Badboy, You're Mine

Kapitel 3

Jag reser mig upp med ett osäkert leende placerat på mina läppar.
Spegeln som är uppsatt en bit bort från sminkbordet får en synligare bild av mig när jag tagit ett par steg från stolen jag nyss satt på och det osäkra leendet byts ut mot ett skratt.
"Vad är det? Ser det inte bra ut?" Hör jag Samantha fråga i bakgrunden.
"Jodå. Det ser fantastiskt ut!Det var därför jag skrattade. Jag visste inte att du kunde sminka någon över huvud taget", säger jag med ett litet flin.
Hennes chockade min förändras till ett leende men leendet blir snabbt borta när hon förstår att jag menade allvar.
"Ehm... Bitch, just look at me!" Säger hon och drar händerna framför sitt ansikte.
Jag skakar på huvudet och skrattar tyst.
"Jag har inget att ha på mig!" Utbrister jag.
Samantha kollar skeptiskt på mig och suckar. Hon gör en pekande gest över hela mig och säger: "Nehe. Så vad är det där då?"
Jag kollar ner på mig själv och skakar på huvudet. "Det här passar inte att bära på en fest."
"Nej...Det har du helt rätt i. Lets have a look in my closet!"
Med tanke på det rikemansbarn Samantha är öppnar hon en dörr i andra hörnet av rummet som leder in till ett rum fullt av hennes skor, kläder och accessoarer. En WIC.
Hon börjar att gå fram til sektionen klänningar med ett litet lömskt leende på läpparna. Jag ser hur vana hennes fingrar är när dem stryker över alla kläder.
"Här!" Utropar Sam och stannar med handen på en svart klänning. Hon lyfter ut den och visar den för mig med ett glatt ansiktuttryck.
Jag ler och tar emot den väldigt tighta klänningen.
Klänningen är väldigt kort, vilket jag egentligen inte brukar gilla, men på något sätt så hjälper de långa ärmarna.
"Den är perfekt!" Säger jag entusiastiskt och Sam nickar instämmande.
"Ta på dig den då! Jag kan leta efter ett par passande skor."
Jag ler och går ut till hennes sovrum. Jag stänger dörren till hennes WIC och börjar att ta av mig min tröja och mina shorts. Jag kollar ner på klänningen som jag hade lagt ner på sängen och tar upp den. Jag inspekterar den samtidigt som jag vänder och vrider på den i mina händer.
"Är du säker på att jag får låna klänningen?" Ropar jag till andra sidan väggen.
"Jadå!"
Jag trycker klänningen mot bröstet och tar ett djupt andetag.
Okej, detta är den första festen du ska på... Det kommer att gå bra.
Vem är det jag försöker lura?
Jag börjar att dra på mig klänningen när jag hör att dörren in till sovrummet öppnas. Jag skriker högt och kollar förskräckt mot dörröppningen.
"Jävlar!" Säger killen som nu står halvt inne i rummet.
Jag kollar irriterat på honom och lyfter min hand för att kunna peka fingret, men han stoppar mig och uttalar en ursäkt.
"Förlåt! Jag trodde att det var badrummet."
"Ser det ut som ett badrum tycker du?"
Samantha kommer springandes ut ur hennes garderob med ett par högklackade skor i handen och ett frågande uttryck i ansiktet.
"Vad hände?" Frågar hon.
Jag kollar storögt på henne och pekar på killen i dörröppningen.
"Ut!" Skriker hon och verkligen pekar honom fingret.
Han går ut ur rummet med händerna ovanför huvudet.
"Vad i helvete?!" Säger jag och vi båda brister ut i skratt.
Jag drar på mig resten av klänningen och skakar långsamt på huvudet åt att jag precis har visat min överkropp för en okänd kille jag inte ens vet namnet på.
Sam räcker mig skorna hon bär i sin hand och jag tar lugnt emot dem.
"Dessa skulle nog passa till ett halsband jag har!" Säger hon som om inget har hänt och springer tillbaka in i garderoben.
Jag suckar och ropar tillbaka. "Va ska du ha på dig då?"
Jag hör hur hon tvärstannar och slår handen för munnen och mumlar ett juste.
Skorna ställer jag ner på golvet och går in i hennes garderob där hon står och febrilt bläddrar bland alla hennes kläder.
Jag suckar och börjar själv att kolla efter kläder som hon kan ha på sig. Min hand stoppar på, vad jag än så länge kan se, en knälång, vit klänning. Jag lyfter ut den och inspekterar den. Klänningen har en svart rosett med ett svart band som löper runt midjan.
"Sam!" Ropar jag och håller fram klänningen. "Vad tycker du?"
Hon kommer springandes fram till mig med ett brett leende på läpparna. "Den är perfekt!"
Hon tar klänningen ifrån mig och börjar att ta av sig sina kläder. Jag vänder mig om för att leta efter ett par skor till henne, men känner att jag skulle behöva lite hjälp av Samantha. Sam kommer vid min sida med klänningen på och pekar på ett par skor som är framför mig. Det är ett par svarta Pointed Faux Suede Pumps.
"Dem blir jättebra", säger Samantha och jag nickar.
"Ska vi gå då?" Frågar hon.
"Mm. Ska bara ta på mig mina skor som jag ställde ifrån mig", svarar jag med ett leende.
Hon tar på sig sina skor och rycker på axlarna. "Okej."
Jag tar på mig skorna jag får låna av Samantha. Hon tar mig i armkrok och vi går leendes ut ur hennes rum och ner till hallen.
Jag hör ett skratt bakom oss och jag vänder mig om med Sam bredvid mig. "Vart ska ni då?" Säger han och ler hånande. Samma kille som såg mig utan tröja förut står nu och hånler åt oss.
"Till en plats du inte blev bjuden till", svarar Sam och drar med mig ut ur huset.
Dörren stängs bakom oss och tillsammans går vi till hennes bil som står parkerad på uppfarten. Jag sätter mig i bilen och stänger dörren med en smäll. På andra sidan bilen hör jag att bildörren öppnas och in kommer Samantha med ett leende fastklistrat på läpparna.
"Vad är det?" Frågar jag och skrattar åt hennes beteende.
"Nä... Inget, förutom att vi ska på fest!" Nästan skriker hon av glädje.
Jag skrattar högre och hon förstår att hon överreagerar och rodnar.
"Rodnar du, Samantha?!" Frågar jag och låtsas att vara förvånad.
"Ha-ha!" Hon kollar irriterat på mig, men jag skymtar ett leende bakom minen.
Bilen kör in på en gata med flotta hus och jag kollar ogillande på alla de vita, stora husen.
"De är ju bara överdrivet stora!" Säger jag och slår ut med armarna.
"Alex, du ska inte säga något. Ditt hus är ju gigantiskt!"
Jag skakar på huvudet och säger: "Aa, fast mitt hus är ju inte så stort."
Samantha flinar och kör upp på en uppfart som är full av lyxiga sportbilar och andra vanliga bilar som ser väldigt fjuttiga ut jämfört med sportbilarna.
Samantha räcker mig ett halsband och säger: "Jag glömde att ge dig det förut." Jag tar på mig halsbandet och börjar att leta i min väska efter en ring som jag lade dit för någon dag sedan. Efter en stunds letande hittar jag den och trär den på mitt långfinger. Den får duga. Jag tar ett djupt andetag och går ut ur bilen. Samantha går ut efter mig och stänger båda bildörrarna.
"Ska vi gå in?" Frågar jag och ser att hon nickar bakom mig.

-
Asså jag är ganska förvirrad när jag ser att det är fler som har läst kapitel 2 än 1😂 (Not anymore)
Förlåt för ett till händelselöst kapitel, men jag hoppas på att Kapitel 4 kommer att bli lite roligare!
Men tack för 115 reads!!❤️😂