summerlove [h.s] || swe

1

Madisons POV

Jag satte mig tungt ner på en av sofforna i den stora vänthallen. Min blick riktades till min bästa vän Liv, som satt och halvsov bredvid mig.

- You tired? Hon ryckte till när hon hörde min röst och tittade på mig med sömniga ögon. Hennes långa, bruna hår låg utspritt över hennes axlar och hennes brungröna ögon stirrade på mig, kisandes.

- Actually, yes. And if you don't mind, I will go back to sleep. Jag skrattade till och lutade bak huvudet emot nackstödet. Detta skulle bli en lång väntan. Trots allt, så kunde jag inte riktigt förstå att vi nu satt och väntade på vårt flyg till London. Till England. Detta var första gången jag lämnade USA, någonsin. Att jag skulle göra det tillsammans med min bästa vän, gjorde hela situationen bättre. Jag kollade ner på våra flygbiljetter som vilade i mitt knä, och suckade tungt. Vad skulle vi ens göra? Vi hade impulsbokat en resa till London över sommaren, utan någon som helst planering. Liv hade använt ursäkten att vi skulle på "manhunt", att det var våran anledning att åka till England. Jag hade i och för sig inte kunnat neka henne, ryktet gick ju att England höll en massa snygga killar gömda och jag visste att Liv inte ville missa det.

Ett par väldigt, långa timmar senare.

Jag och Liv klev ur planet, och drog in den brittiska luften. Allting kändes så annorlunda. Så rent. Jag tog Livs hand och hon sneglade på mig.

- Wow. I can't believe it, we're in England! Hon började hoppa upp och ner på stället och resten av planets passagerare stirrade undrande på oss. Jag gav dem en ursäktande blick och drog Liv intill mig i en lång kram.

- This will be the best summer ever. I promise. I can't believe that we're here, together. It's all I've ever dreamed of, mumlade jag i hennes hår och jag kände hur hon började snyfta mot min axel.

- Hey, don't cry girl. Jag log emot henne och hon torkade generat bort tårarna.

- I'm sorry, I guess it's just happytears. Jag flinade åt hennes ordval och tog sedan tag i min resväska för att fortsätta gå av planet, och mot vänthallen. Jag sneglade ner på min armbandsklocka och pekarna visade 10.15.

- Hey, it's almost lunch. Wanna grab something to eat? It should be a restaurant in here somewhere. Jag mumlade ut de sista orden och kollade på Liv för att se hennes reaktion. Hon gäspade bara och viftade avvisande med handen.

- Sure, sure. You'll pay. Hon flinade brett emot mig och vi började gå mot den enda restaurangen som fanns här inne. Allting kändes så annorlunda. Människorna var helt annorlunda från USA. Luften, atmosfären. Allting var annorlunda här.

Vi ställde oss i kö på den lilla restaurangen och Liv sneglade mot menyerna.

- What do you wanna do later? Jag flyttade en blond hårslinga som lagt sig i ansiktet, bakom örat och kollade på Liv. Hon var så söt, min finaste vän. Hennes långa, bruna hår låg perfekt mot hennes rygg, och hon såg så himla koncentrerad ut när hon betraktade stället vi var på. Hon var mycket kortare än mig, men ett år äldre.

- I don't know. Actually, I'm not that tired anymore. Maybe we can go shopping? Jag nickade instämmande åt hennes förslag, och när det var min tur att beställa mötte jag genant kassörens blick.

- Uhm.. a sandwich please. Han nickade och plockade fram en ostsmörgås från glasskåpet bakom sig. Han tittade på mig frågande och jag gav fram mina pengar. Han räknade dem snabbt och gav mig sedan kvittot.

- Have a lovely day. Jag kunde inte låta bli att rodna åt hans trevliga kommentar, men valde att inte svara, utan gick och satte mig vid ett bord som Liv hade valt ut.

- He was totally flirting with you. Oh my god, did you get his number? Jag höll på att sätta smörgåsen i halsen när jag hörde Livs upphetsade tonläge.

- No, I did not ask for his number, neither did he, because you can't just ask a stranger for his or hers number. Liv flinade retsamt och jag åt upp min smörgås. Slutpratat. Efter vår lilla lunchpaus gick vi ut ifrån flygplatsen och ropade till oss en taxi.

- Hey girls. Beautiful weather, isn't it? Where do you wanna go? Jag log brett åt chaufförens breda brittiska, det är nog en accent som jag aldrig kommer vänja mig vid.

- Lancaster London please, svarade jag muntert och han nickade. Taxin rörde sig snabbt fram över de brittiska gatorna, knappt så att jag och Liv ens hann få ett intryck av själva staden. När taxin väl var framme betalade vi och klev ur bilen, våra blickar granskade hotellet uppifrån och ner.

- Well.. how did we even get the chance to afford this? Jag svalde hårt, hotellet var verkligen mäktigt och det kändes sjukt att det var detta vi sparat pengar för så himla länge.

- Yeah, it's truly amazing. Lucky us that it's only one night. Jag rynkade pannan och vände blicken till Liv, som bet sig busigt i läppen.

- One night? What do you mean? I thought we would stay in London the whole summer? Hjärtat höll på att stanna på mig, vad har hon gjort?

- Calm down, we are. But I've got the chance to rent an apartment for the rest of the summer. It's really beautiful, not far from here and it has TWO bedrooms. How amazing? Jag slängde mig över henne i en stor kram. Tanken på att stanna på ett hotell hela sommaren gjorde mig spyfärdig. Min plånbok skulle bokstavligt talat gråta. Vi släppte varandra och gick in i lobbyn.

- Hi, I've booked a room. Liv bet sig i läppen och kollade på receptionisten, som började gå in på datorn och sedan vände hon blicken till min vän igen.

- And your name is? Receptionisten avfyrade ett brett leende på mig och tittade sedan tillbaka på Liv.

- Liv Miller. Kvinnan bakom disken sökte länge innan hon gav oss varsitt nyckelkort.

- Enjoy your time here at Lancaster. Vi nickade nöjt och gick sedan mot hissen, med våra stora resväskor bakom oss. Vi åkte upp till våning 7 och våra blickar följde dörrarnas nummer i den långa korridoren tills vi var framme.

- Welcome to your room, my lady. Jag brast ut i ett gapskratt och stirrade på min bästa vän.

- What? I've heard that's a typical thing to say in England.

- Yeah, maybe if you're the Queen. Vi parkerade våra resväskor bredvid våra sängar, sedan gick jag med tunga steg bort till väggen som var fylld med stora glasfönster, som blickade ut mot London.

- This is gonna be amazing. Sick, but amazing. Jag nickade bara, försökte ta in staden så mycket jag kunde.

- Well, it's beautiful weather and I want to shop! Come on! Liv slängde sig ur sängen och tog tag i min hand, sedan lämnade vi vårat hotellrum.