Worth the wait?

Kapitel 28

-Felix perspektiv-

"Hejdå jag drar nu!" Ropade jag medan jag slängde på mig jackan.

"Jaja" hörde jag pappas nya fru Lena säga över mina nya syskons gråt.

Jag gick ut genom dörren och fram till min moppe. Jag gränslade den och satte hjälmen över huvudet. Ett dovt muller hördes när jag satte igång motorn och rullade ut för utfarten. Den kalla vinden letade sig innanför min krage men ändå kunde jag inte låta bli att le. I morse när jag kom ner för trappan för att äta frukost möttes jag direkt av en god nyhet. Pappa hade precis pratat med Omars mamma som sa att han skulle klara sig och att hans läge hade blivit stabilare under gårkvällen.

Efter en stund var jag framme vid den närmaste tunnelbanestationen och parkerade moppen utanför. Rutinerat blippade jag det blå kortet på scannern och gick mot perrongen mitt tåg snart skulle rulla in på. Det tog mycket riktigt inte lång tid innan jag satt på ett av de blåmönstarde sätena. Jag såg hur tjejerna snett mitt emot mig viskade och kollade på mig om vart annat. Ja log mot dem och de började fnissa. Jag ändrade sedan fokus till min mobil och skrev ett snabbt tweet.

@felixsandman: today is a good day

Cheesy, jag vet. Men idag var verkligen en bra dag. Det var en otrolig lättnad att veta att Omar skulle bli okej. Efter ett par stationer var jag framme och jag skyndade mot utgången. Det var relativt tomt på perrongen men det var kanske inte så konstigt eftersom det var söndagsförmiddag. Jag kollade på den stora klockan på väggen som visade 12.03. Satan, jag var redan sen. Så snabbt jag kunde tog jag mig till mötet och snubblade snart flåsande in på Daffs kontor. Fem par ögon synade mig och jag kollade ner på mina skor.

"Förlåt att jag är sen" mumlade jag och trängde mig ner bredvid Ogge och Ebba i soffan.

"Så, nu är vi alla samlade" sa Daff och gav mig en sur blick.

"Alla ni här och era föräldrar är de enda som verkligen vet vad som hände" sa Daff och jag kollade runt i rummet. Oscar och Adam satt bredvid soffan på stolar och Ebba och Ogge bredvid mig i soffan.

"Det är väldigt viktigt att det inte kommer ut till någon" fortsatte Daff och jag kollade upp.

"Vad menar du?"

"Jag menar att vi kommer gå ut till media att Omar var med i en bilolycka"

"Varför?" Frågade Oscar och jag kollade på Adam som satt tyst bredvid.

"För att det blir bäst så. Jag har pratat massor med Omars föräldrar och vi har kommit överens som en speciell åtgärd för Omars egen säkerhet"

"Åtgärd?" Hörde jag Ebba försiktigt fråga bredvid mig.

"Ja, vi har en tjej som kommer spela Omars flickvän"

"Vänta, vänta vänta" sa Oscar och höll upp händerna framför sig. "Omar är väl fortfarande typ jätteskadad? Har ni betsämt detta utan honom?!"

"Jag och hans föräldrar har gjort det, ja. Eftersom han är under 18 och också är signad här har vi rätt att göra detta"

Oscar fnös och Ogge vred sig obekvämt bredvid mig.

"Så, vad ska vi göra?"

"Ni ska bara spela med på att det var en olycka och också att han har flickvän" han var tyst en stund men la sedan till "och ta hand om Frida såklart"

"Så Frida, är det flickvännen?" Frågade Adam och man kunde höra undertonen av bitterhet i hans röst.

"Japp" svarade Daff och spelade oberörd.