Worth the wait?

Kapitel 8

-Ebbas perspektiv-

 Jag vaknade av att Oscar vred på sig lätt bredvid mig. Jag sträckte ut handen efter mobilen på nattduksbordet men råkade istället komma åt den tomma kondomförpackningen som låg precis bredvid. Jag kände fjärilarna fladdra i magen när minnesbilderna från kvällen innan fladdrade förbi.

 -Oscar och jag snubblar in på mitt rum samtidigt som vi kysser varandra intensivt. Jag känner hur hans händer trevar vid min tröja och jag avbryter snabbt kyssen för att ta av den. Så fort som tröjan ligger på golvet återförenas våra läppar.-

 Jag kollade på mitt rum och såg våra kläder ligga utspridda över golvet och på sängen. Min bh låg slängd över fåtöljen och jag tror att jag kunde skymta Oscars kalsonger vid sängkanten.

 -Våra nästan helt nakna kroppar trillar ner på sängen och jag hamnar under Oscar. Han lämnar hungriga kyssar längs min hals, nyckelben och bröst. Jag drar mina fingrar genom hans ruffsiga hår. Jag kan inte låta bli att stöna tyst. Oscar tittar upp på mig och ler smått. “Babe, vi måste vara tysta”. Hans läppar mötte mina i en intensiv kyss.-

 Oscar vände på sig och jag kunde se flera röda märken på hans rygg och axlar.

 -Mina händer trevar över Oscars rygg, jag borrat in naglarna i hans hud när han träffar rätt punkt. Jag biter mig hårt i läppen för att inte stöna högt. Oscars andetag kittlas i min nacke och jag kan inte låta bli att le stort. “Jag älskar dig så mycket” viskar Oscar mjukt i mitt öra.-

 Jag rodnade lätt av mina tankar och kröp ännu närmre Oscars varma kropp. Mina fingrar rörde lätt över hans vältränade mage medan jag borrade in näsan i hans nacke. Han mumlade lite och slog sedan upp ögonen.

“Godmorgon älskling” Mumlade han hest.

“Förlåt om jag väckte dig” viskade jag mot hans axel.

“Det gör inget, det bästa sättet är alltid att vakna bredvid dig”

Vi bara låg sådär, i en bekväm tystnad i flera minuter. Jag kunde känna hur han lindade sin arm runt min midja och drog in min i sin famn. Jag njöt av tryggheten och värmen, här kunde jag stanna i evigeter. Men såklart gjorde jag inte det. Så småning om klev vi upp ur sängen för att klä på oss lite kläder och äta frukost.

Eftersom både jag och Oscar hade studiedag bestämde vi oss för att åka in till stan efter att vi ätit.

 “Vad sägs om att gå in här?” Frågade Oscar, tog min hand och förde mig i riktningen mot en affär lite längre ner på gatan. Eftersom jag visste att jag inte hade så mycket att säga till om orkade jag inte protestera. Väl inne i affären hittade Oscar en skjorta som han ville testa. Jag suckade lätt men kunde inte stå emot Oscars bedjande blick. Han gick mot provrummen och jag följde efter. Han gick in i en av hytterna och jag stannade utanför. Oscar vände sig om och lyfte på ögonbrynen.

“Du ska väl följa med in?” frågade han förvånat. Jag ryckte på axlarna och svarade:

“Okej”.

Jag slog mig ner på den lilla pallen medan Oscar började ta av sig sin tröja. Min blick drogs omedvetet mot hans mage och när den sedan vandrade upp mot hans ansikte möttes jag av ett  flin.

“You like it, huh?”

“Såklart!” Sa jag och la en hand på min mage. Han log och lutade sig fram och tryckte sina läppar snabbt men kärleksfullt mot mina.

När Oscar ett ögonblick senare skulle ta på sig skjortan hörde jag honom flämta till.

“Jävlar! Kolla min rygg!” utbrast han medan han studerade sin rygg i spegeln. Jag kände hur mina kinder blev varma och jag bet mig lätt i läppen. Förmodligen såg Oscar hur generad jag var och släppte samtalsämnet. Istället tog han på skjortan och synade sin spegelbild.

“Vad tycker du?” frågade han fundersamt.

“Allt klär en skönhet” sa jag och han började skratta.

“Ska jag tolka det som att du gillar den?”

“Absolut. Jag kanske till och med snor den någon gång” Sa jag och blinkade med ena ögat. Oscar skrattade medan han snabbt drog på sig sina kläder. Sedan la han en arm om min midja och vi gick ut från omklädningsrummen.

 Efter att Oscar snabbt betalat gick vi hand i hand ut i höstkylan igen. De kalla vindarna borrade sig igenom kläderna och fick de bruna löven på marken att flyga runt. Jag drog ner min mössa lite längre över öronen och drog upp kragen på jackan. Plötsligt såg jag ett svart smålockigt hår som jag kände igen.

“Omar!..” ropade jag så att han och hans kompis vände sig om.

“Och Adam..?” utbrast jag förvånat.

“Känner du Adam?” Frågade Omar precis lika förvånat som jag. Både Oscar och Omar tittade på mig medan jag svarade:

“Ja”