Hiding (Swedish)

"Nya" Kapitel 13

"Det var väl meningen att vi skulle möta henne innan festen? Sa du inte det?" Han vände sig mot mig med ett höjt ögonbryn.

"Jo." Ungdomarna stod utanför huset med genomskinliga muggar i händerna fulla med öl. En del av dem stod och rökte, andra tog en nypa luft eller såg ut att vänta på resten av sina vänner.

Det var exakt det jag menat innan vi åkte hit. Att vi skulle träffas innan folk började komma.

Vi öppnade bildörrarna samtidigt.

Den vibrerande basen träffade mig rakt i magen så fort jag klev ur bilen. Omedelbart gjorde den mig illamående, trots att jag knappt ätit något sedan skollunchen, som jag inte heller ätit något av.

Jag lämnade min handväska i handskfacket, vill ju inte riskera att avtrycket av nyckeln skulle bli förstört.

"Stella försöker bara göra sin poäng uppfattad." Jag suckade trött och himlade med ögonen. "Att hon kan starta en fest med folk utan att mig."

"Vad det än är hon egentligen planerat så kan vi inte göra annat än att vänta och ta det som det kommer."

Nash såg inte glad ut. Jag klandrade inte honom.
Det var jag som hade satt mig i denna röran och han hade inget annat val än att dras med mig.

"Påminn mig igen varför du var tvungen att följa med trots att hon väldigt klart och tydligt sa att du inte var inbjuden" muttrade jag och slängde ett surt ögonkast samtidigt som jag lade armarna i kors över bröstet. Trots att han var min kusin/livvakt så förvärrade han ändå situationen genom att dyka upp tillsammans med mig.

"Jag ska föreställa din kusin och din livvakt, om du inte kommer ihåg. Det var dessutom din idé, jag hade föredragit om jag fick föreställa din vän, det skulle göra allt mycket enklare. Folk skulle till exempel sluta undra varför jag måste följa efter dig vart du än går. Vänner umgås. Så om vi ska fortsätta hålla uppe den här kusin-fasad-grejen och vara livvakt samtidigt måste jag komma."

Hur mycket jag än hatade att medge det hade han rätt.

Jag kunde ändå inte låta bli att lägga märke till hur all min självsäkerhet försvann."Tänk om hon bluffar?"

Orden blev hängande i luften. Jag slängde en snabb blick gestalten bredvid mig. Nash såg bort mot eleverna utanför huset som skrattade högt. Hans käkar spändes och släpptes som om han inte riktigt kunde låta sig slappna av.

Tänk om hon inte bluffade...

Allt mitt tvivel fanns lagrat i mina ögon, vilket han märkte klart och tydlig, men gav ingen reaktion. Förmodligen för att göra mig lugn, men det gav bara motsatt effekt. Stressen susade i öronen.

Han rykte nonchalant på axlarna där vi fortfarande stod kvar på trottoarkanten där bilen stod parkerad. Självsäkert och avslappnat lutade han sig sedan mot motorhuven med armbågarna på den svarta lacket. "Det är ju inte som om hon eller någon annan kan skada dig, jag menar... Du har ju mig."

Mörkret måste ha spelat mig ett spratt, för i ett ögonblick kunde jag svära på att han blinkade med ena ögat åt mig. Samtidigt som jag höll andan hoppade mitt hjärta över ett slag och fjärilarna slog med sina vingar i magen. Hans vita leende var väldigt sexigt och samtidigt skrämmande. Jag försökte ignorera honom, nervöst rundade jag bilen för att komma upp på rätt sida om huset på andra sidan vägen.

Utan att svara honom fortsatte jag upp mot huset.

Väl inne i huset kunde man känna en lätt lukt av cigaretter från de som rökte utanför och öl från de som vi passerade. Hallen var rätt stor, större än den jag var van vid hemma. Modernt var alla väggar klädda i vitt samt många utav möblerna. Vi gled oss igenom trängseln av ungdomar in vid vardagsrummet. Ja det låter kanske konstigt att det var trångt i ett gigantiskt rikemanshus, men det var så trångt att mycket utav svettlukten från de dansande ungdomar måste ha fastnat på mig när jag nådde nästa rum.