Badboy, You're Mine

Kapitel 11

~ Torsdag ~

Jag vaknar med en bunt hår i munnen med min knutna hand som topping. Trevligt, trevligt. Jag trasslar ut mitt hår och trycker sedan mitt huvud ner i kudden.
Vad var det som Colton hade tagit med sig i bagen igår? Hoppas innerligt att det är något spännande.
Mina föräldrar stack till jobbet för ca två timmar sedan, vilket jag märkte eftersom att de klagade en aning högljutt på Zac innan de drog. Zac lämnade huset en stund senare och ärligt vet jag inte riktigt vart han gick.
Jag funderar över om jag ska ta chansen att resa mig upp och studera innehållet i väska som Colton insisterat på att lämna kvar, och väljer sedan att ta den stora risken att frysa av mig fötterna på det kalla trägolvet.
Jag tassar över golvet och fram till väskan som jag igår slängde ner bredvid fönstret som Colton hade hoppat ut från.
På tal om igår natt. Vad fan var det jag tänkte på? Jag ger ifrån mig en frustrerad suck. Man kan verkligen inte bli mer korkad än mig. Vem kysser någon bara sådär? Och när man är sjuk? Ahh!
Jag tar upp sportbagen och slänger den på sängen som inte ligger så långt bort.
Vad är det som Colton kan ha lagt ner i den? Jag blir bara mer och mer nyfiken! Kan det vara godis? Glass, smält glass? Kakor? Åh, kakor!
Jag gosar ner mig i täcket igen och drar upp dragkedjan på bagen och börjar att rota runt i den.
Till mina förhoppningar får jag upp ett paket med kakor! Kakor! Jag kan inte beskriva min lycka just nu! Kakor och Ben & Jerry är det ända botemedlet när man är sjuk.
Jag fortsätter att söka efter något som frestar mig, men får bara upp en massa papper. Snarare läxor. Driver han med mig?! Först gav han mig falska förhoppningar genom att packa ner ett kakpaket, och sedan ska han förstöra min lycka med en massa fula läxor!
Huvudvärken börjar att ta form i mitt huvud igen och jag fortsätter att leta igenom bagen, bara för att se om glassen har gömt sig någonstans, men icke.
Colton lurade mig att det låg en massa godsaker i sportbagen, när det egentligen bara låg en massa onda saker. Vill han att jag ska dö av för mycket läxor? Fast det är ju klart, det är inte han som bestämmer hur mycket vi ska jobba hemma. Han får ju lika många hemuppgifter som jag får, så jag borde egentligen inte klaga.
Men jag orkar inte!
Jag börjar att sortera upp läxorna i olika ämnen för att sedan kunna jobba lite mer strukturerat.
Bäst för honom om han kommer med en riktigt jävla bra förklaring nästa gång vi träffas. Det vill säga, om han han är villig att prata med mig i de andras närhet.
En skam. Det är vad jag är för alla. Till och med för mina föräldrar som inte vet någonting och inte alls skäms över mig, utan det är bara något som passade in, okej?!
"Zac?" Skriker jag högt för att jag är för lat till att hämta en stiftpenna från mitt skrivbord, men utan svar.
Då minns jag att han inte var hemma, utan ute. Någonstans...
"Nu ska jag göra läxor!" Sjunger jag och ignorerar smärtan i huvudet och illamåendet som kommer när jag reser mig upp.
"Läxor, läxor, läxor", mumlar jag.
Fan! Vad är det för liv jag har? Jag sjunger om läxor. Det är nog någonting från febern.

-
Hallojsan! Det var länge sedan, typ. Förlåt för ett riktigt knasigt och kort kapitel, men ska publicera ett senare idag också! Amanda, det är redan 'senare idag'. Hehe...
Tack så himla mycket för 18k reads! Blir så himla glad varje gång jag går in på Wattpad och ser att ni har kommenterat eller röstat! Ni gör verkligen min dag!❤️
Och justeja, jag har sett filmen Flowers in the Attic! Okej, det har inget med saken att göra, men till er som inte har sett den rekommenderar jag den verkligen! Det finns böcker också, men jag har inte läst dem... Hehe, men ni borde verkligen checka! Den är lite knas ( jag höll typ på att spy ). Men den är verkligen en av mina favoritfilmer! Trailern där uppe! Helt klart sevärd!!! Okej...
Hahahaha, märkte precis att jag inte hade gjort som jag skrev i kapitel 10. Där tror jag att jag skrev att jag skulle skriva dialogerna på engelska, men det var inte så många ändå, och jag kan göra om det alldeles strax!