Worth the wait?

Kapitel 19

-Oscars perspektiv-

Dimman låg tät över Stockholm på lördagsmorgonen och jag gick upp tidigare än vanligt. Faktum är att jag inte ens gick upp eftersom jag inte gått och lagt mig. Varje gång jag blundade dök Ebbas sjuka ansikte upp och ångesten kom krypande. Det hela slutade med att jag satte på teven och kollade på någon serie hela natten, bara för att tänka på något annat. Nu satt jag än en gång på bussen på väg mot Ebba på sjukhuset. Igår hade ju blivit ett fiasko men någon gång i natt bestämde jag mig för att inte ge upp. Ebba var den finaste tjejen jag träffat och jag tänkte inte förlora henne på grund av ett misstag.

Kvinnan i receptionen kollade länge på mig när jag gick förbli men jag fortsatte bara till tredje våningen, rum 319. Jag tvekade utanför dörren men öppnade den sedan försiktigt. Ebba låg som vanligt på sängen men bredvid henne satt ingen annan än Omar. En lätt suck lämnade mina läppar men när jag såg Ebbas mördande blick tystnade jag.
"Hej, mumlade jag och ställde mig vid sidan av Ebbas säng.
Omar svarade inte och Ebba mumlade bara ett kort "hej" till svars.
"Alltså.." Började jag trevandes. Ebba tittade uppfodrade på mig och jag fortsatte. "Alltså jag är så ledsen för hur jag har behandlat er båda den senaste tiden"
"Det är lungt" mumlade Omar.
"Nej det är inte lungt! Jag har varit världens sämsta vän mot dig Omar! Jag borde funnits där för dig istället för att bli så jävla svartsjuk. Jag är så ledsen. Förlåt"
Omar sa ingenting utan reste bara på sig och gav mig en kram. En riktigt kram och inte bara en 'bro-hug'.
"Tack Oscar, men jag ska låta er prata själva nu"
Han gick ut ur dörren och plötsligt var jag och Ebba ensamma. Jag tog mig tid att studera henne. Hon såg ut att må bättre än igår och hade fått tillbaka lite färg på kinderna.
"Ebba jag är så ledsen för det jag sa och gjorde" började jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
"Jag önskar jag kunde ta tillbaka allt. Jag är en sån idiot"
"Verkligen" höll Ebba med.
"Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum att slänga det ur mig och att det sedan fick att hamna här får mig att vilja kräkas. Ebba, du är verkligen den vackraste jag vet.."
"Hur kan jag tro på vad du säger?" Avbröt Ebba, också med tårar i ögonen.
"För att jag älskar dig Ebba"
"Oscar.."
"Nej. Jag älskar dig Ebba!"
"Jag vet inte hur mycket jag vågar lita på dig nu.."
"Såklart att du kan lita på mig?!" Svarade jag upprört.
"Kan jag verkligen det? Hur ska jag kunna lita på dig när inte du litar på mig?! Jag ber om ursäkt men jag måste tänka över det här" snyftade Ebba
Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg Ebba gråta. Min kropp förlorade plötsligt all ork och jag satte mig tungt ner i en stol bredvid sängen. Jag lutade huvudet mot sängkanten och grät så jag skakade. Ebba la en hand mjukt på mitt huvud.
"Oscar.." Nästan viskade hon. Jag kund inte få fram ett ord utan fortsatte bara gråta.
"Oscar.. Jag klarar mig inte utan dig.." Jag kände hur hoppet gnistrade till inom mig. "Men jag måste veta att vi kan lita på varandra" fortsatte hon sedan.
"Ebba jag litar på dig. Jättemycket, och jag kommer aldrig mer göra något liknande"
Ebba log smått och jag torkade bort ett par av hennes tårar.
Plötsligt knackade det på dörren och Omar tillade in.
"Förlåt om jag avbryter er men Oscar, vi måste sticka, vi är redan tio minuter sena" sa han.
"Vart?" Undrade jag förvånat.
"Spelningen"
"Fan" svor jag och reste mig upp. "Hejdå" mumlade jag och pussade snabbt Ebba på pannan. Ebba önskade oss snabbt lycka till och vi skyndade oss ut ur sjukhuset. Omar hade snackat med någon säkerhetsvakt som skulle komma och hämta oss.
Hela bilturen blev ganska tyst och awkward. Jag borde prata med Omar om allt som hänt, men just nu kunde jag bara tänka på Ebba. Hon skulle alltså förlåta mig så småningom. Det var verkligen en lättnad men samtidigt kändes det tungt att hon inte riktigt ville lita på mig.
Det tog inte lång tid innan vi var framme. Vi sprang in bakvägen och mötte snart en rasande Daff.
"Vart fan har ni varit?!"
Jag bytte en snabbt blick med Omar.
"Vi tog fel buss"

----------------------------------------------------------------------

Hej på er fina läsare!
Jag ska till Stockholm nästa vecka och därför får vi se när nästa kapitel kommer..
Men ni vet ju vilken effekt många kommentarer och röster har..;))
Ha det bra och sköt om er!❤️