Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 28

  ”Vad gör du här?” min röst var knappt hörbar när jag ställde frågan men han verkade höra det då ett stort flin spreds på hans läppar. Han svarade mig inte utan började istället bara stegra fram till mig. Hans blick borrade in sig i min och jag kände mig paralyserad. Bak i mitt huvud kunde jag höra mig själv skrika att jag skulle vända och springa åt andra hållet. Men jag hade ingen kontroll över min kropp, jag bara stod där. Han kom närmre och närmre men jag kunde inte röra på mig, jag var fast frusen.

  ”Du blir bara snyggare och snyggare för varje gång jag ser dig Adria. Jag kan inte fatta jag för bara något år sen såg dig leka med dina dockor” sa Tomas och sträckte ut ena handen för att placera en slinga bakom mitt öra.

  ”Vad gör du här?” var det enda jag fick fram och kände hur rysningar av obehag gick längst min ryggrad när hans fingrar gled längst min nacke.

  ”Jag ville se dig igen. Din pappa ringde mig för någon dag sen och bad mig komma hit. Han sa att han skulle åka iväg några dagar och ville inte lämna dig ensam då han är orolig för dig. Han sa att du verkar väldigt nere och undrade då om jag kunde åka hit och ta hand om dig. Jag sa nej först då jag inte ville komma hit om den där snorungen var här. Men när din pappa sa att Justin hade lämnat så tackade jag ja”

  ”Snälla åk hem igen, snälla gör mig inte illa”

  ”Åh kom igen baby, vi båda vet att det är den där snorungen Justin som egentligen sårade dig. Lekte med dina känslor och låtsades att älska dig. Med mig har du alltid vetat vart du haft mig. Har du inte?”

  ”Snälla bara åk tillbaka, jag lovar att inte berätta för någon vad som har hänt. Bara lämna mig ensam, jag lovar att jag kan klara mig ensam här. Jag är van att göra det”

  ”Åh baby jag oroar mig inte för att du inte ska klara dig, jag vet att du kan klara dig. Jag kom hit för jag har saknat dig, din kropp. Jag har saknat hur du får mig att känna, hur din kropp känns i mina händer” sa han och greppade tag  om mina höfter för att dra mig närmre sig. Mina händer flög upp till hans bröst för att putta undan honom men som alla gånger tidigare var han starkare än mig. Han höll mig enkelt kvar mot honom. 

  ”Jag tror inte det Adria. Du förstår, jag har velat ha dig under en väldigt lång period. När jag kom tillbaka hit för att träffa både dig och din pappa hade jag hoppats att få tillbaka dig i min säng igen. Så du måste ju förstå min besvikelse när jag kom hit och du var tillsammans med den där lilla popstjärnan. Det var som ett knivhugg i ryggen och du vet väll allt om knivhugg i ryggen. Men du måste ju förstå att när jag tog dig så ansåg jag dig som min och jag gillar inte att dela med mig”

  ”Du har aldrig haft mig, du har hållit mig fången. Du har skrämt mig så pass mycket att jag inte ens kan lita på andra killar. I alla fall gjorde jag inte det förs än Justin kom, men uppenbarligen så har jag en förmåga att lita på fel personer. Men du kan inte säga att du någonsin har haft mig. Du har aldrig haft mig, och du kommer aldrig att ha mig. Inte frivilligt, jag kommer aldrig att vilja ha dig. Du äcklar mig. Jag trodde jag kunde lita på dig, men precis som alla andra hög du mig i ryggen”

  ”Åh du kommer vilja ha mig, jag måste bara påminna dig om hur bra du hade det med mig. Jag kan nästan slå vad om att Justin inte hade något mot mig, han är bara en pojke” sa Tomas och i nästa sekund var han läppar över mina. Jag ville spy, så äcklad var jag utav honom men hur mycket jag än försökte kunde jag inte komma bort från honom. Hans grepp om mig var för hårt och helt ärligt vet jag inte riktigt varför jag kämpade emot honom. Jag visste att jag inte hade någon chans emot honom och vad hade jag att kämpa för egentligen? Den enda killen som någonsin vart intresserad av mig var Justin och allt det där var bara en lögn.