Do you really love me?

Kapitel 8

Hannas perspektiv
Klockan var 5, två timmar kvar till min date. Jag var såå nervös, inte bara för att jag skulle på date med Justin, jag hade varit lika nervös om det var någon annan kille också. Det pep till på min mobil. Jag kollade vem det var. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg att det var Sara.

(J=Jag S = Sara)
J: Hej, hur är läget?
S: Bra själv då?
J: Bra, vad gör du då?
S:Jag ska snart åka iväg, jag ville bara ringa och se hur det var med dig. Vad gör du då?
J: Jag letar efter en klänning.
S: Varför då? Du har ju aldrig klänning på dig.
J: Nej men jag ska liksom på date.
S: Med vem?
---Det blev tyst en stund---
S: Ooo, med den där Justin killen?
J: Ja
S: Gud vad kul. Du borde ta den där lila klänningen som du fick, den ser svinbra ut på dig.
J:Ja! Just det, tack.
S: Jag måste gå nu, men ha så kul och ring mig direkt efter.
J: Okej, puss puss
S: Puss.
Det där behövde jag verkligen. Lite tjejsnack innan dejten, det kan inte bli bättre. Jag letade fram klänningen som jag hade blivit tipsad om. Det var en kort lila klänning. (Den Selena Gomez hade på never say never premiären) Den var faktiskt riktigt snygg. Jag tog ett par silver glittriga sandaletter till.

-----Två timmar senare-----
Det ringde på dörren, när jag hörde det trodde jag seriöst att jag skulle spy. Jag öppnade dörren och där stod Justin. Han hade svarta skinnbyxor, en vit T-shirt med en guldkedja som gick ner till bröstet. Han hade en svart kavaj över det.
Vi studerade varandra i några sekunder.
-Wow, du ser helt fantastisk ut, sa Justin och kollade på mig.
-Tack du med, sa jag och kollade in i hans chokladbruna ögon.
Vi gick nerför trapporna och när vi kom ut på gårdsplanen stod det en vit limousin och väntade på oss.

Okej wow, det där hade jag inte förväntat mig.
-Välkommen, sa Justin och höll upp dörren för mig.
-Tackar, sa jag blygt och smög in i bilen.
När vi rullade ut från gårdsplanen hällde Justin upp ett glas champagne till mig.
-Så varför limousinen? Frågade jag lite flirtigt.
-Varför inte? Svarade Justin och skrattade, samtidigt som han la sin hand på mitt ben.
Jag skrattade och gav honom en menande blick.
När limousinen stannade hade vi kommit till en fin resturang lite utanför stan.

-Vi har bokat under namnet "Justin Bieber", sa Justin till tjejen i kassan.
-Ja, här borta är ert bord sa hon och visade oss ett bord och det var rosenblad på bordet och det stod levande ljus där. Det var riktigt romantiskt.
-Vill ni kolla på menyn eller tar ni kockens rekommendation? Frågade servitrisen.
-Kockens rekommendation låter spännande det tar vi, sa Justin och tittade på mig samtidigt som jag nickade.

Den kvällen var inte alls pinsam, det kändes som att vi känt varandra hela livet för vi pratade om precis allting. Familj, skola och kändisskapet. För första gången såg jag honom inte alls som en kändis utan han kändes som en helt vanlig person som också har ett liv utanför jobbet.
-Önskas det något till efterrätt? Frågade servitrisen.
-Nej tack, men däremot skulle vi vilja betala sa Justin och kollade på mig.

Vi reste oss upp och gick mot receptionen.
-40 dollar tack, sa servitrisen och log mot mig och Justin. Justin förde in sitt kort i kortmaskinen och sen gick vi.
Utanför hade det samlats ett gäng paparazzis.
-Åhh nej, jag orkar inte med dem, sa Justin så att bara jag kunde höra det.
-Det är okej, sa jag och kramade om hans arm lite lätt.
Justin tog tag i min hand. Hela jag fryste till, det var som en blixt gick igenom min kropp när han tog min hand. Hela jag blev helt stel och jag visste inte avd jag skulle göra.

Han täckte ansiktet med sin hand och kramade om min hand ännu hårdare. Jag täckte mitt ansikte med mitt bruna långa hår så att ingen kunde se mitt ansikte.
Vi sprang snabbt igenom folkmassan och hoppade in i bilen.
-Åhh, de där äckliga jävlarna, skrek Justin när vi stängt bildörren.
-Justin, det är lugnt de såg oss ju knappt, sa jag med snäll röst och försökte lugna honom.
-Ja men nu när de sett mig hålla handen med dig kommer det stå i varenda tidning i landet och de kommer förfölja mig tills de vet vem du är, sa han irriterat.

-Jaja men så fort de vet vem jag är så kommer de sluta, vi kanske bara ska säga det, dessutom kan du bara skriva på twitter eller instagram att vi bara är vänner. Dina beliebers tror dig alltid och de som inte är beliebers bryr sig inte så mycket, sa jag och tänkte tillbaka på tiden när Justin och Selena gick ut offentligt som ett par. Han bara flinade åt mig.

-Vad flinar du åt? frågade jag och lutade mig tillbaka.
-Du är så blyg, men när du väl pratar kommer det bara smarta saker från din mun och det gillar jag, sa han och log mot mig.
-Vill du följa med hem till mig en stund, klockan är ju faktiskt bara halv nio så vi kan ju kolla på en film eller nåt, sa han och skrynklade sin panna så där gulligt.
-Visst det kan jag väl göra.
Det pirrade så sjukt mycket i min mage.
När vi kom in i hans hus så slängde vi oss på soffan båda två. Vi var riktigt trötta. Efter ett tag så bröt Justin tystnaden.
-Jag ska bara byta om, vill du också ha något annat på dig? Frågade Justin och kollade på min klänning.
-Ja tack, sa jag och ställde mig upp.

Justin sprang upp på övervåningen medan jag stannade där nere. Han slängde ner ett par gråa mjukisbyxor och en vit T-shirt till mig. Jag tog på mig det och jag såg helt dum ut, både tröjan och byxorna var förstora men det var skönt iallafall.
-Vad ska vi titta på, frågade jag när Justin börjat fixa iordning dvdn.
-Annabelle, sa han med läskig röst.
-Åhh jag hatar skräckfilmer, sa jag klart och tydligt.

----En bit in i filmen----
Justin och jag hade hållit hand ganska länge nu, och vi kröp närmre och närmre varandra hela tiden. Det var så mysigt, jag tittade på honom och han såg ut att faktiskt gilla mig.
Helt plötsligt, pressade han sina läppar mot mina...