Worth the wait?

Kapitel 16

-Ebbas perspektiv-

Jag vaknade på fredagsmorgonen av att mamma knackade lätt på min dörr.

"Jaa?" Mumlade jag och vände på mig. Mamma kom in i rummet och satte sig på min sängkant.

"Mår du bättre? Eller vill du vara hemma idag med?"

Jag låtsades hosta lite precis som jag gjort resten av veckan. Jag orkade inte möta Oscar nu. Egentligen ville jag inte ens se eller höra något av honom över huvudtaget.

"Jag mår lite bättre men jag stannar nog hemma idag med"

"Gör så, jag hämtar Kalle från dagis vid fyra och sen åker vi och handlat lite, okej?"

"Okej" mumlade jag till svars.

"Hejdå gumman och krya på dig" sa mamma på väg ut.

"Hejdå"

Jag väntade tills det var helt tyst på nedervåningen och jag visste att alla hade åkt. Då satte jag mig upp i sängen och försökte ignorera min mage som värkte av hugner.

Vill man vara fin får man lida pin.

Jag gick på toaletten och tog sedan på mig mina träningskläder. Efter det gick jag ner för trappan och ut i hallen, där jag tog på mig mina lila löparskor. Jag gick ut i den svala höstmogonen och började så småningom jogga. I snabb tackt joggade jag genom vårt villaområde och följde sedan motionsspåret genom skogen. Höstlöven singlade sakta ner från träden och la sig runt mina fötter på grusvägen. Mina ben började efter ett tag värka av den tunga belastningen och mina lungor kändes som de skulle sprängas av den kalla luften men jag tvingade mig själv framåt.

Vill man vara fin får man lida pin.

Jag fortsatte att springa i vad som kändes i en evighet. Jag bara sprang och sprang.

Plötsligt började mitt huvud dunka våldsamt och omgivningen började snurra runt. Jag saktade ner farten men det hjälpte inte. Mina ben började skaka och bli vingliga och jag hade nu svårt att se någonting alls. Jag tog ett par staplande steg framåt men min ena fot vek sig under mig och jag föll ihop vid vägkanten. En obeskrivlig smärta i foten var det ända jag kunde känna innan allt blev svart.

-Oscars perspektiv-

Jag satt i skolbänken och försökte koncentrera mig så vad min so-lärare pratade om. Det var svårt. Min mobil vibrerade så jag tog diskret upp den och läste det nya meddelandet från Daff.

Glöm inte bort ikväll vid 5, speciellt inte du Felix. Ingen fredagsfest ikväll.

Jag blev en arning stressad när jag insåg att vi hade genrep inför vår mini-konsert imorgon. Det var bara några få som hade vunnit biljetter genom en radiostation som skulle sitta som publik.

Kunde inte heller låta bli att stressa upp mig över Ebba. Hon hade ju inte sagt att hon och Omar hade något för sig så jag hade egentligen ingen anledning att vara sur på henne. Å andra sidan hade hon inte nekat det heller.

En annan sak som låg och gnagde i mig var att jag hade råkat kalla henne fet hora. Orden bara flög ur min mun och jag visste att hon skulle ta illa upp. Men så farligt kan det väl inte vara? Jag blev ju också sårad av att hon drog upp mitt gamla misstag.

Lektionen var snart slut och jag skyndade mig ut. Jag gick snabbt ut i korridoren och till mitt skåp. För nästan tjugonde gången idag slog jag in Ebbas nummer. Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället, var vänlig och försök igen senare.

Irriterat smällde jag igen skåpet och lämnade skolbyggnaden så snabbt jag kunde. Såklart att Ebba stängde av telefonen när jag behövde prata med henne som mest. Såklart. Ännu mer ilska sköljde över mig när jag insåg att det fanns en möjlighet att hon var med Omar. Jävla Omar. Jag skulle allt ta och snacka med honom innan repet ikväll.

Snart var jag hemma och gick direkt in till köket. Eftersom ingen var hemma drack jag lite mjölk direkt ur paketet och värmde sedan på en billys pan pizza i microvågsugnen. Medan jag väntade på att den skulle bli klar gick jag upp på mitt rum och bytte om till ett par pösiga och mönstrade byxor och ett linne. På vägen ut tog jag på mig en luvtröja som låg på min säng. Precis när jag kom ner i köket började micron pipa vilket betydde att pizzan var klar. Timing. Jag slängde i mig pizzan och tog ett äpple i handen för att sedan skynda mig till bussen som skulle ta mig till studion.