Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 26

  Två dagar hade gått. Två dagar hade gått sen Justin lämnat och jag hade inte lämnat ladan. Jag vägrade. John och Kenny hade försökt få mig ut ur ladan efter att Alex hämtat dem. Men jag vill inte gå ut, jag vill inte att folk skulle se mig. Jag kände mig äcklig. Äcklig och utnyttjad, det var vad jag kände mig. Justin hade uppenbarligen bara använt mig för sex, det var bara ett spel för honom och jag hade spelat honom rakt i händerna. Precis som varje tjej innan mig. 

  Jag trodde att jag hade vart speciell, Justin hade fått mig att känna mig speciell. Men uppenbarligen var det ju bara ett spel, han gör förmodligen likadant med alla tjejer. Får dem att känna sig speciella så att dem ska följa med honom för att sen kunna dumpa dem när han är klar med dem. Eller oss skulle jag väll kunna säga nu. Jag var nu en utav alla dem där tjejerna som stod på led för att ha haft sex med Justin. Jag lovade mig själv att inte vara en utav dem men kolla på mig nu, jag sitter här och deppar för en kille som säkert inte ens tänkt en tanke om mig sen han lämnade. Han har säkert redan hittat en ny tjej eller två som landat i hans säng.

  Det var dem tankarna tillsammans med minnen från Tomas som gjorde att jag inte lämnade ladan. Om inte Alex hade kommit upp med mat åt mig hade jag förmodligen inte ätit något. Jag kände mig patetisk, jag var patetisk. Jag var det jag lovat mig själv att aldrig vara men jag kunde inte hjälpa det. Jag anförtrodde Justin med allt, jag lät honom komma mig närmre än någon annan. Han sa att han älskade mig, han sa att han aldrig skulle skada mig och framför allt, han sa att han inte skulle lämna.

  ”Adria är du där uppe?” hörde jag någon ropa från undervåningen och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade upp från mina knutna händer som låg i mitt knä, lagom tid för att se hur Kenny gjorde sin väg upp för trappan. Han började göra sin väg över till min säng och jag kunde nu se att han hade en bricka med mat på. Sakta och försiktigt satte han sig ner på kanten av min säng och gav mig maten innan han sa något igen.

  ”Du vet, du skulle kunna öppna munnen ibland för att svara”

  ”Vad är poängen? Vi båda vet att du hade kommit upp än då”

  ”Kanske det, men ser du inte hur mycket trevligare det blir när man faktiskt pratar. Det är lite svårt att hålla en konversation om det bara är ena som pratar”

  ”Jag tycker att du är ganska bra på att prata själv bara du också. Du brukar kunna sitta i timmar och prata själv om du har något intressant att prata om” sa jag irriterat i hopp om att han bara skulle lämna maten och gå. Men Kenny är Kenny och han fattar inte alltid pikar så istället skrattade han bara innan han blev seriös.

  ”Adria kommer du någon gång berätta vad det är som hände. Du har inte lämnat ladan på dagar och Justin finns ingenstans. Alex säger att han har lämnat men det förklarar ingenting. Det förklarar inte varför du är så här och varför Justin stack heller. Så snälla förklara för mig vad det är som har hänt” bad Kenny och la en hand över mina. Hans ögon borrade sig in i mina och jag insåg nu hur mycket jag faktiskt saknat honom. Han och John var mina enda riktiga kompisar som jag pratade med men enda sedan Justin kom hit så har jag glömt bort dem lite. Jag glömde bort mina bästa kompisar för en kille som i slutändan visade sig vara en idiot. Det var bara synd att jag insåg det för sent. Men i just det ögonblicket orkade jag inte hålla in allt längre så för en gångs skull så berättade jag sanningen för honom. Eller sanningen om Justin. Allt som hände med Tomas är jag inte redo att berätta om, inte igen.