt sina kolegor som drog upp Tomas på fötter och började släppa bort honom. Konstapeln som hade följt med min mamma stog däremot kvar och kollade efter dem innan han vände sig mot mig och Adria som satt på en utav sofforna som vi hade här ute på altanen.

  "Vi kommer att höra av om hur det här tas vidare. Men med tanke på vad ni säger och vad som finns på den här videon så har jag inte tvivel på att han kommer bli insatt. Jag är bara ledsen att polisen ni gick till tidigare inte tog er seriöst och att det här var tvungen att hända"

  "Det här är ingen fara, det är inget du ska behöva be om ursäkt för"

  "Kanske inte. Jag måste däremot gå nu men som sagt så har vi era nummer så vi kommer att höra av oss när vi vet något mer" Adria nickade nu bara till svar innan hon sjönk ihop framför mig och jag kunde höra hur hon släppte ut ett djupt andetag. Det kändes nästan som att hon kunde slappna av och andas ut för första gången sen Henrik och Tomas kom hit. Och jag förstår henne, jag har vart spänd och på min vakt hela tiden. Jag vet att polisen var här men jag visste vad Tomas gick för och jag var beredd att slänga mig in mellan han och Adria om det nu skulle behövas.

  Om det hade inte hade vart för att Adria hade envisats om att sätta is över vart jag blivit slagen hade jag nog bara hållit om henne och inte vågat släppt taget förs än typ nu när Tomas var borta. Det har däremot inte riktigt sjunkit in vad det är som har hänt. Allt från att Henrik tacklade mig tills nu var bara som en enda stor suddig bild, det var som att jag inte riktigt kunde få grepp om allt. Men jag antar att allt kommer att sjunka in så småningom.

  På tal om Henrik så har han inte sagt ett ord sen polisen hade kommit. Jag tror inte ens han har rört en fena, det var som att han var förstenad och bara kunde sitta ner där på marken. Jag vet inte vad som gick igenom hans huvud just nu men jag jag kan inte tänka mig att det är något bra. Förmodligen ilska och besvikelse på sig själv. Han tänker säkert att han borde ha sett det tidigare. Men vem skulle ha gjort det egentligen? Visst jag tyckte han var blind i början men efter att ha tänkt efter kändes det inte så konstig. Jag menar jag tror inte att jag hade misstänkt någon av mina kompisar. Henrik hade känt Tomas i över 20 år, dem har gått igenom allt tillsammans så det är väll klart att han inte misstänkte honom Det skulle nästan vara som att jag misstänkte Chaz och Ryan som jag har känt hela mitt liv.

  "Du Justin vad är det som händer? Jag såg just två polisbilar lämna din uppfart när jag kom in" hörde jag Chaz ropa bakom oss medan han gjorde sin väg ut på altanen. Jag kände hur Adria direkt stelnade till framför mig igen när hon hörde ankomsten av flera människor. Jag visste att hon ville att så få människor skulle veta om det här och med tanke på hur jag såg ut och att polisen nyligen lämnat mitt hus så skulle det här ställa till med en hel del frågor.