Do you really love me?

Kapitel 2

-Skojar ba, jag vet att du är Justin Bieber. Och jag höjer rösten lite på hans namn bara för att retas.
-Shh, han lägger ett finger över min mun. Inte så högt.
-Coolt, säger jag och lutar mig tillbaka igen.
-Var det allt? De flesta brukar kasta sig över mig. Frågar han chockat.

-Åhh stackars dig, du måste känna dig helt förkrossad. Sa jag direkt. Det var meningen att det skulle vara ett skämt men det lät nog mer oförskämt än vad jag hade tänkt mig.
- Det är rätt skönt faktiskt, sa han och tar på sig solglasögonen och kepsen igen så att ingen annan ska se att det är han.
-Okej nu har vi snackat om mig, nu kan vi väl snacka om dig lite? Frågar han och sneglar på mig.
-Okej, vad vill du veta?

-Namn, varför du är här, ålder och vart du bor och sånt. Säger han och sneglar på klockan som sakta tickar framåt.
-Varför vill du veta detta? Flinar jag
Han höjer på ögonbrynen under solglasögonen.
-För att du är fett snygg, svarar han rakt och jag rodnar lite.

-Okej, jag heter Hanna, jag är 18 år, jag bor i LA, och jag har varit och hälsat på min bästa kompis. Säger jag och tar ett djupt andetag. Jag vet inte om jag var nervös eller om det var dåligt med luft här inne. Men jag var en Belieber förut. Jag var typ en av de där 50 tjejerna som blev helt galen i Justin när One Time hade släppts. Men han förstörde det lite.

Grejen med Justin var att han var söt och sjöng om gulliga tjejer och att man ska be för de som har det svårt. Men sen började han köra full, ta droger och festa en massa. Han förstörde liksom själva grejen. Men sen jag var typ elva år var min dröm att träffa honom, och nu sitter jag och har en helt vanlig konversation med honom. Det är lite sjukt men never say never. Nej sluta nu du tycker ju inte om honom, försöker jag övertala mig själv. Fast ärligt talat så är han väldigt snygg.

-Okej så vad vet du om mig? Frågade han efter några minuters tystnad.
-En hel del faktiskt, sa jag och kände mig lite smart.
-Som....? Frågade Justin och flinade.
- Du föddes 1 mars 1994 i London i Kanada, klockan 12.56. Din familj besår av: din mamma Pattie, din pappa Jeremy, dina syskon Jazzy och jaxon och dina morföräldrar Bruce och diane.
- Wow, hur vet du det om du inte är en belieber. Frågade han överraskat. Sen fick jag förklara hela historien för honom.

Sen kom Kenny fram till oss.
-Hej, Justin vi måste dra nu. Sa han och började packa upp alla väskor på en vagn. Justin skrev en lapp med en massa siffror på.
-Lova att inte ge ut det till någon, men använd det gärna sa han och tittade på mig, sen gick han. Jag tittade på honom tills man inte såg honom mer. Jag var lite skakig efter det där. Jag är rätt bra på att spela lugn i såna situationer som tur är. När jag vek upp lappen såg jag att det var hans telefonnummer på. Jag log för mig själv.
Jag kollade på klockan. 13.30 mitt plan lyfter vid 14.00 så nu måste jag skynda mig.
---------------------------------------------

Så vad tyckte ni om detta då? Det var lite längre, kommentera gärna om ni har förslag på vad som ska hända i nästa kapitel. ❤️❤️