När vi badat en stund satte vi oss i varsin solstol. Det blev tyst ett tag. Jag såg på honom att det var något han tänkte på.
-Vad är det? Frågade jag och försökte tyda hans ansiktsmin.
-Inget. Sa han iskallt mot mig.
-Sluta jag ser ju att det är någonting, sa jag och satte mig upp för att lyssna på vad han skulle säga.-Grejen är den att jag tycker jättemycket om att vara med dig, det gör jag verkligen. Du känns som en helt underbar person.
Jag nästan rodnade lite, han sa att jag var underbar!
-Ja jag tycker detsamma men varför skulle det vara ett problem? Frågade jag och verkligen ansträngde mig för att förstå varför men jag kunde inte komma på något.-Om du och jag ska synas tillsammans så kommer ALLA skvallertidningar i landet tro att vi dejtar och aldrig lämna oss ifred. Inte för att jag skulle skämmas över det men jag vill inte utsätta dog för det.
Jag funderade en stund.
-Jag lova dig, det har jag också tänkt på, men egentligen vem bryr sig? Inte jag. Visst det kanske är lite jobbigt ibland men vi kan ju inte undvika att ses bara för det.
Jag såg hur hans ansikte sken upp, han blev verkligen glad över mitt svar.
-Lovar du att du inte bara sticker utan att säga någonting när det blir jobbigt då, sa han och såg allvarligt på mig.
-Varför skulle jag? Jag kollade på honom. Han blev nästan ledsen när jag frågade den frågan. Då fattade jag att han förmodligen hade träffat andra innan mig. Jag försökte bara byta samtalsämne.-Vad ska vi gör då? Frågade jag.
-Är du hungrig? Frågade han lite finurligt.
-Lite, sa jag.
-Pizza? Frågade han och viftade med en hämtmats meny i mitt ansikte.
-Okej, en Hawaii sa jag utan att kolla i menyn.
-----15 minuter senare -----
Justins perspektiv
Vi hade fått hem pizzorna nu.
-Vad vill du se? Frågade jag och tittade i filmhyllan.
-Spelar ingen roll, sa hon så där sött.
Jag tog fram Annabelle, jag funderade lite, det skulle vara riktigt mysigt att kolla skräckfilm. Det betyder att om hon blir rädd måste jag hålla om henne, och det har jag verkligen inget emot det.När vi hade ätit upp pizzorna satt vi bredvid varandra i soffan. Jag såg hur hon på några ställen tog en kudde framför ansiktet för att det var så läskigt. Till slut kurade hon ihop sig hos mig.
Jag låg utsträckt på soffan och hon låg i min famn och jag hade mina armar runt henne. Det var så mysigt.
YOU ARE READING
Do you really love me?
FanfictionHanna är 18 år och bor i Los Angeles. En helg när Hanna har varit i New York och hälsat på sin bästa vän Sara. På flygplatsen träffar hon en kille, Justin Bieber som skulle förändra hennes liv. Hon var en belieber innan men är inte det längre. Men...