Do you really love me?

Kapitel 22

Vi båda la ut en svartvit bild på min hand med en ring på. Bilden blev riktigt fin. Han försökte komma på en bra caption i typ en kvart. När han hade provat en miljard olika texter och citat så lät han mig välja bland tre olika. Mest för att han hade beslutsångest. Jag valde att han bara skulle skriva "mine." och sedan tagga mig i bilden. Jag själv gjorde bara ett rött hjärta.

Det tog inte lång tid förrän bilden nådde 1 miljon likes. Både Justin och jag satt som klistrade vid våra mobiler och läste kommentarer och kollade på fansidor vad dom hade skrivit. Jag såg på Justin att han också var ganska nervös. Men jag tror verkligen inte att han hade varit så snabb på att lägga ut bilden om han inte var säker på att det var det här han ville. Jag blev ganska chockad när jag läste alla kommentarer. 98% av alla kommentarer var faktiskt positiva. Jag inte för att jag någonsin trodde att någon av Justins fans skulle hata på honom eller stå i vägen för hans lycka men jag trodde att det skulle vara många fler som blev avundsjuka men det var inte alls farligt.

Efter cirka en timme lägger Justin snabbt ner mobilen och kollar på mig.
-Ska vi gå ut och gå med Nikki? Frågar han mig.
-Ja det kan vi göra, säger jag och reser mig från soffan. Jag lägger ner mobilen i bakfickan och ropar på Nikki. Hon kommer springande nästan direkt. Hon är bara några månader gammal men hon är redan jätteduktig. Jag sätter på henne sitt ljusblåa halsband med en silverplatta med 'Nikki' ingraverat. Jag kopplar på henne kopplet och ger kopplet till Justin som precis har tagit på sig sina skor. Jag sätter mig på golvet och tar på mig mina med.

När vi kommer utanför dörren kollar vi oss omkring. Klockan är redan halv åtta på en onsdagskväll så det är inte jättemycket folk ute. Men det är ändå Beverly hills så det är aldrig helt tomt på gatorna.
-Vart ska vi gå? Frågar jag och kollar på Nikki som hoppar runt Justins fötter. Ehm, vi kan gå upp för det där berget sa Justin och pekade på ett ganska högt berg.

Visst sa jag och började gå åt det hållet. Efter 45 minuter var vi högst upp på berget och det var jättefint, man kunde se över hela staden. Vi passade på att leka lite med Nikki när vi var där uppe. Eftersom att det inte var några bilar, cyklar eller människor så blev Nikki inte så distraherad som hon alltid annars blir. Justin kollade sig omkring och när han såg att det inte fanns några människor där så gick han fram till Nikki och tog bort kopplet från hennes halsband.

-Så hopp och lek, sa han med en bebisröst och log. Jag kollade på den fåniga killen som stod framför mig och tanken slog mig att vi faktiskt ska gifta oss. Jag började genast le av tanken.
-Sååå, började Justin och ställde sig framför mig och våra händer flätades ihop.
-Sååå, vadå? Skrattade jag och tittade rakt in i Justins hasselbruna ögon.
-Jag älskar dig. Sa han bara, snabbt och enkelt. Men meningsfullt.

-Jag älskar dig också. Sa jag och lutade mitt huvud mot hans bröst. Han är så fin. Justin Bieber. Mannen som jag faktiskt ska gifta mig med. Om någon hade berättat det för mig för 6 år sen hade jag aldrig trott dem.
-Nikki! Ropade Justin och en halv sekund senare kom en liten vit och brun filur springande i full fart med ett turkost halsband på sig.

-Hej, kompis! Sa Justin och satte sig på huk och började klappa Nikki. Han kopplade på kopplet på hennes halsband.
-Ska vi gå tillbaka? Frågade Justin och tog min hand.
-Okej, sa jag och våra händer flätades ihop. Vi gick ner för en stig på kullen som nästan var stort nog för att beskrivas som berg. Men inte riktigt. När vi kom hem så började Justin laga middag, spaghetti och köttbullar med tomatsås. Det har liksom blivit hans rätt - mestadels för att det är i stort sätt den ända maträtten han faktiskt kan laga men också för att han är fruktansvärt bra på att göra den. Det smakar alltid så gott.

Medan han lagar middag så lägger jag mig på soffan och drar upp mobilen från min bakficka. Jag gick in på instagram och läste några kommentarer som både Justin och jag hade fått. Jag log när jag såg hur positiva de flesta var. Det hade jag aldrig trott. Jag gillade också några bilder och höll precis på att lägga upp en bild och skriva tack till alla som har kommenterat så fina saker men då fick jag ett samtal från Sara, jag svarade genast.

S = Sara J = Jag

J: Hej!!!

S: Omg hej Hanna, gud vad jag saknar dig, vi har inte setts på tre månader, det är det längsta vi någonsin varit ifrån varandra.

J: Jag vet, tre månader är tre månader för mycket. Vi måste se till att ses snart. Du måste komma hit, så kan du och jag och Justin gå på disneyland och massa kul! Och sen MÅSTE du träffa Nikki, hon är världens sötaste. Just då kom Justin in i rummet.

-Pratar ni om mig eller? frågade Justin lekfullt.  Jag räckte ut tungan på skoj så han gick.

S: Men ja, vi måste boka in något, nu på direkten. När kan ni?

J: Vi kan när som helst, vi har inga planer på ett långt tag.

S: Kan jag komma på lördag? Eller är det för snart? För jag hittade precis ett sista minuten flyg som går på lördag morgon och då kommer jag vara hos er vid typ 14.00.

J: Men ja!! Det blir perfekt. Vi ses på lördag. Hur länge ska du stanna? En vecka? Eller mer?

S: Jag tycker två veckor. Om vi inte har setts på tre månader så behöver vi minst två veckor att ta ikapp allt i har missat.

J: Okej, två veckor blir det!

S: Perfekt. Du jag måste gå nu men jag ringer dig sen. Puss puss.

J: Puss puss.

-Justin, Sara kommer hit på lördag!!! ropade jag till Justin i köket.

-Okej, vad kul!! Ropade han tillbaka.

----

Asså jag orkar inte. FÖRLÅT!!! Varför bli det alltid så här? Jag bara har inte tid eller inspiration för att skriva. Men i alla fall. Uppdatering: Sen jag skrev här sist har det hänt en del. För att jag var och såg JUSTIN DREW BIEBER två gånger. Det var HELT magiskt. Men iallafall. Jag lovar att jag ska försöka uppdatera oftare!!!

POK