Hiding (Swedish)

Kapitel 11

Självklart var det ett måste att det skulle regna just när vi skulle sluta skolan för dagen.

Självklart var det ett måste för Stella att stoppa mig vid ingången.

Hon hade hela eftermiddagen velat få prata med mig i enrum, men jag bad henne vänta tills sista lektionen var slut.

Jag visste knappt själv vad jag gjorde när jag bad Nash gömma sig under min konversation med Stella. Bad var fel ord, tvingade var nog det rätta. Han hade inget val.

Så fort vi kom utanför klassrummets dörröppning och ut till korridoren drog jag honom åt sidan från gruppen med killar. Jag hade egentligen inte behövt göra det i och med att han redan stod och väntade på mig.

Han såg en aning förvirrad ut, men lät mig leda iväg honom. "Vart ska vi?"

Jag pratade samtidigt som vi skyndade oss med raska steg.

"Nash, jag vet att du har ingen anledning till att lita på mig, men du måste göra som precis som jag kommer att be dig att göra nu."

När vi stannade vid sidan om i en tom korridor släppte jag taget om hans arm.

Han väntade med korsade armar på att jag skulle fortsätta. Han ville ha en förklaring.

"Du ska gömma dig i städskrubben strax bakom oss och tjuvlyssna på vad Stella kommer att prata med mig om."

Jag såg bort i korridoren för att försäkra mig om att Stella inte var i närheten. Flera röster ekade högre och högre, tycktes komma närmre...

"Varför skulle jag vilja tjuvlyssna..."

Fattade han inte att det var på allvar? Jag var dum som inte berättat för honom innan om festen han inte var bjuden på - om att det skulle orsaka problem, men det fanns ingen tid för förklaring nu. Jag försökte faktiskt be honom om hjälp. Jag... Vi hade bråttom!

"Måste jag påminna dig om vem det är som jobbar för vem egentligen..?!"

Stellas skratt hördes nu högre. Det fick mig att tystna. Vi såg båda bort och fick se skuggor dansa mot ena väggen i solens sken. Hon var nära.

"Bara gör det!" Jag svängde upp dörren och försökte tryckte in honom.

"Okej, okej!" Han höll upp händerna i en uppgiven gest. Tyvärr gav han inte vika under mitt tappra försök att knuffa in honom utan backade själv in och lämnade dörren glipande. Han var så seg!

"Alexis!" Stellas röst hördes högre nu och jag kunde inte låta bli att hoppa till. Allt med henne fick mig att känna mig som en motståndare i allt. På lektionerna, i samtalsämnen, sällskap och idrott. Det hjälpte inte mig direkt med mina försök att tycka om henne.

I all hast lutade jag mig mot skåpet bredvid och försökte se avslappnad ut. Om det inte vore för att jag stod här skulle hon se den öppna dörren bakom.

"Puh! Stella, du skrämde mig!" Jag pustade spelat ut med ett påklistrat leende. "Vad är det som är så viktigt?"

"Jag vill bara försäkra om att du kommer på festen ikväll, du har väl inte glömt?" Hon höjde på ett ögonbryn som om hon visste precis vad jag planerade.

"Hur skulle jag kunna göra det? Men jag måste tyvärr slå ner min inbjudan."

Att gå på festen som Nash inte var inbjuden på skulle bara orsaka svårigheter. Om han följde med mig vart jag än gick skulle de förstå att något inte stämde. De skulle ifrågasätta vår relation, om vi verkligen var kusiner. Om han inte följde med mig skulle min pappa tappa vettet, förmodligen straffa både mig och Nash.