Badboy, You're Mine

Kapitel 12

(Sorry, var bara tvungen att ta med en bild på Gilinsky, my LOVE)
Jag orkar inte att läsa igenom kapitlet, så ni får stå ut! Dock ska jag försöka att hinna med det imorgon!

~ Måndag ~

Jag är tillbaka i skolan efter en lång och tråkig helg utan kompisar eller besök. Om man inte räknar filmer och kärleksromaner som vänner, det vill säga.
Allas röster ekar genom korridorerna och mina vänner, Sam, Lexie och Shai, står bredvid mig i en klunga och samtalar utan mig. Men jag är ändå inte riktigt på humör för att prata. Allt som cirkulerar i min hjärna innehåller bilder av Colton och, olyckligtvis, Simon.
Jag minns hur Colton's händer varsamt vandrade över min kropp och hur hans läppar intensivt strök mina. Hans ögon kollade på mig. Mig, bara mig.
Men jag kan inte sluta tänka på kvällen då jag var hos Simon. Okej, det lilla jag kommer ihåg av den, och det är inte mycket...
Men Simon har Sophia, och hon är... Ehm... Hon är... Någonting???
En frustrerad suck lämnar mina läppar och mina vänner kollar konstigt på mig, men fortsätter sedan sin diskussion om vem som är snyggast av Jack Gilinsky och Cameron Dallas. (Ignorera nu detta faktum att Zac "spelas" av Cameron, det har inte med saken att göra)
"Can you just stop!" Stönar jag och drar en hand genom mitt alltid glansiga hår.
"We'll stop if you tell us who you think is the hottest", säger Sam kaxigt och lägger en hand på höften.
"Gilinsky, of course", säger jag självsäkert och öppnar mitt skåp för att sedan lägga in min väska.
"No, I mean Simon or Colton."
Jag stoppas mitt i en rörelse och vänder mig sedan chockat om.
"C-Colton?"
"Yeah, it goes a lot of rumours about you two after the French lesson", säger hon och lägger armarna i kors.
"What rumours?" Vad i helvete?! Jag pratade bara med honom! Okej, iallafall på lektionen. Och de kan knappast känna till händelsen i torsdags, eller fredags. Det var ju riktigt jävla sent.
"The question is rather why don't you talk to us. We don't want to hear stuff like this from other people."
"But nothing happened! I promise, and if it ever did you guys will be the first one that I'll go to and talk about it with!" Jag slår ut med händerna så att jag tappar väskan. Fan!
"Since when did Alexandria Clarks lie?" Hör jag en manlig röst säga bakom mig.
Jag skrattar nervöst och förbannar personen bakom mig för att han nyss avslöjat min lögn.
"Alex?" Jag vänder mig stelt om för att kolla på honom. Den jäveln som avslöjade mig!
Oh, hej. Colton... Vad ska jag göra nu? Skrika på honom för att han gav mig alla läxorna, eller skrika på honom för att han avslöjade mig. Eller så ska jag kanske bara ska gå här ifrån som jag inte såg honom.
Det här kommer inte att funka!
"H-hi..." Mumlar jag och kollar försiktigt in i hans ögon.
"Too bad you were sick in Friday too, I missed you", Säger han.
Jag fnyser. Jo visst! Saknade mig.
Jag blickar mot mina förvånade vänner. Antingen så är de förvånade för att Colton överhuvudtaget pratar, eller för att jag ljög. Det vill säga, om de har fattat att jag ljög.
"Thanks for the homework's", säger jag irriterat, men när jag ser att mina kompisars ansikten slappnar av, förstår jag att jag precis räddade mig från en skandal. Nu tror de säkert att han bara kom till mig för att lämna läxor. Jihoo! Jag bitteer mig i läppen för att inte le.
Det verkar som om Colton även han insåg vad det är jag precis lyckades gör och fortsätter våran jobbiga konversation. "Yeah, and thanks for the other, you know."
Jag lovar, jag ska stycka upp honom med en gaffel och sedan lämna resterna åt grisarna på min familjs bondgård i Australien.
"Okay, I don't get anything." Jag kollar på Shailene som ser ut som ett stort frågetecken.
"Me neither, what do you mean, Colton?" Säger jag för att försöka få de att tro att jag inte ljuger för dem.
"You know, when we to, you and i hade like a conta-"
"Sorry, we have to go now, but it was nice to meet you", avbryter jag honom och skyndar mig iväg med mina vänner i släptåg. Och en väska lindad runt benen. Jag borde nog börja att göra saker som egentligen inte är så jobbiga som jag tror, som tillexempel att ta upp väskor när du har tappat dem på golvet för att inte se ut som en handikappad pingvin när du går.
Jag böjer mig ner för att ta upp väskan.
"What did he mean, Alex?" Frågade Lexie, som äntligen har tagit en del av den här nya konstiga konversationen.
"Girl's Night tonight?" Frågar jag hoppfullt. Ikväll måste jag berätta om allt som har hänt.

-
Förlåt för min riktigt jävla dåliga engelska, men klaga inte snälla✋
Här serverar jag trailern till film nummer två av den här konstiga serien Flowers in the Attic! Film nummer två heter Petals on the Wind Helt klart sevärd den också!
Är det bara jag som inte vill ha någon konstakt med vänner från skolan, det vill säga om man har några, på korta lov som till exempel påsklovet nu då? Haha, jag vet inte varför, men jag försöker typ att ignorera mina kompisar från skola på lov om de försöker att ta kontakt med mig, vilket de oftast inte gör Men ändå!
Fast då blir mina föräldrar bara arga på mig och klagar på att jag sitter alldeles för mycket med datorn eller iPaden. De är jobbiga...
Men ha en fortsatt bra dag och tänk på hur jävla förfärligt det kommer att bli i skolan imorgon! Hare bra (Förlåt, men jag var tvungen att lägga till haren :))) Ehm...
Jag lär mig aldrig hur man ska avsluta sådana här, hehe.
Jag tror ni märker det...
Hihi.
Okej, sluta.
Vet ni vad? Nej, det gör ni inte. Hahahahahahahhahaha Det där var inte ens kul, hahahaha. Jag är trött, okej?
Nej, men för ca ett år sedan, när jag sög ennu mer på att skriva än vad jag gör nu (), så skrev jag två historier på min "privata" användare. Den är inte privat, men där har jag liksom inte ett påhittat perverst namn. Heh.
Men iallafall, de historierna var så jävla dåliga att jag var tvungen att ta bort dem
Vill bara även säga att ni får gärna kommentera om ni vill att jag ska fortsätta plåga er men min förfärliga engelska i dialogerna!
Aja, men bra! ()