Do you really love me?

Kapitel 11

Justins perspektiv
Om tre dagar ska jag åka till pappa och Erin i Kanada och Hanna vet inte om det än. Jag slängde iväg ett sms till pappa, "längtar tills på Torsag, är det okej om jag tar med mig en vän?" Jag längtade verkligen, jag hade inte träffat Jazzy och Jaxon på typ tre månader. "Ja, vem tänker du ta med då?" Fick jag tillbaka av pappa. Jag lovar han vill inte att jag ska ta med Khalil, pappa gillar inte honom. Jag vet inte riktigt varför men man kan ju inte tycka om alla. "En ny vän, som ni aldrig har träffat" skrev jag tillbaka. Jag var helt övertygad om att Jazzy och Jaxon skulle älska Hanna. De brukar alltid tycka om mina flickvänner.

Jag tänkte på sist jag tog med Selena till Kanada och hur roligt vi hade då.
Men jag tror att det kommer bli minst lika roligt med Hanna.
Hon satt med sin mobil i soffan. Jag gick fram till henne och pussade henne på kinden.
-Vad gör du på Torsdag? Undrade jag och kollade när hon höll på att skriva ett inlägg på facebook.
-Ingenting, vadå då? Hon la ner mobilen och stirrade takt in i mina ögon. Hon har så fina kristall blåa ögon så det gör nästan ont att titta i dem.
-Jag ska åka till Kanada då och vara där en vecka, skulle du vilja följa med? Frågade jag medan mina fingrar lekte i hennes hår.
-Ja, gärna, sa hon och lyste upp som en solstråle.

-Toppen, sa jag och kysste henne på munnen. Hennes tunga gled in i min. Det här var bästa känslan i hela världen. Jag litade mig närmre henne.
-Ska vi kolla på TV? Frågade hon plötsligt.
-Okej... Vad vill du se för något? Frågade jag och slog på TV:n.
-Det spelar ingen roll, sa hon och la sig ner.
-Hur mår du? Frågade jag och tittade oroligt på henne
-Jag mår bra, jag har bara lite pms. Det är borta snart.
-Okej säg till om du behöver något, sa jag och pussade henne på pannan.

----Torsdag----
Vi hade precis varit hemma hos henne och packat lite saker. När vi var klara här skulle vi åka direkt till flygplatsen. Hon packade ner klänningar, tröjor, byxor, underkläder, smink och massa annat.
Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Det var cirka 45 minuter till flygplatsen så det tog en stund. Vi satte på radion. Just nu hade de någon ny grej som de kallade för #tbt. Vi hörde slutet av Rihannas låt only girl in the world.
"Nu dags för en låt från 2010, åh vad jag älskar den här låten" Sa tjejen i radion.
"You know you love me I know you care."
-Åhh, den här låten är bra! Skrek jag och höjde volymen till min låt. Äh erkänn, du tycker också om den, sa jag och slog henne lite i armen.
-Okej, lite då! Flinade hon.

När vi var framme på flygplatsen gick vi igenom alla säkerhetskontroller och sen gick vi direkt på mitt jet.
När Hanna gick på planet såg hon ut att drömma.
-Wow, flyger du alltid så här? Frågade hon och tittade sig omkring.
-Ja, flinade jag.
Dock förstår jag varför hon tyckte det var så häftigt. Jämfört med vanliga flygplan så var det här rena slottet.
------------
Det tog fyra timmar att flyga till Toronto. Flygplatsen där var ganska liten och det var mycket folk så det blev jättetrångt. Dessutom hade ett gäng paparazzis samlats för att välkomna mig och Hanna till Kanada. Paparazzis på trånga flygplatser är det värsta jag vet.
Både Hanna och jag hade hoodies på oss så vi drog luvorna över våra huvud och sprang ut på parkeringen.
Vi spanade efter min pappas bil men kunde inte hitta den. Då kom pappa gående mot oss ett par hundra meter bort.

-Där är han, sa jag till Hanna och pekade på pappa.
När vi möttes drog han in mig i en stor kram. När vi slutade kramas så tittade pappa på Hanna.
-Hej, Jeremy, sa han och tog min hand artigt.
-Hanna, sa hon och skakade pappas hand tillbaka. Jag tror hon rodnade lite, men sen tänkte jag efter, jag skulle skämmas mer än sådär.
Pappa började gå mot bilen som stod lite längre bort.

I bilen så satte jag mig där bak med Hanna, jag vet inte men det kändes inte helt rätt att sitta där fram med pappa nu.
Hanna kollade ut genom fönstret, hon var så fin, hennes mörka fina hår täckte bara en liten del av hennes ansikte. Jag kunde fortfarande se hennes fina ögon och läppar. Jag ville trycka mina läppar mot hennes men det gick inte just nu.

Så fort vi kom hem så möttes vi av mina syskon direkt.
-Justin!!!!!! Skrek Jazzy och Jaxon i kör samtidigt som de sprang mot mig. Jazzy kom först. Jag lyfte upp henne i luften och snurrade runt henne.
-Du är ju fortfarande en prinsessa, sa jag och tittade på henne, hon såg stolt ut.
-Ey, mannen, sa jag och gjorde ett handslag med Jaxon. Vad stor du har blivit. Jaxon log och kramade Justin.
Jag kände mig som hemma här. Det var ingen som dömer mig när jag är i kanada. Det känns som att hela världen bara är bortkopplad och jag älskar det.

-Vem är det? Frågade Jaxon och pekade på Hanna som stod bredvid mig.
-Det är Hanna, min kompis flinade jag.
Jaxon nickade och sprang in i huset.
-Så söta de är, sa Hanna och log.
-Jag vet, skrattade jag.
Vi gick in i huset och jag visade henne mitt rum. Det var ganska stort och mitt i så stod det en stor dubbelsäng.
-Hoppas att det går bra att sova i samma säng, flinade jag och blinkade med ena ögat mot Hanna.
-Det går väl bra, sa Hanna och kollade gulligt på mig.

Jag tog hennes hand och drog henne mot mig. Jag tittade djupt in i hennes ögon, jag kunde inte motstå från att kyssa henne. Det var så mysigt. Jag pillade i hennes hår samtidigt. Hon drog ifrån kyssen.
-Din pappa kommer att undra om vi är ihop eller inte, vad ska vi säga? Hon tittade på mig med stora ögon.
-Det är lika bra att han får veta, förr eller senare kommer de ändå få reda på det. Sa jag.
-------
Vad tycker ni om kapitlet?