summerlove [h.s] || swe

11

Harrys POV

Jag hade stuckit direkt. Det blev för mycket, även för mig. Jag var inte den känsliga typen men med tanke på allt som hänt på sistone, så kunde jag inte hålla mig. Jag ville inte att Madison skulle se mig sån här, jag vill inte visa mig svag. När jag klev ut ifrån vårat lägenhetshus hade solen börjat gå ner och kastat en orangerosa färg över himlen. En svag sommarbris ruskade om trädtopparna utanför vårat hus. Jag bet mig hårt i läppen, och började gå. Försökte ignorera tårarna som rann längs mina kinder samtidigt som mitt huvud var totalt kaos.

Skulle hon vara med Louis nu, när jag stack? Skulle han hålla om henne, så som jag har gjort de senaste två dagarna? Hon hade förändrat mitt liv totalt. Jag trodde att det skulle bil en vanlig sommar, men när jag såg henne för två dagar sen visste jag att jag hade fel. Så himla fel. Hon var allt man kunde önska sig, jag visste att det jag gjorde emot Louis fortfarande sårade honom och att han ville ha sin hämnd. Jag trodde bara inte han skulle ta ut den på Maddie, jag ville inte att hon skulle bli sårad. Jag drog min skinnjacka tätare om mig när jag kom längre och längre bort ifrån vårt hus. Jag drog upp handen ur fickan och kollade tiden på mitt armbandsur. Jag hade varit borta i nästan tjugo minuter, och med tanke på att ingen ännu hört av sig hade jag ingen anledning att stanna. Jag fortsatte gå, sparkade lätt till löven som låg på trottoarkanten. Hennes röst ekade i mitt huvud, hennes underbara skratt och sättet hennes ögon glittrade när hon var riktigt glad. Allting med henne var så perfekt, och sättet hon hade öppnat upp sig för mig, gjorde mig fortfarande speechless.Att höra om hur hennes mamma stuckit hade gjort mig rasande. Jag hade själv aldrig kunnat lämna Maddie. Eller? Om jag inte hade varit tvungen, så klart.

Tanken på att ringa henne kom upp flera gånger. Men jag var för svag just nu. Allt jag jobbat på att bygga upp hade rasat. Bara för henne, hennes röst, hennes blick. Hon gjorde mig svag, hon påverkade mig. För mycket.

När hon mötte min blick kände jag hur allt inom mig rasade. Jag skulle kunna göra vad som helst för henne.

- STYLES! Oh my god, I haven't seen you for years! Jag ryckte till den bekanta rösten, och vände upp blicken. Där stod en vän jag inte mött på länge och hans, för tillfället, gråa ögon mötte mina.

- Wow, old Ed Sheeran I see! Jag omfamnade min gamla vän och han skrattade, på sitt egna, hesa sätt.

- Where have you been? Han drog upp ett cigarettpaket ur fickan, tog upp en cigg ur paketet och vinklade det sedan till mig. Jag ryckte på axlarna och tog emot. Jag avskydde rökning, men med tanke på mitt tillstånd kanske jag behövde det.

- I've been with Niall, I don't know if you've heard but we're room mates. Ed nickade samtidigt som han tände cigaretten, och räckte över tändaren till mig.

- Yeah, I've heard. I saw Niall yesterday with a girl, who is it? Jag mötte hans blick när jag hade tänt min, och drog in röken ner i lungorna. Kort där efter kom hostan.

- A girl from the US, Liv.

- Hey Styles, you hate smoking. Has something bad happened? Jag nickade tungt.

- She's here with her best friend, Madison. I fell for her, and I guess she fell for me to? But Louis kissed her yesterday, against her will and half an hour ago he and the rest of the guys came home to us. He said something and I got mad and Madison stayed.

- Wow, it doesn't sound like you, who are you and what have you done to Harry? Jag skrattade åt Ed och kollade upp på den nu nästan svarta himlen.

- She's just amazing. I don't know, I'm sick of my old life style and she changed me completely.

- Call her.

- What?

- Yeah, call her. I bet she's out searching for you right now. Jag suckade djupt och fimpade cigaretten, medan jag lät en djup suck rymma från mina särade läppar.

- I can't. I'm too weak. Min vän slog till mig lätt över armen.

- Seriously Styles, I really need to go, but please call her. Jag tog Eds hand i ett handslag och såg han försvinna bort ifrån mig. Sedan halade jag upp mobilen ur fickan, och ringde Niall.

- Uhm, hello?

- Niall, can you ask Liv to send me Maddies number? Or is she home?!

- I'm sorry Harry, she isn't home. She went out looking for you. I'll tell Liv to text you Mads number. Jag la på och väntade ivrigt på meddelandet, och när jag fick det ringde jag direkt. En bekant stämma svarade, men hon lät inte alls likadan. Inte lika glad, mer tom.

- H.. Hello?

- Darling?

- Harry..? Jag svalde hårt, hon lät osäker och jag visste att hon var ledsen.

- Yeah, it's me. Where are you?

- I don't know, on the same street as your house but I don't know where.

- Did you go left or right when you left the apartment?

- Left.

- I'm coming babe. Jag avslutade samtalet och vände på klacken och gick tillbaka. Efter en bit såg jag någon sitta på trottoarkanten, medan gatulyktans dova ljus la perfekta skuggor i håret. Hon vände sin blick till mig och jag stannade upp. Det kändes som att vi hade varit flera mil ifrån varandra, i flera år. Men det var varken mil eller år, men nu var hon här. Hur mycket jag än ville släppa ut mina tårar, och visa mig för henne så kunde jag inte. Detta var mitt fel, det var hon som skulle vara ledsen om någon, inte jag. Hade inte Louis varit så envis så hade detta inte hänt. Maddie reste sig försiktigt upp, och tittade ner i marken. Sedan gick hon försiktigt fram till mig, och tittade upp. Hur skulle jag reagera?

- Why do I get the feeling you and Louis is in some kind of discussion? Jag bet mig hårt i läppen, hon fick inte veta. Inte än.

- I can't tell you babe. At least not now. I'm so sorry. Jag satte mina händer på hennes överarmar och kramade försiktigt.

- Please understand. Please say something, Maddie. Hon vände upp blicken och mötte mina ögon, svarta ränder täckte hennes kinder från att hennes mascara hade runnit. Jag stod inte ut med att se henne så här, på grund av mig. Jag förde upp en hand till mitt ansikte, fuktade min tumme lätt med tungan och började försiktigt gnugga bort hennes smink. Hon rodnade försiktigt och andades tungt.

- It's okay. You don't have to say anything now. Take your time darling. Jag suckade lättat och drog in henne i en djup kram, grävde in mina grova händer i hennes blonda hår och hon stönade tyst. Hon greppade tag i min jacka och drog mig närmare.

- Where do you wanna sleep tonight babe? Hon vilade kinden mot min bröstkorg, vi stod och höll om varandra och hela gatan sov.

- In my and Livs apartment, please. Louis was pretty creepy before and I don't want to meet him right now. Jag svalde hårt, det kändes som om hjärtat stannade.

- What did he do?

- Nothing, I'll tell you later. Hon tog min hand och vi började röra oss tillbaka mot vår lägenhet, för att hämta min bil.

- Oh, and Harry?

- Yes?

- Can you please go up stairs before we leave and get my alcohol from the kitchen?

- Anything for you, dear.