Do you really love me?

Kapitel 17

När jag vaknade nästa morgon låg Justin i sängen och skrollade igenom sitt instagram flöde.
-God morgon, sa han och stängde ner sin mobil när han såg att jag var vaken.
-God morgon, sa jag med raspig morgonröst och gnuggade mig i ena ögat.
-Vad vill du göra idag babe? Frågade han och tog undan hår som hade hamnat i mitt ansikte.
-Jag ska äta lunch med en gammal kompis som jag har fått kontakt med igen, men innan det kan vi väl typ ta en promenad eller något?

-Absolut, jag går och fixar frukost. Sa Justin och reste sig upp ur sängen.  Han hade endast på sig Calvin Kleins. Han var såå snygg. Jag kollade på klockan. Den var bara 09.00 Jag skulle träffa min gamla kompis Cameron vid 13 tiden. Jag gick upp till badrummet, satte på duschen, satte upp håret och gick in i duschen. Jag funderade på vad jag skulle ha på mig på lunchen. Det är ju ganska varmt ute så att jag tar nog bara ett par shorts och ett linne. När jag kom ut ur duschen gick jag in i sovrummet och rotade fram ett par slutna jeans shorts och ett vitt linne. Jag tog på mig det och satte upp håret i en hög hästsvans.

-FRUKOSTEN ÄR KLAR!!! Skrek Justin ifrån köket. Jag misstänker att han har gjort stekt äggmacka. Jag sprang ner till köket och möttes av en Justin i bar överkropp. Jag studerade honom och sedan gick jag in för en kyss. En kyss som snabbt ledde till hångel. Fan jag älskar denna kille så himla mycket. Efter ett tag drog Justin ifrån och vi satte oss och åt istället.

---12.30---

- Justin jag åker nu, sa jag till Justin som låg på soffan och jobbade med lite musik.
-Okej, ha så kul! Sa han och gav mig en slängkyss

Klockan var fem i ett och jag var på taco bell som planerat. Cameron hade inte kommit än så jag tog ett bord i hörnet.
-Hej Hanna, hörde jag en röst bakom mig säga.
Jag vände mig om och såg att det var Cameron och han stod med armarna utsträckta redo för en kram.

-Hej, sa jag glatt och gick in för en kram. Han kramades rätt hårt, som han alltid har gjort. Cameron  kom in i vår klass i femman. Från början var det inget speciellt med honom. Han såg 'vanlig' ut han gjorde 'vanliga' saker. Man såg att han var med killarna i klassen, men han spelade inte fotboll som dem.  Han brukade sitta och kolla på när de spelade fotboll istället. Efter ett tag så märkte man att Cameron var mer och mer med tjejerna och snart var han retad av killarna. De sa att han var 'töntig, tjejig och bögig'. Men eftersom att han fortfarande hade vänner, för vi tjejer hade inget problem med honom så brydde han sig inte så mycket om vad killarna sa. Han var snäll, rolig och omtänksam så vi gillade att vara med honom.

Men i nian kom det fram att han hade skurit sig själv. Han hade sår på hela armarna och var inte alls lika pigg och glad. Så i hela nian märkte man en skillnad på honom, han blev frånvarande, och hans betyg sänktes rätt rejält. Under den här tiden mådde jag inte heller så bra eftersom att min moster hade gått bort så vi började prata med varandra mer och mer av den anledningen att båda mådde dåligt och vi behövde stöd av varandra.

Det tog ett tag innan han berättade om varför han helt plötsligt börjat må dåligt. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen så väl.  Vi hade gått hem till mig för att plugga och sen så frågade jag om varför han aldrig ville vara hemma hos honom. Han svarade ungefär så här 'jag gillar killar och har väl alltid gjort det men nu har jag haft ett förhållande med en kille och jag försökte hålla det ifrån mamma men hon såg oss kyssas en gång, fick panik, förbjöd mig att träffa honom och sen har hon och jag inte kunnat prata ordentligt'.

Det var flera år sedan men jag kommer fortfarande ihåg det som det var igår. Efter nian flyttade vi åt olika håll och tappade kontakten. Men nu har han precis flyttat till LA och han skrev till mig på facebook att det hade varit trevligt att träffa mig.Vi åt vår mat och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag fick reda på att han har en pojkvän och jobbar som barnpsykolog. Jag vet att han alltid velat jobba med barn.

-Dudå? Har du träffat någon? frågade han efter en stund när vi hade pratat om honom ett tag. Jag funderade ett tag. Var han seriös att han inte visste eller bara låtsades han för att inte verka konstig. Jag hoppades att han var seriös.
-Ja jag har faktiskt träffat en kille jag med, sa jag med ett leende på läpparna.

-Gud vad kul, vad heter han? Frågade Cameron nyfiket. Jag funderade på om jag skulle säga att det var Justin Bieber eller bara säga att han heter Justin och låta hans efternamn vara ett mysterium. Eh, om han frågar så svarar jag ärligt och om han inte fråga så behöver jag inte berätta.
-Justin, sa jag och tog en klunk av min iskalla pepsi.

-Haha Justin Bieber då eller? skämtade han. Jag tittade ner i bordet och sedan tittade jag upp på honom igen och började skratta. Jag tror han fattade vad jag menade med det skrattet. För det blev helt tyst och han bara stirrade på mig.

-NÄ?! Frågade han högt och mer seriöst.
-JO. Sa jag och försökte härma honom.
-Men gud hur kunde jag ha missat detta? Frågade han, skrattade och slog mig lätt på armen.

---

Sååå, förlåt för tråkigt kapitel men det kommer lite drama i nästa kapitel... Men jag tror att jag ska göra så här, att det kommer ut ett kapitel från varje bok i veckan. Jag har ju min andra bok som heter 'i will catch you if you fall' och eftersom att det inte är så jättelångt kvar på den här boken så kommer jag uppdatera mer och mer på den. Men jag tänker mig i alla fall att det kommer ett kapitel av den här boken varje tisdag och nytt kapitel från den andra varje onsdag... Hoppas ni tyckte om det här kapitlet i alla fall

Kram