--Hannas perspektiv--
Han höll sina muskulösa armar runt mig. Jag ska erkänna att det var riktigt mysigt, jag kände mig så himla trygg där, och varje gång han rörde på sig det minsta lilla så fick jag fjärilar i magen.
Men jag kan ju inte gilla honom mer än en vän. Eller? Asså grejen var att vi bara hade träffats ett par gånger. Men man kan väl bli kära bara för det? Men vi är bara vänner.
-När ska du hem? Frågade Justin med mörk och rasslig röst.
-Vet inte, men jag tror jag tar en taxi, jag orkar verkligen inte köra hem, sa jag, jag hade inte ens tänkt på att jag faktiskt måste ta mig hem.
-Du kan sova här? Frågade han lite blygt.
Jag funderade en stund.
-Okej, sa jag och log lite, jag fick ett leende tillbaka.
-----1 timme senare-----
---Justin's perspektiv---
Vi hade fixat iordning ett sovrum med en dubbelsäng i som vi skulle sova i. Jag hade frågat henne om det verkligen var okej för henne att dela dubbelsäng. Och det var det.
Vi satte oss en stund och kollade på TV i sängen. Det var inget kul på TV så vi stängde av ganska fort och satt med våra mobiler i stället.
Hon hade mammas nattlinne på sig, hon var så snygg i det. Men jag visste inte riktigt, tycker jag om henne som mer än en vän? Jag gjorde upp en lista i huvet på saker som var bra om henne: "1: snygg 2: snäll 3:rolig 4:perfekt"
Kan man önska sig mer? Nä! Det var inget mer som fanns att önska sig, hon var drömtjejen.
Svar: Ja jag gillar henne mer än som en vän, men hur fan ska jag säga det? Jag kan ju inte bara vräka ur mig det hur som helst. Vi har ju precis träffats, jag får ge det lite tid bara.
--
Kort kapitel <33
YOU ARE READING
Do you really love me?
FanfictionHanna är 18 år och bor i Los Angeles. En helg när Hanna har varit i New York och hälsat på sin bästa vän Sara. På flygplatsen träffar hon en kille, Justin Bieber som skulle förändra hennes liv. Hon var en belieber innan men är inte det längre. Men...
