Hiding (Swedish)

Kapitel 4

Ett skarp tjutande bredvid mitt huvud väckte mig. Med en slapp rörelse slog jag handen på väckarklockans knapp och fick den att tystna omedelbart. Klockan visade sju på morgonen. Det var redan måndag. Med ben av spagetti tog jag mig fram till garderoben och plockade fram ett par mörkblå jeans, ett vitt linne, underkläder och en röd rutig flanellskjorta.
När jag vänder mig om för att gå till sängen stannar jag upp och får blinka flera gånger för att försäkra mig att det jag ser inte är en dröm.
"God morgon." En lång mörk klädd gestalt ligger på ena sidan av min säng med händerna bekvämt bakom huvudet och betraktar med mig ett rävlikt leende.
"Sover jag fortfarande?" Jag lägger ner kläderna på skrivbordet och går mot garderoben för att plocka fram en mörkblå kimono som matchar mina shorts. Vad jag verkligen behövde var något att kyla mig med... "Vad gör du på mitt rum? Nej förresten, vad gör du i mitt hus?"
"Din pappa har gett mig ett nytt jobb...." Han svängde benen över sängkanten och reste sig upp. "Det är meningen att jag ska vara din alldeles egna livvakt."
Jag lade armarna i kors. "Du ljuger. Om jag hade en livvakt hade jag fått välja en egen livvakt och du hade definitivt inte varit mitt förstahandsval."
Livvakten hade isåfall varit en äldre kvinna, inte en ung man som var bara något år äldre än mig.
Han log nu ännu bredare och närmade sig långsamt. "Jag hörde vad som hände häromkvällen. Kanske är det anledningen till att din pappa anlitade mig." Han passerade mig och stannade upp bredvid mitt skrivbord istället. Innan jag hunnit reagera höll han upp mina röda spets trosor framför sig. "Fina."
Snabbt ryckte jag dem ifrån honom och gav honom en mördande blick. "När jag kommer tillbaka ska du ha lämnat mitt rum." Jag lade tillbaka dem på klädhögen och skyndade ut från mitt rum. När jag kom ner för trappan började jag genast leta efter Marc. Jag hittade honom i poolen på husets baksida.
"Varför är han här?"
"Åh, vad bra! Ni har alltså bekantat er med varandra."
"Pappa!" Jag lade händerna i kors och spände blicken i honom.
"Jag har anlitat honom." Marc sträckte sig efter stegen och tog sig upp från poolen. Jag räckte honom handduken som låg på solstolen bredvid.
"Snälla pappa säg att du skämtar med mig. Du vet att du kan lita på mig. Jag gjorde bara ett litet misstag..."
"Sådana misstag kan förstöra din mammas karriär som den bästa advokat i landet och min karriär som verkställande direktör av Polis- och säkerhetsdepartementet tillsammans med Robert Collins. Det kan förstöra våra rykten, folk betraktar oss, letar efter brister." Han gnuggade handduken över huvudet och slängde den sedan över axeln.
"Och du har fel. Jag kan inte lita på dig. Jag kände att det var dumt att ge dig utegångsförbud när varken jag eller din mamma kan hålla koll på dig efter skolan. Nash kommer att gå vid din sida varje dag vare sig du vill eller inte. Se honom som en... Försäkring om att du inte kommer att göra något dumt."
"Du skojar."
"Jag önskar att jag gjorde det." Med det slängde han handduken över axeln och gav sig av mot altandörren. Jag skyndade efter honom. Så lätt tänkte jag inte ge upp.
"Hur ska jag ta mig till skolan då? Du tog mina bilnycklar." Jag slår vad om att han inte tänkte på...
"Nash kör dig dit. Han kommer att låtsas vara en skolelev om det är vad du önskar. Jag har redan pratat med din rektor som har informerat dina lärare om detta.. Jag tänkte på att du kanske ville minska vetskapen om din barnvakt." Han vände sig om i dörröppningen till toaletten. Jag var på väg att ge honom ett snäsigt svar men blev avbruten. "Nu får du ursäkta mig nu, jag behöver ta en dusch." Hårt stängde han dörren nästan i ansiktet på mig.
Detta var ett slag jag inte kunde vinna. För den här gången... Jag vände mig om för hastigt och krockade in i något hårt. Med spagetti ben tog jag ett steg bakåt. "Aha. Det är du."
Han log som om jag gett honom en komplimang. "Jag kom för att säga att det är bara fyrtiofem minuter tills skolan börjar. Du borde göra dig i ordning."
"Det kanske jag borde..." Upprepade jag torrt och passerade honom samtidigt som jag avsiktligt stötte in min axel i honom..
Under tiden som jag skyndande upp för trappan försökte jag komma på ett sätt att bli av med honom. Så fort jag bytt om till ett par blå jeans, mörkröd långärmad blus med en skinnjacka utanpå och ett par svarta korta boots började jag langa jag fram repet jag gömt i garderoben. Fick jag inte köra min bil själv kunde jag lika gärna gå till skolan, helst utan barnvakt. Om jag tog fram repet och klättrade ner för fönstret skulle jag lätt kunna springa iväg innan de märkt att jag var borta.
Problemet var att... Jag inte kunde hitta det. Ett litet gnissel hördes från dörren och den öppnades.
"Letar du efter repet?" Han lutade sig belåtet mot dörrkarmen.. "Sa jag inte att din pappa berättade om din förra rymning?"
"Du kan ha nämnt det... Hur öppnade du dörren?"
Det slog mig så plötsligt att jag bara spottade ut min första tanke. Tänk om jag bytte om...
"Din pappa gav mig nyckeln till varje dörr i det här huset." Han lade tillbaka ett blänkande smycke hängande i ett läderband innanför sin svarta tröja. Nyckeln. Åh nej.
"Tänk om jag var naken?" Nu blängde jag bara på honom samtidigt som jag greppade tag i min väska.
Det ryckte i hans ena mungipa. "Var glad att du inte var det."
Något i hans blick när han såg på mig gjorde att jag blev illa till mods. Istället för att visa det knuffade jag honom i bröstet när jag passerade honom för att gå ut ur rummet. "Flytta på dig."

Efter en lång plågsam kvart i min bil bredvid honom vid ratten kunde jag äntligen stiga ur och för första gången vara glad över att vara i skolan.
Så långt ögat nådde kunde man se välklippta buskar och perfekt grönt gräs. Bland annat såg man inte annat än eleverna som går på skolan, alla rika och bortskämda. Det var iallafall vad jag visste att han tänkte på. Nash. Utan att se om han hängde med skyndade jag upp för trappan mot portarna. Tyst bad jag om att denna dag inte skulle bli värre än vad den redan var.