Worth the wait?

Kapitlel 32

-Omars perspektiv-

"Men vafan" Svor Adam och slog igen ytterdörren efter sig. Han slängde av sig sina skor och skyndade mot hans rum. Jag skyndade snabbt efter även om det tog emot från min punkterade lunga som var på återhämtning. Jag slängde en blick på den stora klockan på väggen och såg att den var sex. Vi hade precis kommit hem till Adam från Oscar. Jag följde efter Adam in till hans rum och stängde försiktigt dörren efter mig.
"Varför är du så arg?" Frågade jag och Adam kollade frustrerat på mig.
"Förstår du inte det själv?! Det är fan inte lätt att se sin pojkvän helt plötligt skaffa tjej"
"Du vet hur det ligger till och att Frida inte betyder något för mig?" Sa jag och la handen på hans axel.
"Men ändå! det är jävligt jobbigt för mig att se dig med henne! Fan vad jag hatar att du kysser henne"
"Mm.. Hon är så bra på att kyssas" flinade jag och jag såg hur något svartnade till i Adams ögon.
Såja, tänkte jag nöjt när Adam tryckte sina läppar mot mina. Tur att jag känner Adam så väl som jag gör.
"Erkänn att jag kysser dig bättre än Frida" mumlade Adam mellan kyssarna. Hans händer famlade vid min tröjkant och jag hjälpte honom dra den över mitt huvud. Han kom av sig lite när han såg min blåslagna kropp och han tittade på mig med skuld. Jag fortsatte kyssa honom istället och han glömde för en stund bort blåmärkena och skadorna från misshandeln som om de var en del av mig att leva med.
"Frida. Skulle. Aldrig. Få dig. Att. Känna. Såhär" viskade Adam mot min hud medan han lämnade kyssar på min små sår i ansiktet och fortsatte sedan ner mot min känke och hals.
"Tveksamt" flinade jag och Adam växlade upp ännu en level.
Han tyckte upp mig mot vägen och hela min kropp skrek av smärta men jag brydde mig inte för Adam var ändån den bästa medicinen på alla sår och sjukdomar.
Jag kände hur hans händer började treva längs min byxkant medan hans mun lämnade blöta kyssar över hela min bröstkorg och alla blåmärken där. Jag kunde inte låta bli att stöna lätt och Adam tittade nöjt på mig. Plötsligt drog han ner mina jeans så de nu var i höjd med mina anklar. Adams händer vandrade upp till min nacke när han hårt men kärleksfullt masserade min egen tunga med hans. Jag kände hur mina kalsonger blev ett trägnre och det förstod Adam förmodligen också eftersom jag kände hur ett leende formades på hans läppar.
Hans händer letade sig neråt och snart gjorde mina kalsonger jeansen sällskap nere vid anklarna.
Adams läppar försvann plötsligt från mina och jag kände hur han lämnade kyssar hela vägen från halsen och ner över magen. Jag lutade huvudet bak och lät ett lätt stön lämna min mun när hans läppar kysste mitt nedre parti. En fantastisk känsla spred sig genom hela min kropp och det var faktiskt sant, det var bara Adam som kunde få mig att känna på det viset. Jag drog fingrarna genom hans bruna lockar och blundade. Sättet hans mun och händer rörde sig över min hud gjorde mig galen. Snart kunde jag inte hålla allt inom mig längre och ett lyckorus for igenom kroppen. Adam reste sig upp, torkade sig om munnen med baksidan av handen och viskade sedan i mitt öra "nu är det min tur att komma" innan han försiktig drog ner mig i sängen.

"Du vet att du är lite jobbig när du blir sådär svartsjuk" mumlade jag när vi en stund senare låg smått anfådda under de vita lakanen.
"Jag vet, en riktigt pain in the ass" flinade Adam och jag kunde inte låta bli att skratta högt och slå till honom lätt över bröstkorgen.
Plötsligt ändrades Adams glada ansikte och han såg orolig och osäker ut.
"Tycker du att jag skulle ha gjort något?" Frågade han och stirrade in i väggen, rädd för att möta min blick.
"Va? vad menar du nu?" Frågade jag även fast jag visste vad han menade. Jag försöker möta hans blick samtidigt som jag lugnt strök min hand över hans nakna rygg.
"Du vet att jag menar misshandeln" han tittade djup i mina ögon som om han letade efter sanningen långt där inne.
"Du kunde inte göra något, då hade också blivit skadad. Snälla Adam klandra inte dig själv för det som hände." Jag såg att hans ögon blev blanka och han var nära till tårar. Han tog upp sin tumme och smekte försiktigt mitt öma ansikte.
"Jag älskar dig" Han sa de tre orden med all kärlek han hade och där och då kunde jag inte bli lyckligare.