summerlove [h.s] || swe

9

Harrys POV

Vi hade tagit en promenad bort till affären, och hon hade fått välja ut precis vad hon ville ha. Inte för att jag blev direkt förvånad över att hon valde cider. Typisk tjejdricka. Jag hade bestämt mig för att inte köpa något, jag visste att killarna skulle ta med sig åt mig och Niall. På vägen tillbaka tog jag försiktigt hennes hand i min och försökte att inte lägga allt för mycket fokus på hennes rodnad, jag visste att hon tyckte det var pinsamt. Hon var bara så otroligt vacker, jag hade aldrig sett något liknande. Sätter hennes fylliga läppar rörde sig när hon pratade, de små rynkorna hon fick i utkanten av sina ögon när hon skrattade. Sättet hon tittade på mig med sina mörkbruna ögon. Hon var något ut över det vanliga. När vi var utanför min lägenhet släppte jag taget om hennes hand och jag såg besvikelsen i hennes ögon. Istället gav jag över påsen till henne, och la försiktigt en hand bakom hennes rygg och i henne knäveck. I en smidig rörelse bar jag upp henne tätt in till mig och hon skrek. Hon slängde armarna runt min hals och började pussa mig intensivt när jag vinglade in mot hissen.

- Already drunk babe? Hon lät sitt ljuvliga skratt fylla det lilla utrymmet i den gamla hissen innan vi var uppe på rätt våning.

- Drunk on your love, yeah. Jag ställde mig utanför vår dörr och Madison lutade sig ner för att öppna. Försiktigt puttade jag upp dörren med foten och klev in, fortfarande med henne i min famn.

- Aw, look at you! So cute! Liv höjde rösten, och nästan pep när hon såg oss. Jag flinade bara enkelt, men såg i ögonvrån hur Maddie rodnade. Jag släppte ner henne och hon sträckte på sin korta kropp.

- I think they're here soon, just so you know. Niall blinkade lätt med ena ögat till mig och jag fnös. Nog för att jag hade kunnat kasta mig över henne här och nu, men jag kontrollerade mig. Jag ville ta vara på varje ögonblick med henne, få veta hennes djupaste hemligheter och hon mina. Madison smög in i köket och ställde in sin cider, och när hon kom tillbaka stod jag med handen utsträckt. Hon placerade sin hand i min och jag studerade henne. Sätter hennes fingrar kramade om min hand när hon greppade den. Jag drog med henne in i mitt rum och la mig ner i min säng. Sakta men säkert smög hon efter mig och kurade tätt ihop sig bredvid mig.

- So.. Madison Smith, tell me about your life.

- My life?

- Yeah. As you said, I barely know you. Let's change that. Jag sneglade ner på henne där hon vilade med huvudet mot min bröstkorg.

- Well.. I'm from New York, eh... I went to college but gave up after a few months. My fathers name is Frederic, and my mother... well I haven't spoke to her the last 4 years so yeah. But her name is Paula. I don't have any siblings, which is.. quite boring. I've always wanted a bigger sister. Maybe that's why I adore and love Liv so much, she is playing that role pretty good. Jag nickade och strök henne lugnt över hennes ord. Att bara ligga och lyssna på henne gjorde mig knäsvag.

- What happened with your mother? If I'm allowed to ask.

- She had no feelings left for dad, so she left with another man. Jag lät en djup suck lämna mina läppar innan jag försiktigt placerade ett finger under hennes haka och vinklade upp hennes ansikte, så hennes blick fastnade i min.

- I'm so sorry to hear that babe.

- What about you? Tell me about your life. Jag bet mig nervöst i läppen, vad skulle jag säga? Mitt liv var inte så värst intressant, det hade det aldrig varit.

- Well I'm from Holmes Chapel, but moved to London when I turned sixteen. I've never had any contact with my parents so I lived with my aunt since I was born. I met Niall in school and well, through him I met the other boys. Att prata om mina föräldrar var inget direkt problem, jag kände dem inte och hade ingen anledning till att sörja. Det var bara jobbigt att inte veta varför dem lämnade.

- Girls? What about them?

- Eh, what do you mean? Hon flinade brett och började sedan pilla med halskragen på min t-shirt.

- Yeah, I mean, how many girls have you been with?

- Well Ms Smith, that was a rough question. Too many? Hon kollade skärrat på mig och jag drog henne närmare min kropp.

- Don't worry. I've never felt like this for anyone before. You're my first. Ett stort leende placerade sig på hennes läppar och hon tryckte sig närmare mig. Att prata om mitt förflutna med tjejer? Inget jag föredrog. Jag hade min period, något jag ångrade nu men inte kunde göra något åt. Jag ville inte att Madison skulle känna sig illa till mods.

Hon lutade upp huvudet mot mitt och lät hennes läppar möta mina i en mjuk kyss. Jag placerade mina händer på hennes midja och smög in mina fingrar under hennes tunna linne. Jag hörde hur en låg suck rymde ifrån hennes särade läppar, innan hon kastade sig över mig igen. Andra gången för idag. Men jag vek inte undan, åter igen gick våra tungor på upptäcktsfärd med varandra och jag kunde inte få nog av henne. Jag kände mig som en tickande bomb när jag rörde henne, hon fick mig ur balans.

- Don't leave me Harry, stönade hon fram nära mina läppar.

- I won't. I promise. You're mine, forever.

- And always.