Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 34

Adrias perspektiv

  Att säga att jag mådde som skit när jag vaknade upp var en underdrift. Mitt huvud dunkade som basen till en poplåt, halsen sved, min mage gjorde uppror och det kändes som att jag skulle spy vilken sekund som helst. Inte direkt sättet man vill vakna upp på, speciellt inte eftersom jag inte ens visste vad som hade hänt igår. Hela kvällen var som en enda stor tom lucka, det sista jag kom ihåg var att jag lämnade rummet. Efter det kommer jag inte ihåg något och av någon anledning känns det som att det hänt något. Jag vet inte vad, eller om det ens har hänt någon men jag har bara den där känslan i magan att jag på något sätt har gjort bort mig.

  En hög smäll hördes utanför min dörr och följdes sendan upp med en massa svärande. Jag kunde inte höra vem rösten tillhörde men det jag kunde höra var att rösten lätt irriterad och nästan arg. Men vad vet jag, med tanke på hur jag mådde och kände mig kanske det var åt helt andra hållet. Men vilket som kände jag mig tvungen att kolla vem det var som var utanför mi dörr. Däremot kan jag väll inte säga att jag kom särskilt långt innan jag föll ihop på golvet då jag trasslade in mig i täcket som låg virat runt mina ben.

  Min duns i marken måste ha fångat personen utanför min dörrs uppmärksamhet då jag i nästa sekund hade Justin i mitt rum som kollade på mig med frågande blick. Hans blick gled över mig någon gång innan han verkade vad problemet var och ett litet leende spreds på hans läppar. Sen snabbt utan att jag behövde säga något hjälpte han mig ut från täcket och upp i sängen där han bäddade ner mig igen. 

  "Hur mår du?" frågade Justin efter ett tag när vi stått i tystnad ett bra tag innan han satte sig ner på kanten av min säng nere vid mina fötter. Hans ena han låg över mitt högra knä och jag kände hur mitt hjärta slog över ett slag. Det var en så enkel beröring men det var allt som behövdes. Jag älskade fortfarande Justin och det skulle inte mycket till från honom för att få mig på fall.

  "Det är okej. Mitt huvud värker, halsen svider och magen känns en del men förutom det så är allt bra. Vet inte vad som hände igår men med tanke på hur jag känner mig så måste jag släppt loss en del"

  "Du kommer inte ihåg något?" frågan fick mig att vrida ner huvudet i skam. Jag måste ha druckit som jag vet inte vad igår för att få det här resultatet som jag fått. Min plan hade varit att dricka något så att jag blev lite lullig, inte allt för borta men bara så att jag blev lite gladare eller åtminstone inte lika deprimerad som jag vart de senaste dagarna. "Vad är det sista du kommer ihåg?"

  "Det sista jag kommer ihåg från igår är att jag lämnade rummet. Jag skulle ta mig något att drick och hamnade på något sätt vid bordet med sprit. Efter det är det helt tomt, det är som en svart lucka som skymmer hela kvällen. Och det är det som är det värsta, jag kan ta att jag drack. Jag gjorde det av en anledning och jag antar att det funkade på ett sätt men jag gillar inte att inte veta vad som hände, vad jag kan ha gjort. Tänk om jag gjorde bort mig helt och hållet, tänk om jag skadade någon"

  "Adria jag kan lugna dig med att det inte hände något. Ryan såg dig och dom jag prata med sa att det enda du gjorde var att dricka för dig själv" nyheterna som Justin nyss hade gett mig fick vikter att lyftas från mina axlar "Men du Adria, jag måste fråga dig. Vad fick dig att gå ut och dricka? Jag trodde du var emot allt det där"

  Frågan Justin nyss ställde kom inte som en chock för mig, jag hade väntat mig att han skulle fråga den förr eller senare. Men jag hade hoppats på senare. Jag visste varför jag gick ut dit, jag gick ut dit av en anledning men jag vet inte fall jag ville berätta om den för Justin. Han har redan sett mig svag, redan sett mig bryta ihop så ville jag att han skulle se mig ännu svagare. För det var vad det hade vart, det hade varit ett svagt ögonblick för mig och jag hade gått efter frestelsen av vad alkohol kunde ge mig. Jag ångrar inte att jag gjorde det, men det var nog inget jag skulle göra om. Det hade hjälpt mig att glömma allt, även om det bara var för en stund. Men jag kunde förstå nu lite mer varför Justin gjorde som han gjorde när allt gick ner för honom efter Selena. Han skulle förstå vart jag kom ifrån och om jag inte berättade det för honom, vem skulle jag då berätta det för?