Worth the wait?

Kapitel 35

-Oscars perspektiv-

Ebba som vred sig i sängen fick mig att vakna och sakta öppna ögonen. Jag kollade ut över det halvdunkla rummet och sedan på Ebba som låg på mage bredvid mig. Hennes ruffsiga hår låg utspritt över kudden och hennes ansikte såg fridfullt ut. Jag iaktog hennes nakna rygg och ben i morgonljuset och drog upp täcket en bit över hennes svank. Försiktigt kravlade jag mig så nära henne jag kunde och lindade armarna om hennes kropp. Hon mumlade något oförståerligt men öppnade snart ögonen. Istället för att säga något hummade hon bara nöjt och borrade in näsan i min nacke.
Jag suckade lätt och höll mina armar ännu hårdare om Ebbas kortare kropp. Jag ville bara komma närmre men närmre än såhär kunde man knappast komma. Vårt kroppar låg så tätt att det kändes som om vi satt ihop. Det gjorde vi väl också till viss del, kanske inte kroppsligt men vi hade något som gjorde att vi hörde ihop. Under året som gått hade vi tagit två pauser, båda för att jag hade strulat till det, men vi hade ändå hittat tillbaka till varandra igen. Som den första gången då jag på fyllan råkade hångla med en annan tjej. Ebba blev såklart lack och vägrade prata med mig på en vecka men jag bad på mina bara knän om att få en chans till och det fick jag tillslut. Såklart sabbade jag den också lite senare. Än en gång sköljde skuldkänslorna över mig och jag kollade försiktigt ner på Ebba i min famn. Hennes ögon var slutna och munnen var formad i ett litet leende. Jag suckade lätt och Ebba kollade upp.
"Vad suckar du om?" Frågade hon medan hon drog med fingret lätt över min käke.
"Ingenting. Men vad är det du ler åt?" Frågade jag tillbaka dels för att tänka på annat.
"Jag kom och tänka på när jag var hos läkaren och skulle ta av mitt gips i veckan. Du skulle ha sett läkarens min när han förstod att att tuppen Ogge ritade inte bara var en tupp"
Hon skrattade smått och tittade sedan upp på mig.
"Oscar..?"
"Ja Ebba..?"
"Du åker ju till USA snart och kommer ju vara där över din födelsedag också.. Men jag kollade upp när vi har sportlov och det är samma vecka som du fyller år så det betyder.." Mumlade hon och kollade upp i taket.
"Att du kan komma till mig i USA när jag fyller år" avslutade jag.
"Precis" sa Ebba fortfarande med blicken upp i taket. Jag la mig närmre henne och lät mina händer vandra över hennes nakna midja under täcket.
"Jag tycker det låter som en jättebra ide" mumlade jag med mina läppar bara några centimeter från hennes käke. Med lätta rörelser masserade jag hennes käke och hals med små kyssar.
"Vad sägs om lite frukost?" Mumlade Ebba och jag såg att hon fick kämpa för att inte överfalla mig med kyssar tillbaks. Hon satte sig upp i sängen med täcket tryckt mot kroppen. Jag reste mig ur den varma sängen och kände genast hur min hud knottrade sig av kylan. Snabbt drog jag på mig ett par kalsonger och en tröja.
"Oscar kan inte du slänga hit mina trosor?" Frågade Ebba smått generad. Jag bara skrattade lätt till svar och rotade fram ett par rena underkläder i hennes väska och slängde dem på henne. Efter det drog jag fram en av mina stora munktröjor och slängde också den på sängen innan jag vände mig om och synade mig i spegeln.
"Fan, hur ser mitt hår ut?" Mumlade jag halvt roat, halvt förargat, och drog fingrarna genom frisyren.
"Knullrufs" hörde jag Ebba mumla från sängen och jag vände mig om för att kolla på henne. Hon insåg då vad hon sagt och en lätt rodnad spred sig på hennes kinder.
"Alltså det känns väl ganska natuligt, jag menar, med tanke på vad som hände, eller vad vi gjorde igårkväll är det inte så konstigt.. Eller det var inget" mumlade hon.
Jag skrattade högt åt henne och drog snabbt till mig en beanie som låg på hyllan bredvid mig.
"Såja" sa jag nöjt och gick fram till Ebba som satt på sängen och sträckte ut mina händer. Hon la sina små händer i mina för att sedan resa sig osmidigt och nästan trilla in i min famn.
"Varför använder du inte bara kryckorna?" Frågade jag roat.
"För att jag inte behöver dem" Ebba tillade upp på mig medan jag log och sa "jag ser det". Jag såg hur hennes blick fixerades på mina läppar och inte mycket senare pressade hon sina egna mot dem.
"Fan vad jag älskar dig" mumlade jag och kysste henne tillbaka.

-Hannas perspektiv-

23. Lös ekvationerna
a) 4x 2 = - 9
b) 2x 2 -10x+17=0
c) f (a+1) - f (a)
Jag suckade och förde tekoppen mot min mun ännu en gång. Efter att ha smuttat lätt på den varma drycken dök jag ännu en gång ner i havet av siffror som i nuläget inte verkade ha någon botten. Koncentrerat löste jag tal efter tal och var så djup inne i mina egna tankar att jag inte ens hörde ytterdörren öppnas.
"Hallå?" Hörde jag bara plötsligt min lillebror ropa i hallen.
"Jag är här!" Roade jag tillbaka och kollade upp från matteboken. Snart syntes Adam i dörröppningen och jag log brett mot honom.
"Hej vännen! Hur var det i Göteborg?"
"Det var toppen" Sa Adam drömlikt och hoppade upp på diskbänken.
"Känns som som vi behöver ett syskonsnack, vill du ha te?"
Adam nickade och fyllde upp vattenkokaren medan jag snabbt drack upp det sista i min kopp för att sedan lägga i en ny tepåse.
Det dröjde inte länge förrens vi satt i soffan med varsin rykande kopp framför oss.
"Så.. Berätta allt" Började jag och Adam log.
"Jo, som du vet var jag väldigt nervös innan jag åkte eftersom att vara hos Omar i Göteborg är en ganska big deal för båda oss. Så hela tågresan ner var jag sjukt nervös och rastlös men när jag mötte upp Omar så bara släppte allt. Dock var jag rätt nervös precis innan vi kom hem till honom. Men det gick bra, som tur var. Hans familj var jättegullig och vi åkte till Lisebergs julmarknad i lördags och allt var helt fantastiskt!"
Jag la en hand på Adams arm och sa.
"Jag är så glad för din skull, du anar inte"
"Tack, alltså jag är så lättad nu, du anar inte!" Jag skrattade lätt åt Adam och nickade.
"Men vad har hänt här medan jag var på västkusten?" Fortsatte Adam sedan.
"Jo, Ebba har tagit bort sitt gips, Oscar har varit ganska frånvarande eftersom han blev morbror för någon vecka sedan, Felix har varit ute och festat och Ogge och Frida har träffats, i alla fall i lördags, vad jag vet"
"Jag väntade mig inte en uppdatering på vad hela gänget gjort, jag undrade mer vad du har gjort" Skrattade Adam.
"Jag har typ bara varit med Hampus" Sa jag smått generad.
"Åh. Humanistiska-hipster-Hampus" konstaterade Adam exalterat.
"Ja" Svarade jag och kunde inte hålla tillbaka ett leende.
"Han är fett snygg, honom hade jag också kunnat haffa, bra val" Flinade Adam och jag slog honom lätt med den närmst liggande kudden.
"Adam! Du kan ju inte säga så!" skrattade jag men Adam bara ryckte på axlarna när jag fortsatte "Han är min, håll dig till Omar"
"Vi får väl se" Flinade han till svars men fortsatte snart. "Dock är ni otroligt söta ihop"
"Tack, så gullig du är! Jo, jag tycker så mycket om honom"
"Mm.. det tror jag pappa också skulle gjort" Mumlade Adam och plötsligt förändrades stämningen helt.
"Ja, det tror jag med. Men han hade nog gillat Omar också och varit sjuk stolt över dig som är så modig vågar vara dig själv. "
Adams ögon blev blanka och han bet sig i läppen.
"Hade jag varit modig hade jag hjälpt Omar när han blev misshandlad precis som pappa. Han offrade sitt liv och kände inte ens snubben som blev slagen"
"Men vafan Adam, lägg av. Du vet att du gjorde det som var bäst"
"Bäst?" Jag kunde se frustrationen i Adams ögon. "Omar blev halvt ihjälslagen och jag kollade bara på"
"Bara sluta" sa jag och torkade bort en tår som rann ner för Adams kind. "Du är världens finaste"
Adam vek bort med blicken.
"Kan du i alla fall inte vara glad över att det faktiskt slutade bra? Omar mår bättre och du är också oskadd"
Adam muttrade något ohörbart och jag suckade.
"Mamma är i alla fall otroligt glad över att inte du också dog i ett knivslagsmål" Konstaterade jag och drack lite ur min tekopp.
"Jag vet, hon hade inte klarat det" sa Adam och tittade upp på mig.
"Inte jag heller" Sa jag och Adam pressade fram ett leende.
"Jag är glad så att jag har dig Hanna"
"Åh, jag är glad att ha dig med lillebror" Adam sträckte ut sina armar och omfamnade mig snabbt.
"Sa du att Ogge och Frida typ var tillsammans?" Frågade han sedan nyfiket och jag skrattade.
"Ditt humör vänder så fort! Men ja, jag har pratat lite Frida tidigare idag och hon sa att hon pratade med Ogge pratade igår och de är typ tillsammans nu"
"Hum" sa Adam och rynkade på ögonbrynen.
"Vad är det?"
"Jag vet inte riktigt.. Jag har bara lite svårt för henne"
"Lägg ner, du är bara avundsjuk för att hon får vara tillsammans med Omar utåt. Hon har haft det riktigt svårt, ge henne en chans"
"Hur har hon haft det svårt?"
"Hon har berättat att hennes pappa och bror dog i en bilolycka för ett par år sedan"

----------------------------------------------

Har ingen ursäkt, förlåt. ❤️