summerlove [h.s] || swe

18

Madisons POV

Jag fäste blicken på Liv, och hon bet sig oroligt i läppen. Jag studerade hur hennes bruna, långa hår la sig nästan perfekt över hennes axlar. Nervöst höjde hon sin hand och började försiktigt borsta igenom håret med sina fingrar, antagligen funderade hon ut ett dugligt svar till Harry.

"Harry.." Liv lutade sig fram med armbågarna vilandes på sina knän, och med hakan i sina händer. Han mötte nervöst hennes blick och började rulla sina läppar emot varandra som en ren distraktion.

"I don't know what to do Liv, she made me fall for her and now I'm stuck." Liv suckade ljudligt och satte sig rakt i stolen samtidigt som hon korsade sina ben, det ena över det andra.

"I guess you've changed. She likes you, alot Harry. Please, don't hurt her or anything like that."

"I promise, I won't." Harry såg helt förstörd ut där han satt bredvid min säng. Antagligen hade hela grejen med Ashley gjort honom utmattad. Han drog frustrerat en hand igenom sina ofixade lockar och lät sedan blicken vandra över rummet, för att sedan möta min. Jag kände mig allt tröttare, men ville inte vika undan nu när jag väl fångat honom.

"Well.. I'm going home now, with Niall. Just call me or anything if something happens."

"Should I stay?" Jag kunde inte låta bli att le inombords när jag lät min blick falla på den osäkra, ack underbara unga mannen som satt bredvid mig.

"Stay Harry. She needs you." Liv vände sig till mig, lutade sig fram och gav mig en lätt puss i pannan.

"See you later Mads. Get some sleep."

***

Jag mötte hans blick, som för tillfället var fylld av ilska och även en gnutta rädsla.

"Harry, please. I didn't mean to hurt-"

"Stop talking Mads. It won't change a thing. You did what you did." Jag bet mig hårt i läppen, nästan tills den var totalt vit. Harry höjde sin blick och fäste den på mig. Hans annars smaragdgröna ögon, hade nu en otäck nyans av mörkgrönt, nästan svart, och hans panna var täckt av frustrerade rynkor. Han tog ett par tunga och irriterade steg emot mig. Även fast min hjärna skrek åt mig att backa, kunde jag inte med. Det fanns inget att vara rädd för, det var ju Harry, eller? Snabbt tog han tag i min handled och höll fast mig i ett hårt grepp. Jag flämtade nervöst till och sökte efter hans ögon, sökte efter en reaktion men han visade ingenting. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, men jag ville inte visa mig svag. Han utnyttjade redan min svaga sida, min lätta tillit för folk, jag ville inte ge han mer känslor att leka med.

"Harry.. you're hurting me." Ett elakt flin spred sig på hans läppar och för första gången på hela kvällen visade han någonting. Skadeglädje.

"Yeah. Guess we're both hurting tonight." Jag tappade andan, för en ynka sekund, av att höra hans elaka ord. Detta kändes inte som den Harry jag fick lära känna i början utav sommaren. Paniken började sprida sig inom mig när jag kände hur hans grepp blev hårdare, och jag försökte lirka mig ur hans grepp, utan att lyckas så klart.

"Sugarpie, you can't escape. Now, you're going to explain to me why you kissed that guy."

"I didn't kiss-"

"Stop it. I saw you." Vad var detta? Jag hade inte rört någon annan sedan jag träffade Harry. Knappt Liv. Jag sänkte blicken utan att ge honom ett bra svar. Han fnös till, och drog med mig ut ifrån det rummet vi befann oss i till ett betydligt mindre. Hur mycket jag än ville känna igen mig, hade jag ingen aning om vart vi var. Rätt som det var puttade Harry upp mig längst en av väggarna, fortfarande med mina handleder i sitt grepp.