Do you really love me?

Kapitel 9

Hans läppar pressades mot mina, det var så härligt i just den stunden. Hans blöta fina tunga gled in i min och de började dansa i takt med varandra i min mun.
Kyssen gick över till hångel. Han smekte min kind och jag satte mig bekvämare i soffan.
Han tog ut tungan och pausade filmen.
-Åhh, det här har jag längtat efter, sa han stönande.
- Jag med,sa jag och log.

Han pressade sina läppar mot mina igen och det fortsatte. Han började sakta men säkert ta av mig min tröja, och jag slet av hans tröja. Han var så fin, hans armar hans kropp, hans ögon allt var perfekt.
Jag slutade,
-Justin jag är supertrött, kan vi inte gå upp till din säng iallafall.
-Jodå, sa han och gick upp.
-Var bor dina föräldrar egentligen? Frågade jag.
-Pappa bor fortfarande i Kanada med Erin, Jazzy och Jaxon. Mamma har ett hus bara några kvarter bort men hon brukar vara här ganska ofta. Dina då? Frågade han och sneglade på mig.

-Ehm, de gick bort när jag var liten. Sa jag med en dyster röst.
-Åhh, jag är ledsen. Sa Justin och tittade på mig. Hur dog dem? Frågade han sen.
- I en bilolycka, det var mitt fel att de dog. Sa jag och jag kände inuti hur gråten började komma.
-Hur kan det ha varit ditt fel? Frågade han och satte sig upp.
-Jag var åtta år. Jag var med i bilen, mamma körde. Vi hade precis varit och handlat och jag hade fått två nya dockor. Jag satt i baksätet och ville att mamma skulle titta på mina dockor. Hon vände sig om snabbt och just då kom det en lastbil i ganska hög hastighet. Bilen kraschades totalt där fram, det fanns inget chans för dem. Men jag bröt benet och sen hände det inget mer md mig.

-Jag är ledsen, sa Justin igen med sorgsen röst.
-Äh, sa jag och torkade bort en tår, det var längesen nu.
-Hur tog du dig igenom det?
- I början var det inte så jättejobbigt för att jag var så liten så jag trodde att de en dag skulle komma tillbaka, dessutom hade jag min moster då. Men när jag var tolv år så gick hon också bort i cancer. Sa jag och kände hur tårarna rullade nerför mina kinder.
-Åhh, vad gjorde du då? Sa Justin och höll om mig.
-Jag blev arg på mig själv, jag började inse att det var mitt fel att mamma och pappa dog. Jag började skära mig, en gång försökte jag till och med ta livet av mig. Men sen fann jag mycket stöd i musiken. Sa jag och log lite.

-Varför ler du? frågade han och pillade med mitt hår.
- Det var då.... jag liksom hittade dig om man säger så. Jag ska vara helt ärlig, utan dig hade jag nog inte levt idag. Jag kollade upp på Justin hans ögon var tårfyllda och det såg it som att han skulle brista it i gråt vilken sekund som helst.
-Wow. Det var bland det bästa jag hört. Asså inte allt det där med din familj men att jag har kunnat få dig att känna dig bättre bara genom att sjunga lite.

- Inte bara genom att sjunga. Sättet du behandlar dina fans, din familj. På my world tour så var jag din one less lonely girl en gång, och det var den bästa dagen i mitt liv.
-Så vi har träffats innan? Frågade han förvånat.
-Japp, jag var belieber ganska länge. Det var först i slutet av 2013 som jag slutade eftersom du började göra en massa konstiga saker. Men jag ska vara helt ärlig, jag började komma tillbaka 2015 när du började ställa allt till rätta igen.

-Åhh vad glad jag blir, sa Justin och log. Han fortsatte att pilla i mitt hår. Vi låg och pratade om allt och inget fram till ungefär 2 på natten när vi båda somnade.

-Godmorgon sötnos, sa Justin med rosslig röst. Det var det första jag hörde på morgonen och det var ett perfekt sätt att vakna på.
-Godmorgon, sa jag trött till Justin och kliade mig i ögonen.
Jag tänkte göra pannkakor, vill du ha? Frågade han och reste sig upp.
- Ja tack, sa jag och tittade på honom.
Han gjorde pannkakor och jag höll på med min mobil en stund. Jag fick ett sms från Sara.

(S=Sara J=Jag)
S: Hej, hur e läget?
J: Bra, själv då?
S: Äh sluta nu, hur var dejten?
J: Bra
S: Vadå bra? Berätta!!
J: Vi åkte limousin till en jättefin resturang och så åt vi där och sen åkte vi hem till honom och kollade på film.
S: Åhh limousin, vad åt ni? Vilken film kollade ni på?
J: Vi åt någon kycklinggryta, det var jättegott. Sen kollade vi på annabelle.
S: Annabelle? Höll han om dig då? Vilken tid åkte du hem?
J: Ja han höll om mig lite grann, jag åkte aldrig hem.
S: Vänta är du där nu??
J: Japp
S: OMG!!!!!
J: Haha, han har just gjort pannkakor till oss men jag ringer eller nåt sen.
S: Okej, gå du och ät pannkakor med Justin Bieber. Haha det låter helt sjukt.
----
Åhh hon är den bästa vännen någonsin. Jag trodde seriöst att hon skulle bli arg när hon fick reda på att jag umgicks med Justin. Herregud hur kan man tänka så, hon är ju bara jätteglad för min skull.
Jag hade fortfarande på mig Justins gråa mjukisbyxor, och så tog jag på mig den vita T-shirten som låg slängd på golvet. Jag gick ner till Justin som stod där i bara mjukisbyxor.
-Hej gullet, sa han och vände sig mot mig och pussade mig på pannan.
- Hej, sa jag, fast jag var helt uppslukad av min mobil.
Jag gick in på Buzzfeed.
-Ehm, Justin, kolla på det här.

"Justin Bieber och Selena Gomez tillbaka tillsammans!! Igår kväll fångades Justin Bieber och Selena Gomez på bild, efter deras dejt. På bilden försöker båda täcka sina ansikten så att ingen ser att detr dem. Dessutom håller de hand så alla Jelenators kan fira."

-Fan, jävla tidning, skrek Justin. Förlåt Hanna, det var inte meningen att det skulle bli så här.
-Men Justin, jag har lika långt hår och samma hårfärg som henne, det är inte konstigt att de tror att det är hon.
-Det spelar ingen roll, de borde ändå, kolla upp det bättre innan de skriver det i tidningen! Röt Justin.
På ett sätt förstår jag inte varför han blev så arg, men egentligen förstår jag precis. De där gubbarna har följt efter honom i flera år nu. När han dessutom träffar en tjej som inte är känd, så tror alla att han har blivit ihop med hans ex igen. Jag skulle blivit galen.