summerlove [h.s] || swe

10

Louis POV

Liam stannade utanför Harrys och Nialls lägenhet genom att tvärnita. Zayn, som satt i passagerarsätet slängdes hårt framåt medan jag, som satt bakom Liam snabbt kunde ta upp mina händer och förhindra ett slag mot hans sätet.

- What the fuck man?! Zayn blev nästan hysterisk och tittade ilsket på Liam.

- Dont. Scream. At. Me. In. My. Car, bokstaverade Liam sammanbitet och steg snabbt ur. Zayn pustade högt och drog en hand igenom sitt bruna hår, sedan klev även han ur.

- Hey, Lou? Can you bring the bag with you? Jag sneglade på väskan som låg bredvid mig, greppade snabbt tag i den och följde efter grabbarna in emot hissen.

- Do you think the girls will be there? Zayn kollade undrande på Liam, han var nästan den enda som hade koll av alla oss.

- Yeah I bet, if they aren't sleeping at their apartment but I don't think so. Jag bet mig i läppen och tankarna drog iväg till Madison. Varför var hon med Harry, av alla människor? Visste hon inte om hans förflutna? Well, mitt var i och för sig inte bättre men hade hon frågat mig hade jag åtminstone varit ärlig, något jag vet att Harry inte skulle vara. Efter knappt en minut var hissen framme och Liam var först ut. Han knackade lätt på dörren och öppnade den sedan, musik hördes in ifrån lägenheten. Ingen av oss brydde sig om att ta av sig skorna, Harry och Niall var ändå vana. Dem gjorde ändå detsamma.

- Niall, do you want a beer? Jag kastade min blick på honom där han satt i soffan, med Liv upptryckt bredvid sig. Han kollade på mig med sina blåa ögon och rynkade pannan.

- Oh, I don't know.. Should I? Han vände sig till Liv och hon nickade lätt.

- Yeah, don't drink too much though. Jag ställde ner väskan framför soffan, tog upp en ölburk och gav över den till Niall.

- Where's Harry? Liam såg sig frågande om i lägenheten.

- His room. With Maddie. Liv kollade sammanbitet på mig när hon pratade, hade Maddie sagt något? Plötsligt hörde jag en dörr öppnas och jag riktade direkt blicken till Harry och Madison. Harry såg ut som vanligt, för jävligt. Jag skrattade åt mina tankar och fokuserade sedan på Maddie. Hon hade på sig ett par tighta, svarta jeans och en vit tubtopp. Jag bet mig otåligt i underläppen när hon tittade på mig med sina mörkbruna ögon. Rädsla gömde sig bakom dem. Är hon rädd för mig? Jag gjorde knappt något mot henne. Visst, jag kanske hade varit lite obehaglig men jag kunde inte hålla mig. Harry visste vad han hade gjort emot mig, det var inte mer än rätt att jag fick göra tillbaka.

- Well hello guys, how are ya? Harry gick fram till Liam och tog hans hand i ett hårt handslag, detsamma med Zayn. När han vände sig till mig kisade han med ögonen och suckade tyst, och nickade med huvudet som en hälsning. Jag ryckte irriterat på axlarna och slängde mig ner i soffan bredvid Niall och Liv.

- Have you invited anyone? Harry kollade förvånat på mig.

- Invited anyone? Oh, no. At least I'm not in the mood for throwing a big party.

- I couldn't care less about what mood you're in, Zayn? Call some girls. Harry knöt sina nävar och fäste blicken på mig. Jag hade aldrig varit rädd för honom, dock utstrålade han en speciell energi. Men jag kände honom för bra. Jag kollade sedan på Madison, flinade svagt och hon greppade tag i Harrys arm.

- Don't be afraid, sugarpie. I'm not dangerous. Åter igen bet jag mig i läppen när jag mötte hennes skärrade blick.

- Don't talk to her like that, Louis. Harry svalde hårt och jag accepterade hans utmaning, och reste mig så jag stod framför honom. Han var lite längre än mig, men jag var inte rädd. Skulle det hända något så visste jag att jag säkerligen hade övertaget. Eftersom hon var här hade han bara blivit distraherad.

- Then what? What are little Hazza going to do? Han stönade frustrerat och vände på klacken, klev ut genom ytterdörren och lämnade Madison kvar.

- Why do you always have to fuck up Louis? Seriously? Det var Liams ilskna röst som nu nådde mina öron.

- I? Did I fuck this up? Harry is going around, acting like a true pussy and what are you guys doing, accepting it? He used to be the mean one, not me. Don't ever put the blame on me again Liam, you will regret it, sooner or later.. Jag blev avbruten av en ljus stämma, som man tydligt hörde var skärrad. Arg. Besviken.

- Louis, shut your damn mouth. I don't know what's going on between you and Harry but don't you dare talking and acting like that near me. I can't stand it. Hennes hårda blick mötte min och jag svalde hårt.

- Woah, how can such a cute girl like you be so angry? Hon bet sig hårt i läppen och jag skrattade. De andra satt bara stelt och tittade på mig, men jag brydde mig inte. All min fokus låg på Madison nu. Förhoppningsvis skulle hon glömma bort Harry för kvällen och ta mig istället.

- Liv I'm sorry for leaving, but I really need to talk to Harry. Liv nickade åt sin vän, och Madison försvann ut ur dörren. Jag lutade mig bak i soffan, öppnade en öl och skrattade nöjt.

- She'll be back. I promise. And when she is, I will be the one for her. Harry can't do shit.

- Louis, you're disgusting! And stop talking about her like that, she's not like the girls you hang out with, at least Madison is respecting herself. Liv skrek på mig, och alla ryggade bak. Niall drog lugnt ner henne i soffan igen.

- - -

Author's note

Hej alla underbara läsare. Vill för det första bara tacka för snart (i skrivande stund) 300 reads?! Det är helt otroligt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag hoppas ni gillar denna lika mycket som jag gör, och jag kan lova att den inte är slut än. Vi har knappt börjat. Skulle bli jätteglad om ni hade velat lämna kommentarer då och då, kanske gällande storyn eller vad ni vill skall ske i nästa kapitel och liknande.

Puss