Worth the wait?

Kapitel 7

-Oscars perspektiv-

Jag drog upp luvan över huvudet och tyckte sedan händerna långt ner i fickorna. Det kalla regnet bildade små pölar på den tomma gatan. Det var inte en kotte ute denna mörka söndagskväll. Ebba och jag hade planerat att träffas igår efter intervjun men så var vi tvungna att åka till studion och det blev inte av. Jag hade varit i studion nästan hela dagen idag också, det är dock vanligt att det blir väldigt intensivt när Omar väl är här från Göteborg.

Jag snabbade på mina steg för att så snabbt som möjligt komma fram till Ebba. Ebba bodde i en stor villa med Ebbas mamma, hennes nya man och deras sexåriga son. Ebbas pappa flyttade till sin hemstad Umeå efter att han skilt sig från Ebbas mamma. Jag hade aldrig träffat honom och Ebba tillbringade bara någon vecka på sommaren hos honom. Ebbas mamma hade jag däremot träffat många gånger. Jag tillbringade mycket tid hemma hos Ebba och hennes familj.

När jag var framme vid den välkända grusgången hade regnet lättat lite. Jag hoppade så smidigt jag kunde mellan vattenpölarna fram till dörren och knackade på. Inte mycket senare öppnades dörren och jag möttes av Ebbas mammas glada ansikte.

“Hej Anita!” Sa jag artigt och gav henne en snabb kram.

“Hej Oscar! Hur är det?”

“Jo, det är bra” Svarade jag medan jag hängde av mig jackan.

“Oscar!” Jag kände ett par små armar krama om mina ben och när jag kollade ner möttes jag av ett glatt, tandlöst leende.

“Hej Kalle! Har du tappat en till tand?” Jag satte mig på huk för att komma i en jämnare höjd med Ebbas lillebror.

“Ja, och en här nere också!” Sa Kalle glatt och visade stolt upp sina gluggar.

“Det var värst” Skrattade jag.

“Oscar, Oscar, jag måste visa dig en grej!” Sa han ivrigt och drog mig i armen.

“Okej” svarade jag och följde lydigt efter Kalle upp på hans rum.

“Kolla” Kalles ögon glittrade av stolthet när han visade upp sitt nya legobygge föreställande en stor borg.

“Oj, har du byggt allt själv?”

“Japp! Och Oscar, gissa vad det blir för mat idag?”

“Hum, jag vet inte”

“Spagetti och kötfärssås!” Jublade Kalle

“Åh, det är ju min favorit!”

“Min också” svarade Kalle snabbt.

Jag kände plötsligt två armar runt min midja och vände mig om. Där stod hon. Ebba, min Ebba.

“Hej babe” skrattade jag och kramade henne hårt.

“Hej” Sa Ebba och log stort.

Jag kollade in i hennes bruna ögon, lutade mig fram och pressade min läppar mot hennes.

“Usch!” Hörde vi Kalle skrika innan han sprang ut från rummet. Jag kände Ebbas fnissa lätt mot mina läppar och jag kunde inte heller låta bli att skratta.

“Vad skulle killarna göra ikväll då?” Frågade Ebba en stund senare när vi låg på hennes säng. Vi låg så nära varandra att jag kunde känna hennes lätta andetag mot min hals och våra ben var tätt ihopslingrade med varanda. Jag drog handen lätt över hennes rygg och jag kunde känna hennes hud bli alldeles knottrig.

“Vet inte riktigt.. Jag tror att Ogge och Felix bara skulle vara hemma och Omar sa att han skulle hälsa på en kompis i närheten. Jag tror att han har en hemlig tjej eller något.. ” Jag avbröts att Anitas röst nere från köket:

“Maten är klar!”