summerlove [h.s] || swe

7

Harrys POV

Louis kom tillbaka och tittade på mig, med världens flin på läpparna.

- What did you do? Han bet sig lätt i läppen och slog sig ned mitt emot mig.

- Nothing. She was feeling sick and I helped her, that's all. När toadörren öppnades och stängdes ytterligare vände jag mig om och mötte Maddies skärrade blick, någonting var fel. Hon gick försiktigt fram till vårt bord och svalde hårt, hennes ögon var rödsprängda. Hade hon gråtit?

- Liv, I'm going to pick up the keys. I'll be back soon, wanna stay here? Liv nickade, med munnen full med mat och jag mötte försiktigt Madisons bruna ögon.

- Can I come? I mean, you're not so familiar with London I suppose.. Hon drog försiktigt på mungiporna och nickade. Jag reste mig upp och kände Louis blick bränna mig i ryggen. Väl ute ifrån pizzerian stirrade hon ner i marken, sedan upp på mig. Försiktigt la jag mina händer på hennes midja och drog in henne i en djup kram. Men hon puttade bort mig, och la istället sina armar runt min hals.

- I know it's early and shit but I can't hide it anymore. Jag kollade frågande på henne, rynkade min panna och hon uppfattade vinken. På bara några sekunder var hon över mig, hennes mjuka läppar mot mina och hennes händer som försiktigt masserade mina överarmar. Jag besvarade kyssen säkert och drog henne närmre.

- I'm sorry... mumlade hon, och drog sig försiktigt undan. Jag tog hennes lilla hand i min försiktigt och log brett.

- I've been waiting for that. Don't say sorry. Vi styrde stegen mot min och Nialls lägenhet, hand i hand och vi stannade utanför huset.

- Are we going to walk or shall I drive? Hon nickade blygt emot min bil som stod parkerad utanför och jag bet mig försiktigt i läppen. Jag längtade till den dagen hon inte var blyg framför mig, den dagen hon vågade ta för sig, framför mig.

Vi klev in i min gamla Chevrolet, sättet hon satt bredvid mig och trummade med fingrarna på instrumentbrädan gjorde mig varm inombords.

Hon gav mig adressen till deras lägenhet, där fastighetsägaren även skulle befinna sig och överlämna nycklarna. Väl framme beundrade jag byggnaden.

- Looks beautiful, sa jag tyst och nickade. Hon rodnade lite lätt.

- Yeah, I haven't seen it myself so. Vi klev ur bilen och gick med korta steg fram till kvinnan, som jag antar ägde lägenheten.

- Welcome, my name is Jane. Liv, isn't it? Madison skruvade på sig nervöst.

- No, I'm Madison, her room mate, I came instead to pick up the keys. Kvinna nickade lätt och lämnade över nycklarna till Maddie.

- I need you to sign here, then its done. Maddie tog pennan, signerade blanketten och avfyrade sedan ett vänligt leende emot kvinnan. Jane.

- Well, I need to go. Just call me if there's any problem! Jane vinkade av mig och Maddie och jag la en arm om henne.

- Wanna check it out? Hon nickade när hon hörde min röst och jag släppte taget om henne, och tog hennes hand istället.

När vi låste upp dörren till lägenheten flämtade hon häpet. Allting var möblerat så klart, och det var verkligen ett vackert ställe. Det skulle passa henne perfekt.

- Wow.. I love it, oh.. Harry it's amazing! Hon slängde sig runt min hals och jag kysste henne försiktigt på pannan.

- Yeah. It fits you perfectly. Jag kunde inte hjälpa utan att tänka på ifall detta skulle bli hennes ställe permanent. Känslan av att ha henne nära, hela tiden gjorde mig euforisk.

- You wanna go back? Jag väntade på hennes reaktion och mötte hennes mörkbruna, djupa ögon.

- Nah.. let's take a nap instead. Jag flinade åt hennes förslag och drog med henne till det närmsta sovrummet. En stor dubbelsäng var placerad mitt i rummet, och mitt emot den en byrå, och platt-tv på väggen. Rummet var vitt tapetserat, stilrent. Jag satte mig ner i sängen och drog ner henne i mitt knä.

- Angel, what happened at the pizzeria? You looked sad. Hon harklade sig, bet sig försiktigt i sin läpp och tittade sedan på mig.

- Louis kissed me.

- He did what?!

- He kissed me. I was able to push him away but he was so... mad? I told him that he doesn't have any rights to touch me, and he just answered that he didn't need permission. Blodet i mina ådror började koka, jag bet mig ängsligt på in sidan av kinden och försökte göra allt, för att inte släppa ut ilskan i närheten av henne. Försiktigt la jag en hand på hennes huvud och lutade det mot min bröstkorg.

- Don't you worry baby girl, I'm all yours and you're all mine. I won't let him touch you again. I promise you. Hon nickade och jag kände hur hennes ynkliga kropp började skaka, samtidigt som hennes dova snyft hördes i rummet.

- Why are you crying?

- Because... You got me so easy. I could never imagine this when I sat on the plane yesterday. It just doesn't feel realistic. Like you don't exist, only in my dreams. Jag flinade lätt, och började kyssa henne på huvudet samtidigt som jag lät mina försiktiga fingrar gå längs hennes rygg.

- I couldn't imagine this eighter. But you're amazing. I will fight for you, please don't forget that. Hon nickade och lutade sedan sin blick upp, på mig. Sen närmade hon sig försiktigt, jag betraktade hennes läppar när dem var på väg mot mina och det var då jag släppte allt. Alla bekymmer, alla problem. Min tunga hade en ivrig diskussion med hennes, och jag rös till när hennes lätta fingrar letade sig under min tröja. Jag tryckte henne närmare mig och placerade henne tvärs över mitt knä.

- You're all I ever wished for. I will never let you go.