Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Epilog

Adrias perspektiv

  Jag har aldrig haft något problem med att åka bil, jag har alltid tyckt att det är ganska lugnande. Men just nu kändes det som att jag skulle få en panik attack, allt jag ville göra var att be Justin stanna bilen och vända. Jag visste att det skulle vara jobbigt att åka tillbaka hem till gården igen men aldrig trodde jag att det skulle vara så här jobbigt. Alla minnen från när jag senast var här dök upp i mitt huvud, nu starkare än dem gjort under de senaste veckorna. Det fick tårar att fylla mina ögon men jag vägrade att låta dem falla. Bara tanken på att jag blev gråtfärdig fick mig att bli arg, så tanken på att låta tårarna falla fick mig nästan illamående. Jag vill inte gråta över Tomas, han tillhörde det förflutna nu.

  Bara så sent som förra veckan fick jag reda på att hans dom om vad hans straff skulle bli. Han skulle sitta inne i minst 20 år och enligt konstapel som jag pratade med skulle det inte finnas någon chans för honom att komma ut tidigare pågrund av bra beteende. Han hade blivit insatt för våldtäkt och misshandel mot minderårig. Dem hade frågat mig om jag ville komma dit och kolla på rättegången medans den hölls men jag hade tackat nej. Jag tror seriöst inte att jag hade klarat av att sitta och lyssna på hans ursäkter och bortförklaringar. Dessutom så behövdes inte min närvaro för att fälla Tomas heller. Dem hade fått min sida av storyn och det skulle räcka tillsammans med videon som polisen hade fått av oss där Tomas erkände till allt.

  Så nu satt jag här i bilen tillsammans med Justin påväg mot mitt hem som höll så många bra minnen men även en del mardrömmar. Det hade gått två månader nu sen allt hade hänt, två hela månader sen min så kallade "skurk" blev satt bakom bom och lås. Låter kanske lite fånigt att kalla honom skurk men jag vet inte vad annars jag ska kalla honom. Inte för att det har med saken att göra men jag behövde sätta någon stämpel på honom och för tillfället var skurk det bästa jag kunde komma på. Han var mannen som snodde min barndom ifrån mig, gav mig tillits problem, fick mig att tvivla på mig själv och värst av allt han fick mig att frukta att åka tillbaka till mitt eget hem. Den platsen som man alltid ska kunna känna sig trygg på var nu som ett riktigt spökhus för mig. Varje gång jag tänkte på gården så dök Tomas upp nu och om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om hur jag kommer reagera på att åka tillbaka. Jag vill säga att jag kommer ta det med ro, att jag kommer komma tillbaka som att ingen ting har hänt men jag vet också att jag skulle ljuga om jag sa det.

  Jag kan inte hålla räkningen på hur många nätter som jag har vaknat upp kall svettig efter att ha drömt om gården och Tomas. Hade det inte vart för Justin hade jag nog inte fått en minuts sömn. Han var den enda just nu som kunde få mig att känna mig helt säker och trygg. Men inte ens min riddare i skinande rustning kunde hålla drömmarna och tankar borta hela tiden, även fast han gjorde ett väldigt bra jobb med det.

  På tal om Justin, han var tillbaka i hela kändis livet och allt som kom med det. Han hade redan lyckats släppa sitt album som hade sålt över miljoner skivor bara på några sekunder. Han hade inte behövt promota det särskilt mycket för det hade sålt så bra ändå. Han har haft någon enstaka intervju efter han släppte albumet och sjöng något låt på något program. Hans fans hade blivit galna och ingen trodde på att Justin riktigt hade förändrats. Det kändes nästan som att alla förväntade sig att han skulle ta ett sned steg efter hur han betedde sig senast i rampljuset, vissa verkade till och med vilja att han skulle falla tillbaka

  Visa av hans kompisar däribland, dem gjorde det ganska tydligt att dem inte gillade mig och ville att Justin skulle komma tillbaka till dem. Jag hatade att jag hamnade mellan Justin och hans kompisar men han hade gång på gång försökt övertala mig om att det inte var mitt fel. Att det var vänskaper som inte passade in i hans liv som han hade nu och att om dem inte kunde ta att han var lycklig så hade dem ingen plats i hans liv. Självklart höll jag ju med honom om att man inte skulle ha vänner som inte kunde ta en för den man var men jag gillade fortfarande inte att vara den personen som kom i mellan dem.