Worth the wait?

Kapitel 14

-Oscars perspektiv-

Helgen var snabbt över och det var nu tisdag. Idag hade jag och Ebba varit tillsammans i ett helt år. Ett år utav nästan bara ren glädje. Ebba och jag träffades förra året när vi började på samma gymnasieskola. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag såg henne. Några veckor in på höstterminen såg jag hur hon gick igenom korridoren bredvid Hanna. De pratade om någonting som fick Ebba skratta och jag såg hennes bruna ögon glittra och smilgropar formas på hennes fräkniga kinder. Jag kunde inte slita blicken ifrån henne. Det dröjde dock ett tag innan jag fick tillfälle att prata med henne. Jag blev så nervös varje gång jag var nära henne, något som inte hänt med någon annan tjej. Det dröjde nästan en hel månad innan jag tog mod till mig för att prata med henne. Det var på någons hemmafest hos någon av våra gemensamma kompisar. Plötsligt satt vi bredvid varandra i den lilla soffan. Jag kände hur mina händer blev svettiga och jag tvekade, men tillslut fick jag fram ett nervöst "Hej! Jag heter Oscar!". Senare den kvällen bytte vi nummer och skrev efter det i några veckor och träffades också ett par gånger. Sedan, den 16 oktober blev vi ett par.

"Oscar!" Hörde jag Ebba ropa. Jag såg henne småspringa mot mig en liten bit bort på gatan.

"Förlåt att jag är sen men bussjäveln.." Mer hann hon inte säga innan jag kysste henne mjukt på läpparna.

"Det gör inget" skrattade jag. Vi hade bestämmt möte utanför den fina restaurangen vi skulle fira vårat 1-årsdag på. Jag iakttog Ebba när vi började gå in i restaurangen. Hon hade en stickad kofta över den ljusa klänningen. Till detta hade hon hennes svarta kängor som hon använde till allt. Själv hade jag på mig svarta byxor, blå skjorta med små vita prickar på och, dagen till ära, en fluga. Vi satte oss vid det bord för två som jag bokat och började kolla på menyerna.

"Värst vad du var snygg idag" log Ebba och jag kollade upp från menyn.

"Tack, du med" svarade jag och log tillbaka.

"Flugor är så coola!"

"Haha, jag trodde väl du skulle gilla den"

Jag kollade än en gång på Ebba och hon mötte min blick. Jag såg in i hennes bruna ögon och kunde inte låta bli att le. Tänk att jag kunde kalla denna fina tjejen min flickvän.

"Vad tänker du på?" Frågade Ebba och la huvudet på sned.

"Dig" svarade jag ärligt.

"Jaså, vadå?"

"Mest på hur fantastisk du är och att jag är så otroligt glad att jag har dig"

"Jag är väldigt glad att jag har dig med Oscar" log hon brett. Samma leende som jag fallit för mer än ett år tidigare.

"Skål för oss!"

-Ebbas perspektiv-

Vi hade snart ätit både en förrätt, varmrätt och efterrätt. Jag pillade med skeden på det som återstod av min efterrätt medan Oscar pratade om vad han gjorde i helgen. Dock la jag snabbt ner skeden och bestämde mig för att inte äta upp resten av den fina cheesecaken. Jag hade ätit tillräckligt idag. Det gör ju mig bara gott att minska lite på efterrätten, right?

"Ska du inte ha den?" Frågade Oscar plötsligt och kollade på kakan framför mig.

"Nope" Svarade jag och sköt tallriken mot honom.

"Säker" Han kollade oroligt på mig men efter att jag nickat han emot efterrätten och åt snabbt upp den.

"Men i alla fall" Forstatte Oscar "I lördags var jag med Ogge och Felix"

"Var det då ni hittade min bh?" Frågade jag och rodnade lätt.

"Ja, Felix kommer skoja om min tuttepåse resten av mitt liv"

"Ajdå" Fnissade jag och Oscar skrattade. Ett sånt härligt skratt då han rynkar på näsan och kisar med ögonen.

"Hur va det med dem då?" frågade jag, mest för att byta samtalsämne.

"Jo det var bra, Felix var lite bekymmrad över någon brud, men det är ju hans eget fel"

"Ja, han är lite osmidig på den fronten" Skojade jag och Oscar skrattade smått.

"Ja, det kan man ju säga. Lite rädd för relationer tror jag" Sa han sedan.

"Jo, det är ju förståligt. Han har väl också skilda föräldrar"

"Mm.." Höll Oscar med och tog en klunk av sin cola.

"Hur går det för Ogge då?"

"Tja, det rullar väl på men han är ju så otroligt blyg och nervös runt tjejer"

"Åh, det kan inte vara lätt"

"Nope, det är det inte."

"Säger du ja" Skrattade jag.

"Vadå? Jag är fortfarade nervös runt dig"

"Va?" Detta gjorde mig väldigt förvånad. Oscar verkade alltid så självsäker runt alla. Jag hade aldrig märkt att han var nervös. Det var ju till och med han som tog det första steget och började prata med mig.

"Varje gång jag pratade med dig de första månaderna började jag svettas som en galning och kunde liksom inte få fram något vettigt alls." Fortsatte Oscar.

"Det har jag verkligen inte märkt" Erkände jag och Oscar pustade ut.

"Jag har ju gjort mitt bästa för att inte visa det"

"Uppenbarligen lyckades du också ganska bra" Log jag.

Plötsligt ringer min telefon och jag fiskar snabbt upp den ur fickan. Omar stod det på displayen och jag kände hur oron börjat växa. Han hade lovat att han inte skulle ringa ikväll så detta måste vara någonting viktigt. Omar och jag hade pratat på telefon varje dag sedan han åkte hem till Göteborg och det kändes bra att kunna vara den förstående kompis som Omar annars saknar.

"Förlåt Oscar men jag måste verkligen ta det här" Ursäktade jag mig och reste mig från bordet. Oscar kollade förvånat på mig men mumlade snabbt ett "okej".

Jag gick mot toaletterna och svarade när jag var precis utanför dem. Det enda jag hörde i luren var högljudda snyftningar.

"Omar!?"

Inget svar.

"Omar!"

"Ebba, jag kan inte" Snyfftade han.

"Omar, lyssna på mig. Ta ett djupt andetag och försök lugna ner dig"

"Jag kan inte!"

"Jo, andas och berätta vad som har hänt"

Jag hörde hur han tog ett par hackiga andetag.

"Jag.. jag kan inte berätta.."

"Berätta för vem?" Frågade jag.

"Hela min mammas släkt kommer bryta kontakten med mig och mamma helt." Snyfftade han.

"Omar, snälla, det kommer förstå"

"Nej! De kommer från Venezuela och där är det knappt ens lagligt att vara gay. De kommer absolut inte förstå!"

"Ajdå" Mumlade jag. "Kan du inte i alla fall berätta för bandet? jag tror verkligen de skulle förstå"

"Jag vågar inte" nästan viskade Omar.

"Men Omar jag kan inte hålla detta hemligt för Oscar längre"

Plötsligt hörde jag en harkling bakom mig och snurrade snabbt runt.

"Vad är det du och Omar gör som du inte kan berätta för mig?" Frågade Oscar med en mörk blick.

----------------------------------------------------------------------

Tack så mycket för alla kommentarer på det förra kapitlet! Det gjorde mig så glad att läsa vad ni tycker.

Jag är i min sommarstuga vilket gör att jag har ganska dåligt internet men jag ska försöka uppdatera så gott jag kan😊❤️