Summer love ☼ f.s

1.6

kapitel sexton

I hope you never forget me,

I hope you never regret me.

00.02, felix;

Kan du sova hos mig inatt?

00.03, jag;

Du väckte mig fucker

Men bara om du kommer och möter mig .. vill helst inte behöva bryta mig in i huvudbyggnaden .. det är inte riktigt min stil duvet :))

00.03, felix;

Va? det trodde ju jag?

tror du really tho att jag skulle låta dig gå ensam i mörket? no way ;)

00.05, jag;

Du är jobbig, tönt.

00.05, felix;

Just därför du älskar mig ;))

Har du gått än?

00.06, jag;

Nope måste klä på mig först ugh.

00.07, felix;

I wouldn't mind if u came naked tho ;)))

hahah

jag är seriös actually

00.08, jag;

Men lägg ner, du gör mig generad ju :s

Jag rullade ur täckets varma insida och gled på ostadiga ben av sängen. Det kändes en aning onödigt att stiga upp nu då jag var extremt utmattad och inte alls hade någon lust att klä på mig igen. Men att spendera natten hos Felix var inget jag skulle tacka nej till precis, även om det krävdes mycket ork till att återigen stiga upp. Men hur mycket jag än hatade att behöva lämna sängen efter någon timmes sömn var det värt det om det betydde att jag fick sova resten av natten bredvid Felix.

Jag drog upp ett par mönstrade harembyxor över mina bara ben som endast var klädda i ytterst små pyjamasshorts. Och samlade håret i en slarvig knut mitt på huvudet. Ett dovt, bekant ljud fyllde mina öron och mobilen lös upp från sin plats någonstans bland täcket och kuddarna i min obäddade säng. Jag drog på mig en tunn hoodie innan jag hasade mig fram till sängkanten så tyst som möjligt.

00.12, felix;

Ångrat dig eller vad?

00.12, jag;

Nädå, jag kommer vilket sekund som helst i swear! :))))))

Jag släppte ner mobilen i fickan på hoodiens framsida och tassade återigen fram till stugdörren. Jag stegade i ett par nike free run och knöt de slarvigt så fort som jag kunde. Jag kunde nästintill garantera att Felix vid den här tiden stod precis utanför stugan och väntade på mig. Så jag kastade en sista blick över axeln och knuffade sedan upp dörren lite åt gången. Ut i fall att dörren som vanligt skulle ge sig ifrån ett lågt, gällt gnisslande ljud.

"Trodde typ, att du ångrat dig eller somnat om!" Precis som jag trott stod han endast några meter från stugan med luvan uppdragen över huvudet och händerna djupt nerkörda i fickorna på sin välanvända batman hoodie.

Jag log. "Jag är här nu, aren't I?" Han nickade lättat och gav ifrån sig ett lågt skratt. "C'mon, vi går och lägger oss. Jag är trött." Han sträckte fram sin hand mot mig att ta och log.