Worth the wait?

Kapitel 34

-Ebbas perspektiv-

"Hej älskling" utbrast Oscar när han öppnade dörren.
"Hej på dig med babe" Log jag och ställde mig på tå på min friska fot för att kunna pressa mina läppar mot hans.
"Har du fortfarande de där?" Frågade Oscar och nickade mot mina kryckor när vi gick in i hallen.
"Ja, jag ska ha kvar dem i två veckor till typ" Suckade jag och hängde av mig jackan.
"Ehm, Johanna, Erik och lillen kommer lite senare" berättade Oscar medan vi gick in i vardagsrummet.
"Åh så mysigt" sa jag medan jag slängde mig på soffan.
"Jo, mamma är så taggad. Nu när hon äntligen blivit mormor kan hon knappt slita sig från honom", skrattade Oscar lätt och la sig bredvid mig.
"Har han inte fått ett namn än?"
"Jag tror det lutar åt Theo i nuläget."
"Theo" Jag smakade på namnet "det är fint."
"Du är fin" Mumlade Oscar och tryckte sina läppar mot min kind. Jag vände på huvudet och pressade mina läppar mot Oscars. Hans läppar masserade mjukt mina sådär perfekt som bara Oscar kan. Han lät sin tunga svepa över min underläpp och jag öppnade min mun smått. Jag placerade min ena hand i Oscars nacke och drog fingrarna genom det mjuka håret medan Oscars händer smög sig in under min tröja. Som vanligt försvann min tidsuppfattning helt när jag var med Oscar, precis som det bara fanns han och jag i hela universum.
"Hej Oscar! Och Ebba.." Hörde jag plötslig någon säga och jag kollade upp.
"Hej Johanna" Sa jag generat och drog ner min tröja.
"Wow, ta det lite lugnt där, och använd kondom, annars kommer det sluta såhär" Skrattade Erik och höjde upp det lilla knyttet i hans famn. Jag ville helst av allt bara sjunka genom jorden men gjorde istället det bästa av situationen och bytte samtalsämne.
"Åh, är det Theo?" Frågade jag och gjorde en ansats till att resa på mig men tappade snart balansen. Som tur var stod Oscar bredvid mig och la en arm om min höft.
"Ja, vår lilla plutt har redan blivit stor på knappt två veckor" Log Johanna stolt.
"Han är så fin" sa jag och kollade storögt på Johanna.
"Håller med" Skrattade Erik och log brett.
"Åh, där är ni" sa Oscars mamma och slog ut med armarna.
"Jo, vi skulle bara hälsa på ungdomarna" flinade Johanna och Oscar gav henne en småsur blick.
"Johanna, sluta retas. Du har också varit 17 och jättekär en gång"
"Sant, men jag låg inte och grovhånglade på soffan för det"
"Kan vi bara inte..?" Suckade Oscar.
"Jo, du kan sluta retas Johanna annars kan jag rabbla upp alla andra pinsamma händelser du var med om som 17-åring"
"Okejokej jag ger mig!" skrattade Johanna och la en arm om Oscar medan Erik sa;
"Jag vet hur det är. Jag var också yngst"
Oscar skrattade och vi begav oss mot köket.

-

"Oscar, har du ätit klart?" Frågade Johanna när vi i slutet av måltiden.
"Tror du att du skulle kunna hålla Theo en liten stund så jag också får äta lite?"
"Självklart" sa Oscar och gick fram till Johanna för att försiktigt lyfta upp Theo i famnen. Han slog sig ner på stolen och kollade ömt ner på barnet. Synen kunde vara något av det finaste jag sett så jag kunde inte låta bli att ta upp min mobil och diskret knäppa ett par bilder.
"Vill du hålla honom?" Frågade Oscar och jag nickade snabbt.
Snart låg lille Theo i mina armar och jag skrattade smått när han tog ett fast tag om mitt finger. "Värst vad du var bestämd" log jag och smekte lätt över de få men mjuka hårstån han hade fått på huvudet. "Du kommer säkert bli lika envis som din farbror"
"Eller faster Ebba" inflikade Oscar och jag tittade upp men kunde inte möta hans blick eftersom han bara kollade ner i sin mobil med ett snett leende på sina läppar.
Snart plingade det till i min telefon och Oscar tittade upp. "Whoops" skrattade han. Det dröjde dock ett tag innan jag fick tillfälle att kolla vad som plingat på telefonen eftersom jag satt med Theo i famnen nästan resten av den kvällen.
"Oscar och Ebba, kan ni snälla hjälpa mig med disken om jag dukar av?" Frågade Oscars mamma när hon stängt dörren efter Johanna och Erik.
"Visst" sa jag och Oscar samtidigt och stödde mig på mina kryckor.
"Eller Ebba, du kan sätta dig så fixar Oscar och jag detta" jag struntade i att säga emot av ren erfarenhet och slog mig ner på en av köksstolarna.
Plötsligt kom jag på att min mobil låtit förut så jag fiskade upp den för att se vad det var.

'Oscar Enestad har nämnt dig i en kommentar'

Jag öppnade instagram och såg att han hade lagt upp en bild på mig och Theo med kommentaren 'two people I love in one pic'. Mina läppar sprack upp i ett leende och jag gillade bilden. Jag försökte att inte läsa någon av kommentarerna men det var svårt. Snart kom Oscar gående så jag låste snabbt mobilen och kollade upp på honom när han sa: "ska vi gå upp på mitt rum?"

-Oscars perspektiv-

Jag och Ebba gick mot trappan men när vi väl var framme stannade jag upp.
"Kom här Ebba" sa jag och gjorde en ansats till att lyfta upp henne. "Nej Oscar" protesterade hon men jag ignorerade vad hon sa och bar upp henne istället.
"Det tar ändå så lång tid för dig med dina kryckor"
"Jaha, tack" sa Ebba och lät överdrivet förolämpad.
"Du vet hur jag menar" sa jag när vi var framme vid mitt rum och jag la försiktighet ner Ebba på min säng.
"Såklart jag gör" log Ebba medan jag la mig över henne och stödde upp mig på mina armbågar.
"Kan vi inte fortsätta det vi påbörjade i soffan?" Mumlade jag med mina läppar bara några centimeter från Ebbas.
Ebba svarade bara med att pressa hennes läppar mot mina och jag log diskret. Kyssen övergick snabbt till hångel och snart låg både min tröja och Ebbas byxor på golvet. Jag drog lätt i Ebbas tröja för att visa vad jag ville göra men då slet hon sig bara från kyssen och kröp mer under mitt täcke.
"Ehm .. Oscar.. Jag kan inte, jag har mens"
"Bullshit, du hade mens förra veckan för då bad du mig köpa choklad, glass och tamponger på väg från studion"
Ebba bara hummade och vände ryggen mot mig. Jag kröp snabbt fram och la mig bakom henne så att vi skedade.
"Vad är det Ebba?" Viskade jag och la en arm runt hennes midja. Hon vred obekvämt på sig men fortsatte vara tyst.
"Ebba.." Mumlade jag och borrade in näsan i hennes mjuka hår. Jag kände ett sting av oro hugga till i magen "Snälla bara berätta"
"Nej, det är bara löjligt"
"Snälla?" Bad jag och hon suckade och vände sig om och kollade med glansiga ögon på mig.
"Eftersom jag har gått på kryckor nu i typ sex veckor innebär det att jag inte har kunnat träna någonting och jag tycker att det börjar synas nu. Jag vill inte.. Du.. Jag vill inte att du ska tycka.." hennes röst övergav henne och jag kröp ännu närmre henne.
"Jag tycker att du är vackrare än någonsin" mumlade jag och kände hur det sved till i halsen och jag fick bita mig hårt i läppen för att hålla tårarna tillbaka. "Ebba seriöst, du är typ det finaste jag vet men jag vet inte hur jag ska få dig att inse det själv. Jag blir så otroligt arg över att du inte kan se det själv! Vad ska jag göra för att få dig att inse det?"
"Oscar" Mumlade Ebba och drog med tummen lätt över min kind. "Lämna mig inte igen bara, så löser sig resten"
"Ebba jag kommer aldrig lämna dig, men jag vill inte att du ska hålla på såhär.'Resten löser sig' är bullshit. Du anar inte hur mycket jag ångrar allt det där, varje gång du inte äter.." Det högg till i mig bara av att tänka på det. "Jag vill att du ska må bra och att du ska kunna vara någorlunda stolt över dig själv. Jag vill kunna vara med dig utan att du skäms över dig själv och bara vill gömma din fina kropp. Jag älskar hela du. Du vet, if I could build a girl I'd build her just like you" Ebbas underläpp började darra och jag blev för ett ögonblick rädd för att hon skulle börja storgråta. Den rädslan höll dock inte länge eftersom hon snart brast ut i skratt.
"Förlåt, det var jättefint sagt. Men snälla, nästa gång kan du väl skippa det klyschiga citatet?" skattade hon. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och drog därför bara förvirrat en hand genom håret. "Förlåt" fnissade Ebba och jag kunde inte låta bli att le och föra en hårslinga bakom hennes öra. "Du är så jävla fin Oscar, jag hoppas du vet det" mumlade hon innan hon bestämt förde sina läppar mot mina.

-----------------------------------------
Jag saknar lite att få sådär mycket kommentarer som jag brukade få..