Hiding (Swedish)

Kapitel 16

När jag väl kom hem kände jag hur mitt hjärta slog hårt mot bröstet. Utan att bry mig om att lugna ner mig sprang jag upp för trappan och väl i mitt rum slängde jag igen dörren och läste den. När jag vände mig om mot mitt skrivbord för att plocka fram min kamera och mitt anteckningsblock fick jag stanna upp i en rörelse.

Mitt på skrivbordet låg ett kuvert, på det stod det ALEXIS. Om det var det jag trodde kunde jag göra det jag planerat att göra. Lämna den här staden och aldrig komma tillbaka. Jag skulle ändå aldrig hitta min bror för han kunde lika gärna vara död och jag skulle ändå aldrig känna mig hemma någonstans. Vad har jag ens att leva för? Folk ville ändå ha mig död.

Jag tog kuvertet och kände genom pappret hur objektets skarpa kanter formas i handen. En nyckel. Med återvunnet självförtroende byter jag kläder, en svart långärmad tajt tröja, svarta tajta jeans, svarta kängor och en svart hoodie. Min svarta ryggsäck slänger jag över mina axlar och ger mig en snabb blick i spegeln innan jag sätter upp mitt hår i en hög toffs.

Nu var det nog. Folk, nej världen hade dömt mig öppet live på tv. Halva sanningen var ute och jag såg verkligen inte nödvändigheten att vi var tvinga att stänga in mig i huset som en fågel i en bur. Jag behövde vara ensam för en gång skull ute i friheten utan att någon lade sig i.

Med en snabb blick mot sovrumsdörren skyndade jag mig mot fönstret och lyckades låsa upp fönsterlåset med ett gem. Genom att undvika att tända någon lampa hade ingen journalist eller reporter sett att jag var hemma. Vakterna måste ha jagat bort folkmassan utanför murarna eftersom det var ovanligt tyst.

Vant slängde jag upp fönstret på glänt och satte mig på fönsterkarmen. Jag såg ner mot marken och kände en svindel rusa genom kroppen. Tårna och händerna kittlade av ett rus av spänning. Jag mätte avståndet ner. Fem meter kanske det var. Jag makade mig närmre vänsterkanten på fönstret och sträckte mig försiktigt mot röret. Med en snabb rörelse spände jag mina muskler och greppade tag i det med båda händerna. När jag kände mig redo tryckte jag ifrån med fötterna för att sedan klämma fast låren vid röret. Jag klamrade mig fast med hela min kropp mot röret och började lätta på mitt grepp om röret och gled snabbt ner och såg marken närma sig i rasande fart...

.....................
tidigare samma dag

Jag befann mig i ett flott rum i Rådets hus. Rummet var menat att användas av gäster som ett privat väntrum under tiden som man väntade på att få prata inför pressen i Rådets hus. De journalister som var inbjudna jobbade för landets största dagblad, skvaller- och nyhetstidningar. Rådetshus var huvudstadens byggnad som användes ofta för presskonferenser som ofta handlade om politik, politik som ofta handlade om den nationella säkerheten. Byggnaden användes annars av regeringen Kolonins president Bill Nichols som instiftade nya lagar och beslut angående saker som skedde utanför landet och i landet.

Den nationella säkerheten som innebär landets säkerhet är ett viktigt ämne och har varit det sen en episod bröt ut i gamla USA år 2020. Knappt en åttonde del av befolkningen överlevde, man evakuerade Kalifornien, Nevada, Utah, Colorado, Oklahoma och Texas som avgränsar oss från resten av USA och Kanada som blev smittade av epidemin. För att skydda befolkningen som inte blivit nersmittad av det dödliga viruset byggdes en trettiometer hög mur runt och mellan de båda landområdena. De som befann sig i de norr om det idag som kallas Kolonin dog av viruset, kartlagda minor eller blev skjutna av utvecklade robotar med kulsprutor. Många protester bröt ut i det skyddade området vi lever i idag, Kolonin, och bryter fortfarande ut omkring två gånger om året.

Därför är den nationella säkerheten mittpunkten i politikens media. Ashville var det värsta som skett sedan evakueringen och bildandet av Kolonin. Min hemstad var ett olöst fall bland andra terror attentat som skett under de senaste åren.
Därmed är jag också ett specialfall. Det var inte meningen att jag skulle överleva, det var planerat att jag skulle ha dött med alla andra.