Do you really love me?

Kapitel 1

Hannas perspektiv
-Hej då, nästa gång får du komma till mig. Jag kramar Sara hårt
samtidigt som jag tar tag i en av mina resväskor på golvet. Min taxi står utanför och väntar på mig.
-Lycka till på flyget och ring mig direkt när du kommer hem. Sara tittar på mig med tårfyllda ögon.
-Jag lovar, svarar jag och känner hur tårarna börjar komma i mina ögon också. Jag måste gå nu annars missar jag planet.
-Jag älskar dig Hanna, gråter Sara
-Jag älskar dig med.

Jag öppnar dörren och går ut till taxin och lägger in mina väskor i bagageluckan. När vi börjar köra ser jag att Sara står och gråter och vinkar till mig i dörren, då börjar jag också gråta och vinkar tillbaka.
Det tar ungefär 20 minuter att åka till flygplatsen. När jag har gått
igenom alla säkerhetskontroller är det nästan två timmar kvar tills jag ska gå på planet. Jag sätter mig på en bänk och tar fram min mobil. Man kan ju se detta som ett tillfälle att slå mina rekord i varenda spel jag har. Efter ett tag kommer det en kille klädd i skinnbyxor och en grå hoodie och sätter sig bredvid mig. Han är lite speciell för han har svarta byxor, grå tröja men knallgula skor och en keps i samma färg. Dessutom har han solglasögon på sig, inomhus. Men han luktar helt fantastiskt...

-Hej, läget? Säger han och kollar på mig.
-Bra, säger jag lite tveksamt, själv? Svarar jag och försöker att se det minsta lilla av hans ögon men det går inte.
- Med mig är det bra. Vad gör du då? Skrattar han och det är uppenbart han har märkt att jag försöker se hans ögon.
Han måste tycka att jag är jättedum för jag bara sitter där och kollar.
-Nej inget jag bara..... Jag känner igen dig på något sätt, men jag vet inte hur.
Han flinar åt mig och tar av sig solglasögonen och kepsen.

-Nu då? Undrar han.
-Aha du är den där Justin Timberlake flinar jag.
Han glor på mig i några sekunder innan han har förstått att jag var ironisk.
-yes, det är jag det, flinar han tillbaka.
-Skojar ba, jag vet att du är Justin Bieber. Och jag höjer rösten lite på hans namn bara för att retas.
-Shh, han lägger ett finger över min mun. Inte så högt.
-Coolt, säger jag och lutar mig tillbaka igen.
-Var det allt? De flesta brukar kasta sig över mig. Frågar han chockat.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Så vad tror ni?? Det var ett ganska kort kapitel men jag vill se om det är någon som läser det innan jag börjar skriva mycket. Kommentera gärna vad ni tyckte eller om det är något jag kan göra bättre!💖💖
Edit, jag håller på att redigera berättelsen så den ska bli bättre, kul att så många har läst den!!