Worth the wait?

Kapitel 15

-Ebbas perspektiv-

"Oscar, jag.. Jag kan förklara!" Bad jag och kollade förtvivlat mot den arga Oscar.

"Förklara vad Ebba?! Tror du att jag är helt dum i huvudet?" Han tog en paus och drog handen frustrerat genom håret. "Tror du inte jag fattar vad ni håller på med? Tror du inte jag har sett blickarna som Omar har gett oss? Eller att ni är bästa vänner på snapchat. Jag fattar ju nu att det är honom du pratar med i telefonen hela tiden, han är din kompis som mår dåligt. Ni träffas säkert också i smyg" Oscar gestikulerade argt omkring sig medan han pratade och jag kunde se hur ilskan gnistrade i hans ögon.

"Oscar nu är du väldigt patetisk och överreagerar. Vi är ju bara vänner!" Svarade jag argt.

"Yeah, sure! Varför pratar ni så mycket nu då?"

Plötsligt kände jag mig kluven mitt itu. Skulle jag berätta om Omar för killen jag älskade och litade på mest i världen eller skulle jag hålla ett löfte med en vän?

Dumt nog valde jag det senare alternativet.

"Jag kan inte berätta" mumlade jag.

"Jaha! Du kan inte berätta? Det var ett jävligt dåligt svar!"

"Oscar jag lovar jag.." Började jag men Oscar avbröt mig.

"Jag tänker inte lyssna mer på dina usla ursäkter för att knulla med min bästis"

Jag suckade och insåg att Oscar inte skulle ge sig. Tårarna brände bakom ögonlocken och jag bet frustrerat ihop käkarna. Jag behövde ta i med hårdhandskarna om han skulle lyssna på mig.

"Men jag lyssnade och förlät dig när du grovhånglade med en annan tjej i våras. Varför kan du inte bara lyssna på mig?"

"Det där är glömt Ebba! Jag var full! Du däremot, du har ju inte ens en ursäkt! Du är bara en fet hora!"

Fet hora

Fet hora

Fet fet fet

Hans ord fortsatte ringa i mina öron och jag fick inte fram ett ljud. Jag kunde inte förstå att han just sagt det där. Allt fint han sagt om mig var som borstblåst. Han tyckte ändå bara jag var fet. En fet hora.

Jag såg ilskan i Oscars ögon skifta till ånger.

"Ebba.."

Började han men utan att säga ett ord stormade jag ut ur restaurangen och började springa mot närmaste busstation.

Jag satte mig i den halvfulla bussen och gjorde mitt bästa för att torka bort lite av de tårar som nu börjat strömma ner för mina kinder. Jag tittade ut genom fönster och såg hur den mörka staden flög förbi. Jag såg på alla som gick på gatorna. För dem var detta bara en vanlig tisdag, flera var på väg hem från jobbet eller till träningen. Klockan var ju trots allt bara halv åtta.

Bussen var snart framme vid min busstation och jag klev av. Jag tokade bort tårarna och sminket från mina kinder medan jag gick den sista biten mot min villa och in igenom den gnisslande grinden. Med tunga steg gick jag över grusgången samtidigt som jag letade efter nycklarna i väskan. Jag låste sedan upp dörren och klev in i hallen.

"Hallå?" Hörde jag mamma ropa från övervåningen.

"Det är bara jag!" Svarade jag medan jag tog av mig skorna. Jag kunde höra hur mamma kom ner för trappan.

"Är du hemma? Jag trodde du skulle sova hos Oscar i natt." Sa hon och lutade sig mot väggen.

Jag övervägde att berätta allt för mamma men det var onödigt. Hon skulle säkert överreagera och ringa hans föräldrar och hata honom för all framtid.

"Nja, jag är väldigt trött, och det är ju ändå skoldag imorgon." Ljög jag och kollade ner i golvet.

"Ebba det har väl inte hänt något" frågade hon och tittade misstänksamt på mig över kanten på hennes läsglasögon.

"Nejdå, jag är bara trött"

Mamma öppnade sina armar och gav mig en varm kram.

"Lova att berätta om något hänt" viskade mamma i mitt hår. Jag bara nickade sammanbitet och fick kämpa hårt för att hålla tillbaka tårarna.

"Jag går upp och lägger mig nu" mumlade jag och skyndade mig upp för trappan och in på mitt rum. Då kunde jag inte längre hålla det tillbaka längre. Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag började skaka av de kraftiga snyftningarna. Jag kollade mot spegeln och kände plötsligt ett starkt hat mot mig själv. Oscar hade fått mig att tycka om mig själv. Han hade fått mig att känna mig vacker när han sa så mycket fint om mig. Nu när han sagt att han också tycker jag är tjock sprack allt det där. Allt han sa hade ändå bara varit falskt. Jag slängde av mig min klänning och ställde mig framför helkroppsspegeln. Tårarna gjorde min syn suddig men ändå iakttog mig kropp. Mina lår, min mage och mitt ansikte. Fy fan så ful. Jag vände mig tvärt om och bestämde mig. Nu skulle jag bli smal.

-Omars perspektiv-

Jag ringde oroligt upp Ebba gång på gång. Det var inte likt henne att bara lägga på sådär. Tillslut gav jag upp och la mig på sängen. Alla tankar snurrade runt i mitt huvud. Skulle jag berätta för killarna? Skulle de förstå? Skulle Ebba verkligen må bättre om jag berättade för Oscar? Just då plingade min mobil till. Jag låste upp den och såg att jag hade två nya meddelanden i bandets gruppchatt.

Oscar hade skickat en screenchot från instagram. Det var ett fanaccount som hade lagt upp en bild på Oscar och Felix. FOOOSCAAR<333 stod det under.

Oscar: fan Felix, de kom på oss.;)<33

Felix: bögjävel hahah:'D

Jag suckade tungt och slängde mobilen på golvet.

'Jaha, där försvann verkligen alternativet att berätta för dem' tänkte jag medan jag kröp ner under täcket. Om Oscar var en bögjävel för att han tittade på Felix vad skulle jag då vara?

----------------------------------------------------------------------

Hej på er! Det är så att jag har skrivit hela det här kapitlet på min mobil så ni får ha överseende med eventuella stavfel.

Hoppas ni gillar det! ❤️