summerlove [h.s] || swe

8

Madisons POV

Det sista minnet jag hade innan min hjärna och kropp hade gått in i en slags trans, var att Harry drog ner mig i hans knä och helt plötsligt var han över mig. Tanken på honom gav mig fjärilar i magen. Han var så perfekt på alla sätt som gick. Den perfekta, hesa rösten han fick när han skulle uttala vissa ord, eller leendet som smög sig på hans läppar när han trodde att ingen märkte. Han var precis som en ängel, helt underbar.

När jag vaknade låg han bredvid mig, och höll om min kropp med sina muskulösa armar. Jag vände ansiktet till honom och studerade hans drag. Hur han fick en rynka mellan ögonbrynen när han sov, och hur han försiktigt bet på sin läpp även i sömnen. Han mumlade till och öppnade sedan ögonen tvärt, och tittade på mig en lång stund innan han ens sa något.

- Hey beauty.. did you sleep well? Jag nickade, och han reste sig upp på sina armbågar för att diskret kyssa mig på pannan.

- How about you? Han ryckte på axlarna och såg sig sedan om i rummet.

- It was perfect, thank you for asking. Ett brett leende uppenbarade sig på hans perfekta läppar och jag kunde inte låta bli att rodna.

- Have you thought about staying here? I mean, instead of going back home after the summer. Jag öppnade munnen för att svara, men jag lyckades bara sära på läpparna. Hade jag tänkt? Well, jag tänkte väl redan på det innan jag åkte. Inte för att jag tror det är något som kan gå igenom.

- Yeah, I've thought about it, a little..

- What do you think?

- I don't know, I don't know anyone besides you, Niall and the rest of your friends. Back home in America, I've got all of my friends and family. Harry suckade bara, och sneglade försiktigt på mig.

- Yeah, I understand... not the parents part but the other, yeah. Jag rynkade pannan och kollade ner på mina händer, som vilade i ett fast grepp i hans.

- Please don't be quiet, I hate not hearing your voice, mumlade han försiktigt fram och satte sig närmare mig, innan han kysste mig försiktigt på munnen.

- Think about it at least, I mean, more. I would be truly happy If you moved in here.. Jag avbröt honom tvärt, av mina tankar som jag inte längre kunde kontrollera.

- What if we "broke up"? What if all this is .. nothing? What if there comes a day when you don't want to be with me anymore? Han skakade nervöst på huvudet och la armarna om mig i en kram.

- Don't think like that. I wouldn't do that.

- You can't now. What if. Han suckade tyst sedan la han sig ner, samtidigt som han halade upp sin mobil ur framfickan på sina stuprörsjeans.

- Well it's been a couple of hours, should we head back? Jag nickade och reste mig vingligt ur sängen. Han la märke till min obalans och la försiktigt sina händer på mina taniga överarmar. Jag vände mig bak och log tacksamt emot Harry, och när jag återfått balansen gick jag ut till hallen för att ta på mig skorna.

- You know what you would look perfect in? Jag kollade upp nervöst på honom när jag satte fötterna i mina boots.

- What?

- Red, brown-ish hair. It would look beautiful. Jag slog honom häpet över bröstet.

- What, you don't like me as a blondie?

- I like you however you look darling, svarade han snabbt tillbaka och kysste mig. Jag rodnade till, jag skulle nog aldrig vänja mig vid hans perfekta smeknamn, som bara lät bra när han sa det. Han.

Jag hade skickat iväg ett sms till Liv och frågat om de fortfarande befann sig på pizzerian men de hade åkt tillbaka till lägenheten.

- They're at your place. Harry kramade om ratten med sina perfekta händer och fokuserade på vägen, även fast han kastade små blickar då och då på mig.

- I know, you want anything? I mean .. are you hungry? Thirsty? Jag skakade på huvudet och smög fram min hand till hans lår och kramade om det lätt.

- I'm pleased as long as you're with me. Jag kunde se hur den försiktiga, rosa färgen spred sig över hans kinder.

- Actually, you're also very cute when you blush. Han bet sig bara i läppen och gasade på, känslan i magen när den gamla muskelbilen for fram över Londons gator var magisk. Vädret hade varit fantastiskt, och även nu när solen höll på att gå ner låg sommarvädret i luften.

- I think the boys will be over today.. mumlade han sammanbitet samtidigt som han svängde in på deras gata. Jag nickade bara och svalde, the boys? Louis, Zayn och Liam? Jag hade inget emot någon av dem, bara att Louis gick mig på nerverna när han betedde sig respektlöst. När vi stod i hissen upp till deras våning drog Harry mig nära i en halv kram.

- Don't worry about Louis, he won't touch you. I'm right here.

- Thanks, babe. Han stirrade storögt på mig, det kändes nog udda att höra mig säga det. När hissen väl hade stannat klev vi in i deras stora, rätt fina lägenhet. Liv och Niall hade tagit soffan ikväll, och låg upptryckta bredvid varandra framför en film.

- Hey guys! Maddie, how was the apartment? Jag skulle precis börja prata när Harrys dova stämma avbröt mig.

- It was beautiful Liv, you're gonna love it. Liv gav oss tummen upp och fokuserade sedan på filmen.

- Hey Haz? I think the guys wanted to drink? sa Niall, mer som en fråga riktad mot sin vän.

- So? Harry ryckte på axlarna och den där frustrerade rynkan mellan hans ögonbryn kom tillbaka.

- I was just saying, sa Niall försiktigt. Harry suckade och drog med mig in på hans rum, han slog sig ned på sängen och klappade bredvid sig att jag skulle sätta mig.

- I'm sorry that they're coming. I mean.. that they're going to drink and all that. They can be kinda annoying.

- It's okey Harry, I've been with drunk people before. I'm not a child. Jag lutade mig fram och kysste honom lätt i mungipan, och det såg ut som om lite av stressen han bar på släppte.

- Well, do you want to drink too? I mean, we can go and buy something.

- Are you even old enough?

- Please darling, this is London, I'm Harry. I get what I want, svarade han snabbt med glimten i ögat.

- Yeah, sure. Let's drink then.