summerlove [h.s] || swe

25

((HAR SAKNAT ER ALLA MASSOR FÖRLÅT FÖR SEG UPDATE))

♢ Låtar för kapitlet:

Demi Lovato – Neon Lights

Coldplay ft. Rihanna – Princess of China

Lily Allen – Somewhere Only We know

Urban Cone ft. Tove Lo – Come Back To Me

♚ HARRY STYLES ♚

Att hålla mig borta ifrån henne var det sämsta jag kunde ha gjort.

För henne.

För mig.

Jag saknade att höra hennes röst, även fast det bara gått ett par dagar.

Väntade hon på mig? Ville hon höra av mig?

Jag hade inte fått svar på det meddelandet jag skickade, men jag visste precis hur hon kände när hon hade sett mig utanför det där caféet.

Med henne.

Fan, om jag bara fick förklara för Maddie. Förklara hur den tjejen hon såg mig med inte betydde ett skit. Det enda som betydde var Mads.

Hon skulle aldrig tro på mig, aldrig någonsin. Nog för att jag skickat ett meddelande och sagt att jag ej kunde berätta? Bra gjort Harry, grattis, inte alls misstänksamt. Men all hennes tillit för mig försvann nog igår, när hon såg mig. När hon tittade på mig med sina mörkbruna, djupa ögon som inte visade mer än tomhet. Jag visste att jag hade sabbat allting, fan vad jag hade förstört detta.

Men vad skulle jag säga till henne?

Förlåt Maddie, mitt galna ex dök upp och jag fick inte träffa dig?

Hon skulle aldrig gå på det, även fast det var den hårda och jobbiga sanningen. Aida var inget annat än det förflutna, hon betydde ingenting och gjorde det knappt under den korta tiden vi höll ihop men hon vägrade inse det.

Hon hade flyttat tillbaka till Frankrike, där hennes mamma ursprungligen kom ifrån och jag hade trott att det var slutet för oss, vilket jag tacksamt välkomnade. Även direkt efter vi "gjort slut", så hade hon varit efter mig länge.

Men när hon knackade på min dörr för ett par dagar sen hade jag haft fel, det var inte slutet. Hon hade skrikit på mig, tydligen hade hon sett mig ute med Madison och hade ifrågasatt mig varför det inte var hon. Hon hade tvingat mig att spendera tid med Maddie, och inte prata med henne på något sätt. Att jag ens fått iväg det meddelandet var för mig fortfarande oklart, då hon hela tiden kontrollerade min telefon. Jag hade varit tvungen att stanna på hennes hotellrum, göra allt som hon bad mig om.

Hon hade tvingat mig att kyssa henne, att ta på henne, allt för att, enligt henne, "få henne att känna sig levande igen." Jag hade gjort allt, så klart, med avsky.

Hur mycket jag än ville springa därifrån, så kunde jag inte. Aida höll något så enormt stort emot mig, hon visste en av mina största hemligheter och var inte rädd för att sprida den om jag inte gjorde som hon ville. Jag hade inte berättat det för någon förutom henne, då hon var i min umgängeskrets förr i tiden.

Men jag var tvungen att berätta för Maddie, jag kunde inte hålla det inne. Om hon överhuvudtaget skulle lita på mig var jag tvungen.

Jag vaknade ur mina dagdrömmar av att Aida slog sig ner bredvid mig i soffan på det hyfsat lyxiga hotellrummet. Hennes föräldrar hade säkert givit henne pengar för att åka hit, då dem enligt mig var lika galna som hon själv.

"Harry?" Jag såg i ögonvrån hur hon fäste sin blåa, kalla blick på mig men jag stod emot, och höll kvar min riktad ut över fönstret som visade hela London. Jag gav henne en nick som svar, och hon lutade sig närmre mig. Hennes läppar nuddade försiktigt mitt öra och hennes andetag var ostadiga, skakiga.