summerlove [h.s] || swe

4

Madisons POV

Jag avfyrade ett stort leende emot Niall och Liv. Det var verkligen gulligt, att hon fått sig en sommarkärlek och som dessutom verkade bra. Jag sneglade på Harry bredvid mig. Han bet försiktigt i sin läppiercing och kastade en blick på mig i ögonvrån.

- Hey! Enough about us, wanna eat something? Pizza? Niall väntade inte ens på våran reaktion utan drog upp sin mobil, slog numret till pizzerian och gick sedan iväg för att prata ostört. Jag log busigt emot Liv och jag såg hur den lätta, rosa färgen spred sig på hennes kinder.

- I wasn't expecting that, either. Liv klivade sig nervöst i nacken och lämnade sedan rummet, antagligen för att gå efter Niall.

- Well, is it our turn now? Harry flinade retsamt emot mig, och jag satte händerna mot hans hårda bröstkorg för att busigt putta bak honom, lätt.

- Haha yeah, you wish. I barely know you, duh. Han överraskade mig genom att greppa min lilla hand i sin, och min blick sökte sig upp till hans.

- Sweetie, we have a whole summer in front of us. Give me some time. Han blinkade till vid det sista och släppte sedan taget om mig. Hans kontakt och hans ord, som han näst intill hade viskat fram, gav mig en varm känsla inombords. Jag såg fram emot att spendera sommaren med dessa tre. Harry lät sin blick falla på mig och jag försökte att inte tänka på det, utan kollade generat bort.

- You're cute when you blush. Jag kunde inte låta bli att flina åt honom, stod han här, i hans och Nialls kök och flirtade med mig?

- Well thanks, I wish I could say the same. Han kollade häpet på mig och drog sedan en hand igenom sitt långa, lockiga hår. I samma sekund kom Niall och Liv tillbaka, hand i hand.

Två timmar senare.

Jag och Harry satt upptryckta i ena soffan, medan Liv och Niall delade på den andra. Killarna hade valt en film åt oss, en seg skräckfilm som Niall hävdade skulle vara toppen. Ju längre tid som gick, desto tröttare blev jag. Jag hade trots allt inte sovit sen vi satt på planet, och tidsskillnaden slog hårt emot mig.

- Maddie? Are you tired? Liv kollade sömnigt på mig ifrån andra soffan, där hon satt upptryck emot Nialls bröstkorg samtidigt som han höll om henne.

- Yeah, I am. Is there a guest room or something? Jag sneglade undrande på killarna.

- You can sleep with .. började Harry mumla, men jag avbröt honom fort.

- It's okay. I'll take the guest room. Niall nickade och log vänligt emot mig.

- It's over there. Jag nickade instämmande och kollade på Liv, blinkade lätt med ena ögat och hon började fnittra.

- Oh Madison, go to bed. Jag bet mig löst i läppen, stegade sedan ut i hallen där jag ställt min resväska och styrde sedan stegen mot gästrummet. Väl där inne slängde jag upp resväskan på sängen med ett stön och öppnade den. Jag hade, som tur är, lagt mina pyjamasbyxor och mitt sovlinne överst. Jag knäppte upp knappen på mina tighta jeans och började hala ner dem från benen när det knackade på dörren. Jag drog snabbt upp byxorna igen, och ropade till personen att den kunde komma in. Harry. Han hade också bytt om, istället för sina jeans hade han nu på sig ett par lösa, svarta mjukisbyxor. Han log osäkert emot mig och granskade sedan vad jag höll på att göra.

- Oh, did I disturb? Jag nickade lite genant och han log med sitt breda leende emot mig, sedan närmade han sig långsamt.

- I can't tell exactly what it is, but you're really special. I won't let go of you, Maddie. Sättet han uttalade mitt smeknamn på gav mig en rysning längs ryggraden. Han la sin fjäderlätta hand på min midja, smekte lite med tummen innan han drog in mig in till hans varma kropp. Sedan lutade han ner huvudet och pussade mig lätt på pannan.

- Goodbye sweetie. Wake me up if you need anything. I'll be in the room next door. Jag nickade, och Harry lämnade rummet. Min kropp skrek efter hans beröring, men jag fick lov att hålla mig. Jag skulle trots allt spendera hela sommaren med dessa, även fast Harry var lockande var det ingen idé. Inte än.

Jag slog vilt omkring mig, den eller det som höll fast mig vägrade släppa. Jag försökte röra på mig, men det gick inte. Kroppen var fast. Jag var fast. Jag försökte skrika men halsen var för torr. Tårarna började rinna ner för mina kinder, vad var detta? Jag försökte skrika en sista gång innan kroppen bestämde sig för att lägga av.

- Maddie! Maddie, please wake up! Jag kände igen den brittiska, hesa rösten väl och slog upp ögonen emot Harry, som stod lutad över mig. Jag bet mig hårt i läppen och försökte komma på vad som precis hade hänt.

- You had a nightmare sweetie.. Nothing to be afraid of. I'm here. Harry placerade försiktigt handen på min kind och började stryka bort tårarna som långsamt letade sig neråt.

- I'm sorry if I woke you up. I'm not used to nightmares, you know.. Han nickade förstående, sedan rynkade han pannan och mötte min blick. Jag stirrade in i hans gröna, förföriska ögon.

- Well, since you're awake.. I guess I'll just go back to sleep.. Han mumlade ut orden och började resa på sig, när jag tog tag i hans handled.

- Please stay. One night is okay. Han bet sig i läppen och puttade sedan försiktigt in mig, sedan placerade han sin stora, muskulösa kropp bredvid min. Det var inte förrän nu jag upptäckte att han bara hade kalsonger på sig. Jag rodnade lite vid tanken, och han märkte. Han drog bak en hårslinga från mitt ansikte bakom örat och pussade mig sedan lätt på tinningen.

- Let's sleep. Jag njöt av att höra hans hesa stämma mot min hals, och jag nickade bara. Han la sina stora armar om mig, och sakta slöt jag ögonen för att till slut somna.

Jag hade aldrig sovit så bra, som jag gjorde den natten med Harry.