Do you really love me?

Kapitel 13

Justins perspektiv
-Vill ni åka till stranden och känna på vattnet först? Frågade jag samtidigt som jag höll ögonen på vägen.
-Ja!!!!!!!! Skrek både Jazzy och Jaxon.
Jag tänkte att på stranden är de sig själva och Hanna får tillfälle att se de härliga små personligheterna som finns i deras kroppar. Hanna satt och messade med någon.
-Vem pratar du med? Frågade jag nyfiket och försökte se vem det var.

-En gammal kompis bara, sa hon och la ifrån sig mobilen.
-Vad heter hon då? Frågade jag och tänkte på att jag någon gång måste få träffa hennes kompisar.
-Han heter Daniel, sa Hanna och tittade på mig.

Han???? Han försöker väl inte flörta med henne. För hon är min och ingen kille ska få ta henne ifrån mig. Jag visste inombords att jag egentligen inte behövde oroa mig. Men jag kunde inte låta bli, jag kände hur svartsjukan växte sig starkare inuti mig.
Jag parkerade på en plats så nära som möjligt. Det var inte en enda bil på parkeringen, skönt! Då slipper vi i alla fall paparazzis. Jazzy och Jaxon studsade ut ur bilen och sprang ner mot stranden.

-Hur länge har du känt den där Daniel då? Frågade jag lite oskyldigt.
-Sen sjuan, nickade hon till svar.
Jag kände hur svartsjukan blev värre och värre. Jag gick mot henne och gav henne en kyss. Vi gick ner mot stranden där Jazzy och Jaxon redan var i full gång med någon lek.
-Har ni känt på vattnet än? Frågade jag och började gå  mot strandkanten för att sticka ner tån.

Jaxon började springa vilket fick mig att skrika: Sisten ner är en rutten skit! Sen började jag också springa.
Så småningom kom Jazzy och Hanna också springande,
-Killarna är snabbare än tjejerna, började Jaxon sjunga.

-Ja men tjejerna är smartare, retades Jazzy tillbaka. De började skvätta vatten på varandra samtidigt som de retade varandra med små förolämpningar om vem som är bäst.
-Aww, så söta de är, snacka om att leva livet, sa Hanna och tittade på de samtidigt som hon tog tag i min hand.
-Jag vet, de har fått sötheten från mig, sa jag lite ironiskt samtidigt som jag gjorde en hundvalpsmin.

-Dumhuve, fnös hon åt mig och la sitt huvud mot min axel.
Det slutade med att vi bara hämtade mat från mcdonald's och åt på stranden. Enkelt men supermysigt.
När vi kom hem var både Jazzy och Jaxon jättetrötta så de gick och la sig direkt.
-Jag går och duschar bara, sa Hanna och gick in i badrummet.

*Hennes mobil piper* Det är från Daniel. Jag vet att jag inte borde kolla men jag kan inte låta bli. Jag öppnade hennes meddelande och skulle börja läsa.
-Justin, vad gör du? Frågade en röst bakom mig. Jag vände mig om. Det var Hanna.
-Hanna jag har en anledning, började jag och tittade på henne. Jag såg hur hennes ögon fylles med tårar.
-Gick du igenom min mobil?! Skrek hon och rykte mobilen ifrån mig. Hon tog den och stormade ut ur huset. Jag sprang efter henne.

-Hanna vänta! Skrek jag!
-Okej, förklara då! Förklara varför du gick igenom min mobil, med mina privata saker i? Litar du inte på mig? Hon var söndergråten.
-Förlåt. Jag visste inte vad jag skulle göra, när du berättade om Daniel blev jag avundsjuk för jag älskar dig! Skrek jag och jag kände mig så dum för vad jag hade gjort.

-Men fråga mig då!! Vill du veta en sak?! Jag var mobbad i hela mellanstadiet och högstadiet. Sen börjar det en kille i min klass, och han var den ända som brydde sig tillräckligt för att stå upp för mig. Vi var bästisar ett långt tag. Sen flyttar han till Indien i 11 år!!! Sen när han äntligen kommer tillbaka till Amerika ska jag inte kunna träffa honom för min kändispojkvän är avundsjuk! Skrek hon till mig.
-Förlåt!! Jag menar det, jag ska aldrig göra så igen, jag lovar. Jag älskar dig så sjukt mycket Hanna.

----

Äntligen lite drama. Jag har längtat efter detta kapitel.

I alla fall, hoppas att ni har ett grymt sommarlov, för det har jag!! 😘

Puss från Amanda