summerlove [h.s] || swe

5

Harrys POV

Hon hade varit så skör igår. Så sårbar. Jag hade vaknat direkt när jag hade hört hennes höga skrik. Hon var verkligen rädd, och vetskapen om att jag fått henne lugn gjorde mig glad. Hon hade litat på mig, åtminstone tillräckligt mycket för att låta mig sova i hennes säng. Hon hade sovit väldigt oroligt, rört sig otroligt mycket även fast jag hade använt mina armar som en skyddande tyngd. Hon hade även pratat med mig, i sömnen. Allt hon gjorde fick mig att tycka om henne ännu mer, jag visste inte hur jag skulle reagera. Det var inte normalt för mig att känna såhär, jag hade aldrig haft riktiga känslor för någon alls. Och jag trodde aldrig, i hela mitt liv, att en liten tjej från Amerika skulle bli den första.

Hon började röra sig under mina armar och mumlade ord jag inte kunde känna igen. Hon la sig tätare in till mig och placerade sina små händer mot min nakna bröstkorg. Försiktigt drog hon med naglarna längs mina tatueringar, ner mot magen och fjärilen. En rysning for igenom min kropp och jag lyfte upp henne, närmare mitt ansikte.

- Hey sweetie.. wake up. Jag lät min tumme glida längs hennes underläpp tills hon öppnade sina bruna, djupa ögon och lät dem möta mina. Hon öppnade munnen, försökte få fram ord men jag märkte att det inte gick så värst bra. Hon tryckte pannan emot min bröstkorg och jag drog henne ännu närmare. En tyst, försiktig suck hördes ifrån henne och jag andades tungt och drog in den ljuva doften från hennes hår. Så många tjejer som jag hållt om på detta sättet, och ingen av dem kändes som henne. Hon var så liten och skör, så försiktig. Hon tog inte åt sig som de andra tjejerna, hon avvaktade och tog långsamma steg framåt.

- Thanks for staying, mumlade hon med munnen tryckt mot mina nyckelben. Jag skrattade till försiktigt, sneglade ner på henne samtidigt som jag började stryka henne över hennes blonda hår.

- It's nothing. Thanks for letting me, svarade jag med min hesa röst. Jag hörde utanför rummet hur Liv och Niall redan var uppe. Madison började röra sig och snart mötte jag hennes blick återigen.

- You're really cute when you're asleep, you know that love? Jag såg hur hon rodnade av mitt oförväntade smeknamn. Hon bet sig löst i läppen och rynkade pannan. Dock svarade hon inte, utan lämnade istället min famn och ställde sig upp. Hennes vita pyjamaslinne hängde löst, men perfekt på hennes kurviga kropp. Hon log försiktigt emot mig när hon insåg att jag betraktade henne.

- Can't really help it. You're beautiful. Hon gömde sitt ansikte i sina små, försiktiga händer och jag kunde inte låta bli att skratta.

- You're embarrassing, svarade hon och mötte min blick med ett flin på läpparna. Jag reste mig självsäkert upp och la händerna på hennes midja, samtidigt som jag sänkte blicken och mötte hennes.

- Maybe I am. It's only because you're here.

- Oh my god, you are so cheesy. Hon lät sitt vackra skratt fylla rummet och jag betraktade henne när hon plockade ur rena kläder ur sin resväska.

- Where are you going?

- I thought.. I wanted to take a shower, if it's okay? Jag skakade på huvudet och stirrade kallt på henne. Hon ryggade försiktigt tillbaka, och jag mjuknade.

- Just kidding, of course it's okay. Hon pustade ut, och tittade upp på mig.

- I'm gonna fix something to eat. Have a nice shower. Försiktigt kysste jag henne vid hennes hårfäste och jag kände hennes gåshud under mina fingertoppar. Jag släppte taget om hennes kropp och gick sedan ut ur gästrummet, och ut till köket, där Liv och Niall stod och gjorde i ordning frukost.

- I hope there's food left for me and Maddie. Liv vände sig om, lika så Niall, och dem tittade busigt på varandra innan Niall korsade armarna framför sitt bröst.

- Sorry bro. Just food for me and my lady! Niall tog tag i Livs midja och lyfte upp henne i en graciös snurr. Jag hörde ett ljuvligt skratt bakom mig och möttes av Madisons mörka, bruna ögon. Hon var så vacker, även fast hon stod i sin pyjamas och en handduk virad runt håret.

- No, seriously. I hope there's food for us to, because I'm starving! Jag lyssnade på det söta ljudet av hennes röst och kom på mig själv med att tänka på henne igen. Vad händer? Vi slog oss ned medan Liv och Niall ställde fram frukosten.

- Well, enjoy your meal, sa Liv artigt och Niall var den första som slängde sig över maten. Såklart.

- What are we going to do todaaaaay? Frågade Niall undrande och drog ut på de sista orden. Liv fnös åt honom och log försiktigt.

- Well, first of all we need to pick up the keys to our apartment. Then maybe we can go out and eat? Jag nickade instämmande, även fast varken jag eller Niall var "dåliga" på att laga mat så var det alltid ett nöje att få äta ute. Speciellt när hon var med.

- Oh, Zayn, Liam and Louis wanted to meet our lovely ladies. Is it okay for you? Niall gav tjejerna en undrande blick och dem ryckte bara på axlarna.

- Sure, as long as they're nice, svarade Madison lugnt och åt upp det sista av sin äggröra. Tanken på att hon skulle få träffa resten av gänget gav mig en huggande känsla i magen. De var mina bästa vänner, men jag visste hur dem kunde bli när dem verkligen ville ha något. Har jag rätt att tänka så? Hon är ju inte min, även fast jag önskade det mest av allt. Niall och Liv lämnade köket för att göra sig i ordning, och jag betraktade Madison medan hon sköljde av sin tallrik. När hon skulle passera mig, för att gå och byta om greppade jag lätt tag i hennes handled och drog henne närmare mig.

- You look stunning. Jag fångade hennes blick och försökte se hennes reaktion, var jag jobbig? För ärlig? Hade jag sagt detta till någon av de andra tjejerna jag hade varit med, hade dem slängt sig över mig. Men hon kontrollerade sig själv, hon vågade hålla sig undan.

- Same to you, Styles.