summerlove [h.s] || swe

23

♢ Låtar för kapitlet:

Taylor Swift – Bad Blood

One Direction – You & I (Piano Version)

Olly Murs & Demi Lovato – Up

♚ MADISON SMITH ♚

Harry hade fortfarande inte hört av sig. Mer än det att han inte kunde berätta vart han var. Jag hade inte rätt till att oroa mig, men det hindrade mig inte, för det gjorde jag ändå. Han hade mig lindad runt sitt lillfinger, och hans frånvaro gjorde mig ängslig vid bara tanken. Jag hade lovat mig själv att inte låta honom få kontrollen över mig men han hade lyckats ändå. Han hade lyckats ta sig innanför mina skyddande väggar, och kommit åt det dyrbaraste jag hade. Mitt hjärta.

Men på något konstigt vänster så trivdes jag i hans närvaro, den var inte påfrestande eller jobbig, han var lätt att vara med och gjorde mig trygg. Men det jag hade fått bevittna på caféet dagen innan hade fått mig att tveka.

Ingen idé att inbilla sig Mads, det var säkert ingenting stort.

Jag hann precis dra upp mitt täcke ovanför huvudet när min mobil började ringa på mitt nattduksbord. Med en irriterad suck sträckte jag mig efter den och läste namnet på skärmen. Tyler.

"Y.. Hm. Yes?" Jag var alldeles för nyvaken för detta, till och med min röst svek mig. Inte bara Harry.

"Good morning sunshine, guess who's in London?" Jag flämtade förvånat till och satte mig upp i sängen.

"You? How? You said yesterday that you planned to be here in two weeks?"

"Yeah, but I thought 'why not'. I was pretty bored at home so I packed some clothes and left." Jag log försiktigt för mig själv, på något sätt var jag inte alls förvånad då detta var en typisk grej för Tyler, att göra impulsiva saker var hans kännetecken.

"I'll text you my address then you can take the taxi over here, okay?" I väntan på hans svar reste jag mig ur sängen, med en rygg som fortfarande var skön efter olyckan. Jag sneglade ner på mina nakna ben och den klänningslånga t-shirten som jag fått av Tyler för ett par år sen. Den hade använts flitigt som sovtröja, så det var en självklarhet att den skulle med till London.

"Love you Mads, see you soon!" Innan jag hann svara hade han redan lagt på. Typiskt Tyler. Snabbt la jag ner mobilen på sängen och gick fram till resväskan som låg slarvigt slängd på golvet, där det fortfarande låg kvar lite kläder som jag inte orkat packa upp och lägga in i garderoben. Jag böjde mig ner och plockade upp ett par svarta mjukisshorts, som fick duga för stunden. Jag tog upp mobilen och skickade iväg vår adress till honom, sedan riktade jag stegen ut till köket. Frukost var inget att tänka på, då klockan redan var 11. Jag började förbereda kaffekokaren när dörren till lägenheten öppnades och stängdes. Snabbt kollade jag över axeln och log till Tyler, som stod i hallen bärandes på två väskor.

"Don't look so sad Mads! You should be happy to see me." Jag hörde hur han ställde ner väskorna och gick fram till mig, innan han omfamnade mig bakifrån. Med en snabb snurr stod jag öga mot öga med honom och gav försiktigt tillbaka kramen jag fått.

"I've missed you. I am happy, look!" Jag avfyrade mitt bredaste leende och till svar skrattade han bara åt mig. Hans bruna ögon borrade sig in i mina och när han såg lite ofokuserad ut tog jag chansen att inspektera honom. Han hade som vanligt på sig en vit t-shirt och ett par svarta, lagom tighta jeans.

Precis som Harry.

Jag rynkade pannan åt mitt undermedvetna, jag behövde inte jämföra allt jag såg med Harry och verkligen inte Tyler. De var på två helt olika nivåer. Tyler höjde sin hand och drog den lätt igenom sitt korta, tillfixade hår och blickade sedan runt i lägenheten.